Miljövänligt?

Det är mycket prat om att vara miljövänlig på ett eller annat sätt i dessa dagar. Grodan är ju inte riktigt en slamkrypare (ägnar snarare sina dagar åt att leta slamkrypare), men lever ändå bättre i friska vatten.

Det finns en del vinproducenter, ofta i Nya Världen, men även i Gamla Världen, som förpackar sina viner i tjocka och tunga buteljer. En tom ”prestigevinflaska” med en elegant formgivning kan ibland väga mer än en vanlig flaska full med vin.

Fler och fler tycker att detta är ett okynne.

Det går åt mer råvaror – slöseri med resurser.

Det krävs mer energi och orsakar mer utsläpp som driver på den globala uppvärmningen.

Bannor borde de kanske få dessa flaskpornografer.

Varför gör då producenterna på detta sätt? Varför använder de överdimensionerade skrytflaskor?

Säkerligen därför att de tror att det imponerar på konsumenten.

Säkerligen för att de hoppas på att vindrickaren ska tro att det är ett bättre vin i flaskan.

Men blir vinet bättre därför att det är i en överdimensionerad flaska? Nej.

Åter då till vingrodorna:

Är det samma orsaker som gör att så många vinjournalister och vinskribenter skriver så illa?

Använder långa, komplicerade och ofta felaktigt använda ord…

Skriver slingrig byråkratsvenska som gör texten halvt obegriplig…

Använder utländska ord (inte ens låneord) när det finns utmärkta svenska ord...

Är det samma tankar som med skrytflaskorna, man tror att det imponerar på en enfaldig vindrickare / läsare? Ett försök att vilseleda konsumenten / läsaren och få honom att tro att ett tunt innehåll (i flaskan / i artikeln) i själva verket har mer djup än vad det har? (En konsument / läsare som inte är enfaldigt genomskådar ju lätt ett sånt fusk.)

Eller är det helt enkelt så att de är dåliga på att göra sitt jobb och inte kan bättre?

Flyg och far

Grodord: flight

Provningen är uppdelad i två flighter: den första är viner som betraktas som ”traditionalister” och den andra flighten kan anses som ”modernister”.
Mikael Sevä, Livets Goda

Varför kan man inte säga ”omgång”, ”avdelning”, ”delmoment” eller något annat lämpligt, när man menar det? Varför måste man ta till ett engelskt ord, flight, som för övrigt bland annat betyder just ”omgång”?

Kan någon förklara varför detta ”flight” förekommer så flitigt?

Nu är ju Mikael Sevä bara en representant för en hel uppsjö (jättesjö) av språkmisshandlare som använder ”flight”. Är det (återigen?) så att man tror att det låter finare med ”flight” än med omgång, eller att man förmodas vara mer och bättre vinexpert om man använder ord man läst i utländska tidningar?

Provningen är uppdelad i två omgångar: den första är viner som betraktas som ”traditionalister” och den andra omgången kan anses som ”modernister”.

(Grodtack till den läsare som för en tid sedan tipsade om detta ord.)

Uppdatering (se kommentar):

Provningen är uppdelad i två omgångar: den första med viner som betraktas som traditionella och den andra omgången med viner som anses moderna.

Varför ska man komplicera texten mer än nödvandigt?

Det går lika bra med selleri

Flera pärlor i detta mästerstycke från några som kallar sig Vinoliv. Ett utdrag:

Vad händer nu på vingården? De långa skotten på vinstockarna skärs ner och sparas till bränsle. Gödslingen avslutas och jorden plöjs upp mot vinstockarna för att skydda dem mot kommande köldnätter. Även i källaren är det full aktivitet. Den malolaktiska jäsningen brukar avslutas i november. Därefter förbereds det vin som skall ligga i fat för tappning på ekfat. Vin från tidigare år, som ska buteljeras, tappas om och filtreras med vispad äggvita och grovt salt. Denna blandning drar till sig partiklar som sjunker till botten. Filtreringen är traditionell och kallas soutirage. Vissa vinmakare väljer dock att inte filtrera, då de anser att det finns risk att smak försvinner i denna process.

- Vinolivs medlemsbrev

Undrar om det går bra med flingsalt?

Undrar varför man ska ge sig på att skriva om sånt som man uppenbarligen inte vet mycket om? Det är så många fel att man tappar räkningen.

Får du förtroende för dem som kunniga på vin och annat så kan du bli medlem i deras klubb…

Grodteskt

Kanske inte så mycket en groda i dess rätta bemärkelse, men ändå ganska underhållande:

I Vinklubben Tre Kronors (en organisation som Grodan kan rekommendera för mycket underhållande läsning - initierade och välvalda vin- och matanalyser…) senaste nyhetsbrev ger de lite rekommendationer på ”bra” mat- och vinkombinationer.

De rubricerar det visserligen ”En vin&mat kombination som får dig att häpna” och det är väl i och för sig mer korrekt än min beskrivning i meningen ovan.

De går ut löst med:

”Vi serverade Matjessill, som fått lite djupare smaker efter cognacsmarinering. Med tillbehören potatis, hackad rödlök, hackat hårdkokt ägg och brynt smör. Till det drack vi en torr Gewurtztraminer från producenten Bestheim; […] Vi ljuger inte om vi säger att flera hundra vinprovare bestämde sig för att servera just den kombinationen. Har du aldrig provat det så var beredd på en positiv överraskning. Både den lilla marineringen i cognac och serveringen av vinet kommer att göra succé när du bjuder på det. Det passar så alldeles osannolikt bra. Måste bara provas.”

Sen avslutar de måltiden med:

"Som dessert på provningen dukade vi fram mogen rumstempererad Cambozola. Vi hade en klick äppelmos som toppats med tunna mandelskivor till. Det serverades med en halvsöt Gewurtztraminer[…] Ett litet glas räcker fint till osten. Det passar i alla händelser alldeles mitt i prick. Det var uppfattningen bland våra provare."

Det får mig onekligen att häpna, och till och med bli förstummad. (Och även från grodperspektiv så lyckades de ju trassla till det en hel del med språket.)

Jag vet inget om vinerna men jag är inte övertygad. Cambozola med äppelmos och mandel – skulle nog behövas en hela renat för att lyckas få ner det.

Grodteskt.

Rörd men inte skakad - en lagom blandning

En gång för länge sedan skrev grodan om det otäcka grodordet “blend” (använt av dem som inte vet att det heter blandning på svenska får man förmoda).

Grodan fick mothugg av en läsare, som dock inte ville (eller visste hur man skulle) kommentera direkt i bloggen. Men kommentaren var så lysande (dum ska man väl inte säga, så låt mig kalla den) feltänkt så jag måste dela med mig av den ändå.

Så här skriver kommentatorn:

”EN enda sak vill jag invända mot (förutom knepigheten med att skriva inlägg...): fördömandet av ordet "blend" (i stället för "blandning"). Är du känslig för språkets RYTM är enstaviga ord ovärderliga. Här bjuder engelskan fler - och "blend" är ju både lättstavat och etablerat.”

Jaha. Jag antar att det innebär att om jag tycker att ett visst ord är för långt så hittar jag på ett nytt eller tar ett kortare från ett annat språk.

Även om man bortser från att det i samtliga fall när ordet används i vinsammanhang knappast handlar om rytm (”vinet är en klassisk blend av Cabernet och Merlot” – är det så mycket bättre, rytmiskt, än ”vinet är gjort på en blandning av Cabernet och Merlot”?) så är ju resonemanget befängt: ”passar inte det svenska ordet - det känns som om ordet har lite för många stavelser - så tar jag ett från ett annat språk”! 

(Det är ju lite just det som är skrivandets konst – att kunna sätta ihop ord så att det blir en bra helhet, inom språkets ramar. Knappast bygger bra skrivande på att man, om man misslyckas att få till det på svenska, så kan man hugga till med ett utländskt ord för att rytmen, melodin, eller något annat blir ”bättre”.)

Dock har samme pedantiske läsare kommit med ett helt berättigat påpekande, som jag citerar i sin helhet.

” "I hans senaste DN-snutt berättar han om hans urval av det absolut sämsta som finns på Systemet." Ett fel på invandrarnivå, skribenten kan inte skilja på "hans" och "sin" ("sin" syftar som du vet på subjektet i satsen, "hans" på någon annan; för att det ska bli KRONSTAMS snutt och urval måste alltså "hans" ersättas av "sin" resp "sitt").

Ett annat kul fel på samma blogg var när skribenten för att skona någons ömma tår lovade ta på sig silkesvantar. Om han nu inte gick på händerna vore det som du ju inser lämpligare med filttofflor...

Hälsn/XXXX

PS. Vågar du citera det här?”

Jovisst, helt berättigat påpekande. Visst var det slarvigt med sitt och hans. Men jag förstår inte det där med tårna och vantarna. Nog gör det mindre ont på någons tår om jag klämmer lite på dem med silkesvantar än om jag slår med en slägga? En som är så känslig för rytmik borde väl ändå begripa sig på språkbilder.

Så grodan är rörd av all uppmärksamhet, men knappast skakad. Och inte heller blendad.

PS: En liten underhållande kommentarväxling i snutten om champagnetillverkning

Vedervärdiga viner, grodpaus

Skräp är skräp

Det här får bli en liten avstickare från grodandet. Bengt Göran Kronstam, Sveriges självutnämnde vinpåve, vinfrälsare och vinguru, har säkert gjort sig förtjänt av att vara med här vid ett flertal tillfällen, men det får bli med en riktig groda någon annan gång.

Den oförbätterlige taktikern

Nu får han istället vara med för att han som omväxling säger att skräp är skräp. Är ju trevlig omväxling. Kanske är det ett smart taktiskt grepp så att ingen ska kunna säga om honom att han aldrig kritiserar usla viner? Kan man vara så förslagen?

I sin hans senaste DN-snutt berättar han om sitt hans urval av det absolut sämsta som finns på Systemet.

Se och våndas:



En groda trots allt

Men det är ett litet grodigt inslag i det hela. Kronstamsnutten finns på YouTube, men DN har begärt att YouTube inte gör den s.k. embed-koden tillgänglig ("Embedding disabled by request"). DN vågar alltså inte låta andra visa deras videos på andra siter. Fegt och protektionistiskt tycker grodan. Inte riktigt i rätt YouTube-anda.

Och ett litet PS: 

I senaste Allt om Vin lär Kronstam ha skrivit om beställningssortimentet och hur han själv nästan helt på egen hand har introducerat det i Sverige. Grodan har inte sett den tidningen, men skulle vara nyfiken att läsa historien. Så om någon har en möjlighet att skicka ett mejl med den fantastiska historien vore det intressant…

En rolig fortsättning på champagnetillverkning

”I samband med jäsningen [i flaska av champagne] bildas också en fällning, en lie. Det traditionella sättet att bli av med denna är att sätta flaskorna i en ställning vars bas steg för steg breddas så att buteljernas lutning ändras så att de till slut står i princip upp och ner.”

-Lars Torstenson, vintillverkare och författare av boken Odla och tillverka vin (i boken)

Jag skulle gärna vilja se dessa källararbetare som ilar runt och lyfter pupitrarna och breddar deras bas, för att ändra deras lutning, varje dag.

Dels kan man ju tycka att en person med sån erfarenhet (men man undrar ju!?), inte borde skriva sånt här.

Och sen är ju det tråkiga att det kan finnas folk som faktiskt tror att det är sant.

Men han kanske aldrig kom till Champagne.

Rolig läsning var det i alla fall.

Har det blivit lite för mycket (eller för lite) likör?

Påskgrodägg:

”[champagnemetoden] går till så att vinet först jäser en gång i tank eller fat, varefter det buteljeras och får jäsa en andra gång på buteljen. Det är då den berömda moussen skapas. Den andra jäsningen fås till stånd genom ett så kallat dosage då en dos liqueur d’expedition tillsätts buteljen. Denna tillsats får enligt lag endast bestå av saccharos, druvmust, delvis jäst druvmust, koncentrerad must, vin samt eventuellt lite vindestillat. Moussen, som egentligen är koldioxid, bildas som en biprodukt vid jäsningen, som nu sker på butelj.”

-Lars Torstenson, vintillverkare och författare av boken Odla och tillverka vin

Få till det om ni kan.

Tur att Torstenson aldrig gett sig på att försöka göra mousserande vin.

(Andra upplagan av sin bok kallar han ju faktiskt ”Odla och tillverka vin”. Kanske läser han Vingrodan?)

Hur man blir champagneexpert på nolltid. Eller: Är det en sydsluttning?

Det var ju kul det här med engelska, så här kommer ett bidrag som väl inte riktigt kan klassas som en språkgroda, men som ändå var ganska fascinerande. Och grodor kan ju vara annat än språkliga.

“If you want to learn more about champagne in a short time, then a serious tasting is probably the best way. To improve your skills, apply some structure to the tasting procedure. 

The most important questions to think of are:

• Has the champagne been made by a grower or a house?
  
• How has the wine been vinified?
  
• What is the composition of the grapes?
  
• What vintage is it? […]
  
• [T]ry to guess who made the champagne.”
  

- Richard Juhlin, Champagne Guide

Alltså skriven av hela Sveriges champagnediva, svenske världskändis, vinguru, vinomslagspojke (en champagnepuss kanske man kan få? demi-sec?) mm.

Välgörande fritt från språkliga klavertramp, men hur är det med tanken?

Låter som ett toppentips för nybörjaren för att snabbt förstå sig på champagne, eller hur? Ja, smarkar det som en småodlare eller ett ”hus” månde? Kan det vara lite malolaktisk jäsning, eller kanske bara en 20% av hela cuvéen? Känns det inte som om det vore lite petit méslier?

Är det så att när folk blir så engagerade och omvälvda av sitt ämne och sin egen kunskap (eller person?) så begriper de sig inte på ”vanligt folk” längre?

Inspirationen flödar. Vinet flödar. Eller var det tvärt om?

Grodpris till dagens bästa annons:

Helsida från det finska bolaget Philipson & Söderberg (som nu visst heter philipsonsöderberg?):

När gav du din man en … sist?

- philipsonsöderberg

(Fast de hade tappat frågetecknet.)

…med en stor bild på en kartong med vinpåse med texten George Duboeuf Beaujolais tvärs över. En helsida. Inget annat än det.

När gav du din man en George Duboeuf sist?
- philipsonsöderberg

Undrar hur "mannen" uppskattar Georg Oxe?

Men seriöst – man kanske skulle instifta Grodpriset för sämsta vinannons? Det finns ju kalkonpriset. Finns många kandidater.

Att servera gott vin

"Words and images serving the good wine"

"Swedish Winewriters Association was established in 1990 as a non-profit forum for Sweden’s seriously working winejournalists and winewriters.

Our approximately 70 members are working for a good Swedish beverage culture, journalistic ambition, active and independent consumer information, integrity and ethics.

The Swedish Winewriters Association also works as a meeting place for the beverage trade through an associated membership for other actors in this field.

We are united of a love to wine as an expression of culture and we contribute to a strong increase of interest in wine with focus on the experience, not the intoxication.

Most welcome to our website – and cheers!"

-Håkan Larsson, Chairman, Swedish Winewriters 

”Våra cirka 70 medlemmar står för […] journalistisk ambition […]”

Tydligen ingår inte att skriva bra prosa i detta. I alla fall fal inte på utrikiska.

Lite pinsamt kan man ju tycka.

Kanske kan man säga "to want but not to can". Undrar om det skulle gå hem bland Vinskribenterna?

Men det är ju klart att det är trevligt att vilja visa upp sig för utlandet, men det är synd när det blir så fel. Speciellt när man är förmodat professionell kommunikatör.

Håkan Larsson är ordförande i Sveriges Vinskribenters Förening, de s.k. Vinskribenterna. De har, förmodar jag, ambitionen att vara en organisation som sammanför de som har som yrke att skriva om vin, eller i alla fall som anser sig vara professionella inom gebitet vinjournalistik, dvs experter på att skriva och experter på vin. Kan ju vara bra att veta.

Men det kanske var en Googleöversättning?

Bäst att kolla.

Så här blev det:

Words and images of the good wine service

Sweden Vinskribenters Association was formed in 1990 as a voluntary forum for the serious work vinjournalister and writers. 

Our 70 members represent good Swedish drinking culture, journalistic ambition, active and independent consumer information, privacy and ethics. 

The association also serves as a meeting place for the industry through an associate membership for other players.

We are united by a love of wine and cultural contribution to a growing Swedish vinintresse focusing on experience, not intoxicating. Welcome to our website - and cheers!

-Håkan Larsson, Chairman Vinskribent Erna (med Google Translate)

Inte riktigt samma trots allt. Fast vissa av felen försvann ju faktiskt i den versionen. Kan det vara ett argument för den automatiserade, mekaniska vinprovaren?

Grodord: vinmakning

Visst är det bekvämt. Man läser något på engelska och så hastigt och lustigt tillverkar man ett passande (?) ord på svenska.

Tänker man sig inte för är det lätt hänt. Tänker man sig inte för när man går över gatan blir man lätt överkörd. Tänker man sig inte för när man skriver om vin blir man lätt påhoppad av Vingrodan. Klafs, klafs.

Tillbaks till "vinmakning" (med dess aningen mindre obehagliga syskon "vinmakare").

Vad är det för fel på "vintillverkning"?

Tycker man att det är för plebejiskt och inte förmedlar magin i "makning"? (Eller går tillverkning så långsamt att man vill framhäva att det går i sakta mak?)

”Vinmakning” beskriver ju inget annat än hur man tillverkar vin.

Behöver jag klacka mina skor så går jag till skomakaren. Undrar om han är utbildad i skomakning?

Idag behöver man ju för det mesta bara byta ett batteri, så sällan behöver man någon som är kunnig i urmakning.

Eller de busiga barnen hos grannen som ägnar sig allt för mycket åt bråkmakning.

Den som borde vetat bättre är förstås über-vinmakaren (nej, så får vingrodan inte skriva, så låt mig istället kalla honom urmodern till grodordet vinmakning):

Lars Torstenson: Vinmakning. Bok publicerad på Förlags AB Wiken, Höganäs 1993.

Han är (var?) ju trots allt journalist så han borde veta hur man skriver bra och rätt.

Knappast preskriberat om än gammalt (1993). Dessutom återfallsförbrytare vill jag minnas.

1894 utkom (tror man) första upplagan av Tysk-Svensk Ordbok av Carl Auerbach. Där visste man att översätta ”mache” med ”tillverkning”. Det är trist när kunskap faller i glömska.

Nu är inte Grodan den första att uppmärksamma ordet. Redan 2002 skrev den uppenbarligen mycket liberala (läs artikeln) tidningen Svenska Dagbladet om ordet.

Och inte heller är Torstensson ensam, tyvärr, utan i gott sällskap:

"Datoriserad vinmakning"
- Vinklubben.se

"EU-regler om ekologisk vinmakning" 
- BKWine.com

"'Vinmakning' i ny skepnad" (Jotack, gärna)
- wownews.se

(Och dessa webbsidor kommer Grodan nog ha skäl att återkomma till.)

Gå tillbaks till gå

Elke Jung Holm, som ofta har trevliga saker att säga, är ibland inte den allra mest klarskrivande och stilsäkra.

”Mums! Så skulle man med enkla ord sammanfatta kvaliteten på de nya majvinerna. Bästa rådet är därför att gå tillbaka till sig själv samt till den stil och typ av vin man tycker bäst om. Automatiskt utesluts vissa viner medan andra direkt känns mer lockande.”

- Elke Jung Holm, Vinbanken

Jag undrar vad det betyder. Det enda jag begriper är att man ska dricka de viner man tycker smakar gott. Nytänkande.

Grillad groda? (Eller: ”Hur man snabbt förvandlas från 'lite småkul ibland' till perfid”)

Så här illa (?) kan det gå för Grodan när han ger sig på någon bloggrymden. Ajabaja. Ujujuj.

Man får väl ta sig ett glas jos, eller kanske ett glas gräsig sauvignon blanc (plastgräsig om den är lite artificiell), för att chilla-out (chillouta?).

Helst i plastglas, annars kanske det blir mer klirr. (Fast inte i kassan.) Men man kan ju laga med lite tejp.

"Riedel the riddle"

Beklagar rubriken, men jag kunde inte hejda mig.

Det var ju varierade synpunkter på det nyliga inlägget om Jens Dolk och Riedelglas…

Tyvärr missade ju de flesta poängen om varför man skriver en sådan artikel (som Dolk skrivit).

Några tyckte Grodan var en gnällspik. (korrekt)

Andra tyckte Grodan var vansinnig som inte insett att Riedelglas är bäst. (fel)

Det går inte att lägga videos i kommentarer så det får bli ett nytt inlägg.

Den här videon är en snutt med Maximilian Riedel som förklarar hur deras olika glasserier fungerar. Intressant. Värt att notera är att det han visar endast är varianter av ett och samma glas. Med andra ord, den mängd glas han har framför sig skiljer sig egentligen huvudsakligen bara i frågan om hur de står på bordet.

Sen finns det en hel mängd olika glas för olika sorters vin. Enligt Riedel.

I nästa video svarar Maximilian Riedel på frågan ”Men vad bör jag ha för glas hemma då? Och hur många?”. 

Oh, inte alls farligt. Det räcker med sisådär fem olika glas: champagneglas, sauvignon blanc-glas, chardonnay-glas, pinot noir-glas och cabernet-glas. Och av varje glas bör man ha åtta eller kanske sexton... Och om jag sen även tycker om rhoneviner, eller varför inte Chianti, Barolo, ...... då tillkommer det ju en del ytterligare. Men lågt räknat så behöver du i alla fall hundra till hundrafemtio glas. Som bas. Så bra. 

Så bra.

För Riedel. 

Ta fram räknedosan. Klirr i kassan. För Riedel. Skaffa ny lägenhet. Ta lån på banken.

Tänkte ni på vad han sa i början? ”Vi har ett antal hundra olika glas i sortimentet”…

Visst är Riedelglas bra, men med risk för att häda (igen): det finns inte bara en gud. Det finns andra lika bra. Och bättre. Och billigare. (Men, som sagt, även dyrare och sämre.)

Men om jag bortser från att Grodan tycker att det här endast är relevant för glasnördar, så måste jag komma med en lite seriös kommentar.

Till champagne, använd inte en sån där smal och hög ”flûte”. Använd ett riktigt vinglas, så smakar det bättre. Mycket bättre.

Och om det nu finns nån läsare kvar som inte spruckit av upprördhet över mitt hädande av Riedel, så återgå till kärnfrågan. Hur kan Jens Dolk skriva en sån reklamartikel? Eller hur kan Svenska Dagbladet/Tasteline tillåta sig att publicera den? Redaktörer är inte vad de var förr…

Dagens reklamsida eller knivskarp kritik? (Och dagens bredsida?)

Dagens reklamsida. Nej visst ja, det var en journalistisk artikel…

"För bara en vecka sedan var jag nämligen på en mycket spännande provning arrangerad av den världsberömda glastillverkaren Riedel. Och även då fanns ett plastglas med i leken."

"Riedel har gjort sig kända för att producera mycket specifika vinglas."

”Smala glas med höjd och snävare avslutning gör att vinets primära dofter upplevs starkast; vinets fruktighet och söta toner accentueras. Dessa glas passar bäst till vita, rena viner med tydlig fruktighet, till exempel en riesling eller en sauvignon blanc. Fylligare vita viner, till exempel en chardonnay från Nya Världen eller Bourgogne, gör sig bättre i ett glas som är vidare och har en bredare öppning. Här kommer de sekundära dofterna, till exempel från ett vin som jäst och lagrats på ekfat, bättre till sin rätt. Detta kan man se i Riedels glasserie.”

”Även smaken påverkas av glasets form. Anledningen är på vilket sätt som munnen, och därigenom tungan, tar emot vinet.”

”Ett smalare glas gör att vinet träffar mer av tungspetsen och att fruktigheten, sötman därför upplevs starkare. Ett bredare glas träffar tungans sidor bättre och förstärker bland annat smaken av syra i vinet. Glas med smalare öppning stöter i näsan och får oss att böja huvudet mer bakåt när vi dricker. Detta gör att vinet rinner fortare in i munnen och träffar bakre delen av tungan och där sitter ”smaklökarna” för bitterhet.”

- Jens Dolk, Svenska Dagblandet och Tasteline.se (smaksnöret?)

Om jag inte visste bättre skull jag trott att citaten var från en reklambroschyr för Riedel, glastillverkaren.

Nu är det iställen en artikel skriven av en (kritiskt tänkande?) journalist, Jens Dolk, i Svenska Dagbladet & Tasteline, sitt namn till trots.

Visst är det viktigt att ha hyfsat bra glas till sitt vin, men man ska ju inte göra det löjligt eller till en hel vetenskap.

Jag skulle nästa kunna slå vad om att texten i Riedels marknadsföringsmaterial beskriver i nästan identiska ordalag hur ”ett smalare glas gör att vinet träffar mer av tungspetsen” osv. Eller kanske det var Riedels försäljare, som säkert ledde provningen Dolk var bjuden på, som berättade det. Knappast är det Dolk som har kommit fram till det i alla fall.

Speciellt som varje gång man läser en artikel om en ”glasprovning” hör man samma ramsa (tramsa?). Om hur vinet störtar in i munnen i olika vinklar osv. Tänk, att alla journalisterna som bjuds på glasprovning av Riedel (med Riedelglas jämförda med t.ex. plastglas...) plötsligt får samma förståelse av lutningar och vinklar, tungspetsar och tungsidor osv. För nästan varje gång är det samma sak.

Tänk att det är så lätt för en smart marknadsförare att få journalister att skriva som de (marknadsföraren) vill. Och en bjudlunch kostar säkert långt mindre än en annons i Svenska Dagbladet.

Vad ska man dra för slutsats av Dolks artikel? Att man nog bör gå åstad och köpa ett vinglas för Bordeaux, ett för Bourgogne, ett för unga Nyavärldenviner, ett för Chablis osv. Det är ju det Dolk antyder. Det är ju vansinne. Utom för Riedel som säkert slickar sig om munnen. Vore intressant att veta vad Dolk själv gjort. Har han dragit konsekvensen av sina nyvunna kunskaper och investerat i sådär 150 glas av olika sorter? För man måste ju även kunna erbjuda sina gäster bra vinglas.

För övrigt är många andra vinglas minst lika bra som Riedelglas. Och billigare.

Men sen är det ju det här med svenskar – helt plötsligt så finns det bara en sak som är ”rätt”. Nu är det Riedelglas. Har man inte Riedelglas så fattar man ju inte det här med vin. Eller hur? Ha, du har Speigellau! (Och nämn inte Älghult eller Orrefors!) Du måste va en tönt, som säkert inte ens vet skillnaden mellan Bordeaux och Bourgogne. Inga Riedelglas, va! Precis som för en tid sedan när den enda tänkbara korkskruven var en Laguiole. (Va, har ni redan glömt bort den epoken?)

Men visst. Det är absolut viktigt med vilket glas man använder. Och säkert märkte Jens Dolk skillnad mellan glasen i provningen. Men kunde man inte förvänta sig lite mer än att repetera en marknadsföringstrudelutt från Riedel i texten?

Det finns ju all anledning att skriva en artikel om att glas är viktigt. Man kan t.ex. beskriva hur glaset bör se ut för att det ska fungera bäst för vin och ge läsarna råd hur de väljer glas. Och skriva om nackdelar och fördelar med olika glas. Och kanske till och med tipsa om lite olika glastillverkare som gör bra glas. Men om man nu ger sig på att skriva en glas artikel glasartikel, varför nöjer man sig då med att göra det till grotesk textreklam och enfaldig panegyrik för Riedel? (Tack, Nettare e Egioia.) Riedel är säkert nöjda.

Borde det inte medföra visst ansvar inför läsarna när man skriver i Svenska Dagbladet? Ett ansvar som innebär att man i alla fall försöker att skriva något seriöst? Och inte bara reklampluggar...

Eller är det så att skribenten är rädd för att stöta sig med Riedel, eller med deras svenska importör, som även råkar vara en av Sveriges ledande vinimportörer av kvalitetsvin (Vinunic, med Vingruppen m.fl. diverse dotterbolag)? Eller, bäva månde världen, om man till och med kanske var lite kritisk till försäljarens inövade argument. Kanske blir man inte bjuden nästa gång om man inte ”levererar” artikeln? Eller t.o.m. vågar vara lite kritisk. Och det vore ju trist att inte få komma på nästa Vinuniclunch. Då är det ju än värre.

Faktum är, med den lismande attityd gentemot Riedel som de flesta svenska vinskribenter har (Jens Dolk är ingalunda den enda), så väljer jag hellre ett annat glas än Riedel.

(Parallelerna med "Malin" finns ju även där, för er som läst här tidigare. Ingen Midsummer Cellars Cabernet för mig!)

Men går ni på det så finns de här.

Eller kanske här: då kan du få dig till livs lite om hur glasen tillverkas ”med metoder som utvecklades vid Kristi födelse” och mer om vinklar och tungspetsar (känns det bekant? De har väl också läst säljmaterialet antar jag).

Plastgräs i bloggrymden

BilligtVin oroade sig för att Grodan skulle börja hoppa på (vilket passande uttryck!) svenska vinbloggare. (Se även tidigare inlägg här.)

Nu händer det.

Fast med en viss behärskning.

Nettare e Gioia Egioia (Net... vadå?) skriver om ”Malin” som spammar svenska vinbloggar med kommentarer om ett enastående vin hon druckit (Midsummer Cellars Cabernet Sauvignon). Helt uppenbart falska blogginlägg, säkerligen genererade av importören (Anderson Wine International) som i sin enfald tror att han kan lura bloggrymden till att dricka mer av sitt vin. Nog så sant skrivet av Anders"Anders".

[Skrivet något senare: Och här är, enligt uppgift, upplösningen. Tydligen ingen skugga över "Andersson Wines International".]

Nu till saken. Rubriken (och terminologin) Nettare e Gioia Egioia använder om "Malin" är ”Astroturfing alert”. Varför? När man lika gärna kan säga att den vedervärdiga Malin plastgräsar i bloggrymden, om man nu vill plagiera terminologin. Eller hitta på ett ännu bättre svenskt ord?

Någon som har ett förslag?

(Men NeG får extra pluspoäng av grodan för att han beskrev Malins prosa som panegyrik. Förnämligt.)

(För Frankofilen kan man väl tillägga att ”Malin” är allt annat än ”malin”. Eller hur?)

Terrior, terroirius, terroirissimus

Det finns en olycklig tendens hos vissa skribenter: De skriver en artikel på ett ämne som är en aning tekniskt och ofta missförstått av vindrickare. Ambitionen är (får man anta) att förklara för lekmannen vad detta tekniska ämne innebär. Det olyckliga är att författaren totalt misslyckas, antingen på grund av okunskap och okunnighet om ämnet (det verkar vara vanligt) eller på grund av att det är dåligt skrivet. Eller både och.

Grodan skrev tidigare om ett sånt exempel: Biodynami och ekologisk vintillverkning, där resultatet blev tämligen förvirrat.

Här har vi ett till exempel:

Terrior, terroirius, terroirissimus

”Terroir” är inte alltid lätt att förstå, så en artikel som förklarar är ju välkommen. (Av Leo Olsson, i tidningen/reklambladet Vinfo.)

”I Europa finns också flera områden som är världsberömda för sin terroir och sina särpräglade viner. Det mest kända exemplet är naturligtvis Champagne i Frankrike, som är ett av de nordligaste vinområdena, men som å andra sidan ger druvor med en exceptionellt hög syra.”

Om jag skulle välja ett område i Europa som inte präglas av terroir-tänkande och terroirviner, så hade jag nog valt Champagne. Hur kan man få det till terroirviner? (Sen undrar jag hur författaren tänker: vinerna får ”exceptionellt hög syra” trots att de växer nordligt?)

”Ett av de mest extrema exemplen på terroir är det område i sydvästra Spanien med en kritvit, kalkrik jord, den så kallade albarizan, som är växtplats för druvor som används till sherry.”

Näst bästa exempel på terroirviner – sherry?! Om man ska komma på något sämre exempel på terroir än Champagne, så är det nog sherry… (Ja författaren lyckas att totalt misslyckas.)

Eller är det kanske så att författaren blandar ihop äpplen och päron? Menar han i själva verket jordmån? En väldigt speciell och ovanlig jordmån är likvärdigt med terroir? Grodan läser på ett annat ställe i artikeln:

”Någon exakt definition av terroir finns dock inte. Det finns de som menar att det bara handlar om jordmånen. Men den gängse uppfattningen är ändå att det avser alla faktorer som påverkar växtmiljön i området.”

Nehej, så var det alltså inte. (Sen kan man ju diskutera om detta är korrekt. Många anser ju att även t.ex. traditioner och vintillverkning har med terroir att göra. Inte endast växtmiljön alltså.)

Fast jag tror nog att han i själva verket är totalt förvirrad (okunnig?) om terroir. Artikel inleds med:

”I Rhônedalen i södra Frankrike är jordmånen mager och stenig. I vissa områden, som till exempel Châteauneuf-du-Pape, är marken täckt med ett så djupt lager av knytnävsstora stenar, så kallade galets, att knappast någon växtlighet trivs – utom vinrankor. Châteauneuf-du-Pape är ett exempel på en väldigt speciell terroir.”

Här verkar han ju i alla fall mena att terroir är jordmån.

Vidare:

”’– Terroir är ett kvalitetsbegrepp. Ett bra vin ska ha en tydlig terroirkaraktär och präglas av sitt geografiska ursprung’, konstaterar Lennart Grimsholm på Granqvist Vinagentur.”

Men nu är vi väl helt ute och reser? Ett ”terroirvin” kan inte vara dåligt? Ett bra vin är definitionsmässigt ett terroirvin?

”En av de viktigaste terroirfaktorerna är klimatet. Förhållandet mellan temperatur, antalet soltimmar och nederbörd måste vara rätt för att druvorna ska mogna i lagom takt.”

”Terroirfaktorerna väger tyngst i Europa, där klimatet är mer växlingsrikt och ger större effekter på kvaliteten än druvsorten.”

- Leo Olsson, Vinfo, samtliga citat

Författaren förväxlar inte bara terroir och jordmån, uppenbarligen förväxlar han också terroir och kvalitet. Bra klimat är terroir?

Kan man ge sig på en gissning. Tidningsredaktören har uppdragit åt skribenten att skriva om terroir: ”intervjua en av försäljarna hos vinimportören så kan han förklara för dig vad terroir är”. Vips far reportern iväg och pratar med vinimportören. Och resultatet blir en salig röra av terroir, jordmån, kvalitetsfaktorer, klimat, vinproducenter mm som knappast gör någon klokare. Synd.

Det roligaste var nog trots allt att ta fram sherry som det främsta exemplet på terroirvin! LOL

Den slutgiltiga ironin är att det är skrivet av en reklambyrå som heter Koncis. Knappast.

(Och för att visa på grodans icke-ofelbarhet har han valt en titel på skomakarlatin.)

Förflugna ord: förskingra inte mina klenoder

Michel Jamais gillar att skälla på Systembolaget, speciellt i sin krönika i Livets Goda:

"Men efter år av kritik har Anitra Steen inte åstadkommit särskilt mycket som verkligen har lyft Systembolaget. Hon är helt enkelt en klenod från en tid vi alla vill glömma så fort som möjligt. Typ Berlinmuren."

"Det är hög tid att vi förskingrar varje liten tanke på att Systembolagets chef ska ta det slutgiltiga alkoholpolitiska ansvaret."

-Michel Jamais, Livets Goda

Artikeln handlar trots allt om att kvalitet och väl (eller inte så väl) utfört arbete. Och det är väl saker som även borde vara relevant för en journalist.

Fick i alla fall mig att dra på smilbanden.

Så går det upp, så går det ner – om trädandar, häxor och annat obskyrt

Om druvan albariño:

"Det tjocka skalet bidrar också till att skapa viner med bra alkoholhalt (i jämförelse till många av dagens viner är alkoholhalten fortfarande moderat), det för att förhållandet mellan skal och kärnor är högt till vattnet. Likaså är druvans syranivå hög och smaken blir därmed sammanfattningsvis tydlig."

Begriper du? Inte jag. Och om jag kanske kan gissa mig till vad som menas så förstår jag det inte ändå.

Intressant koncept: “smaken är sammanfattningsvis tydlig”. Fast det var ju bara en sidokommentar. Vad betydern resten?

(Lite längre ner i artikeln, vid provningkommentarerna, står för övrigt: ”Druvans låga syrahalt gjorde sig gällande i provningen. . .”!?)

Vidare:

"Vinerna fatlagras ibland men den nypåkomna ektrenden är redan i avtagande, idag görs vinerna med allt mindre ekinblandning, om någon alls."

Hmmm, så är trenden upp eller ner? Kanske oförändrad.

Lite senare:

"Priserna har följt efterfrågan och vinerna kostar jämförelsevis mycket på en prismässigt budgetinriktad hemmamarknad. Utomlands är prisnivån också hög vilket snarare beror på snäv tillgänglighet och de små volymerna."

Vadå?

Och om de vingårdarna som blir allt mindre pga uppdelningar vid arv:

"I förlängningen innebär det att det blir svårare att få fram volymer, här inte menat som budgetkvalitetsvin utan volym som är avgörande för en rimlig och framför allt möjlig export."

??? Budgetkvalitetsvin? En rimlig export? En möjlig export? Eller till och med en "rimlig och möjlig export"?

Och så kommer slutklämen:

"Om det är vidskepelse, folklore, personlig övertygelse eller religiös tro må vara osagt men folket i Galicien är därtill (därtill?) mycket traditionsbundna. Festivaler, myter och bemärkelsedagar uppmärksammas under året i en skön mix mellan helgon, sjöfarare, emigranter, häxor, vin eller till ära för naturen."

-Elke Jung, om Albariño, Livets Goda (samtliga citat) (Livets Groda?)

Är det fler än jag som kände sig lite snopna när det bara var ”traditionsbundna” som var klon efter hela den uppbyggnaden?

Grodan får oneklig lust att besöka Galicien för att se detta besynnerliga folk i verkligheten. Och prova dessa syrliga viner med låg syra.