Svenska Vingrodor - konstigt skrivet om vin

Ytterligare en vinskribent sällar sig till översättarskrået?

2012-02-01T15:19:00.000+01:00

Anna Henning Moberg skriver för Livets Goda. Hon har skrivit en artikel om hur Michel Chapoutier kritiserar naturviner. I artikeln nämner hon i förbigående att ett av citaten kommer från Decanter.

Här är Anna Henning Mobergs artikel: Chapoutier skeptisk till naturviner

Den nyfikne Grodan tittar förstås efter på Decanter och hitta en artikel om att Michel Chapoutier är kritisk till naturliga viner: Chapoutier pours scorn on natural winemakers

Visst kan man i pressen hitta information hos andra, det gör till och med många hedervärda dagstidningar. Men att bara rakt av översätta en artikel är väl textstöld?

I Grodans glosögon ser det nog ut som om texten helt enkelt är stulen från Decanter. Hur kan en journalist med någon sorts yrkesheder göra sådant och hur kan en redaktör tillåta att sådant publiceras? För att inte tala om att man för läsarna bakom ljuset och ger intrycket av att Livets Godas skribent gjort ett seriöst arbete.

Vad tycker du, är Anna Henning Mobergs text en artikel eller är det en översättning? Har Grodan fel?

Stackars Alsace

2011-11-19T17:45:00.001+01:00

Det har varit lugn på vingrodefronten på senare tid, mest därför att Grodan haft mycket annat att stå i, knappast på grund av att grodor hotas av utrotning. Tyvärr.

Som ett lättsamt mellanspel blir det en grodsamling från en text i Dagens Nyheter.

Den är skriven, förstås, av Bengt-Göran Kronstam, som ju trots sin mångåriga träning är en av de vinskribenter som skriver den mest besynnerliga prosan, en egen svenska (pga att det är i DN?). Hans språk och hans meningskonstruktioner är ofta svårbegripliga och förvirrade (och förvirrande) – och ibland helt obegripliga.

Så hugger vi in på textens grodor:

Variationen är dock stor mellan distriktets viner, beroende på en mångfald av druvsorter.

Beroende på: "att det finns många olika druvsorter" förmodar Grodan.

Till bilden hör också att man i Alsace inte låter druvans karaktär fördunklas av att vinet lagras på fat av ny ek, så jämförelsen blir särskilt tydlig här.

I Alsace lagrar man vinet på nya ekfat men man är så skicklig i sin vintillverkning att vinerna ändå får tydlig druvkaraktär. (Fast vet man vad som menas så kan man ju faktiskt läsa texten som vore den korrekt.)

Alla vinerna i dagens provning är dessutom torra, trots extrema variationer i aromprofilen.

Om det är stor skillnad på vinernas aromatiska karaktär så borde de alltså vara söta?

Försök hitta ord

Kanske är det författarens devis? (Med tanke på de mycket märkliga ord som ofta dyker upp i BGK:s texter.)

I Alsace är Pinot Blanc ofta synonym med Auxerrois, utan att det framgår av etiketten.

Även här är det så att om man vet vad skribenten menar så kan man förstå texten. Vet man inte vad skribenten menar så är det obegripligt. (I Alsace odlar man både pinot blanc och auxerrois. Det är två olika druvsorter, men med snarlik karaktär. Det märkliga är att använder man auxerrois så skriver man ändå pinot blanc på etiketten. Med andra ord, auxerrois får kallar pinot blanc på flaskan.)

(Pinot Gris) är en druvsort som är mörkt kopparfärgad, vilket också framgår av druvans tyska namn: Grauburgunder.

Men det framgår alltså inte av dess franska namn? En verkligen meningslös kommentar…

(Gewurztraminer har) en bestämd kryddighet som du känner i gommens tak (till skillnad från jodighet som är en bitterhet som upptäcks ner mot struphuvudet).

Tja, kanske känner Kronstam kryddor i gommens tak eller bitterhet långt ner i halsen. Men han kanske har mer utvecklad uppsättning smaklökar än vi vanliga konsumenter? (Eller är det texten som ger en bitter eftersmak?)

Läs hela detta litterära mästerverk av Sveriges mest framstående vinskribent: Kronstams Vinskola: Del 9/Fyra druvsorter, samma ursprung

Befolkningsgrupper och svenskar

2011-08-15T10:28:00.000+02:00

I en artikel med rubriken Unga, snygga, smarta S-A vinmakare på gång skriver Elke Jung på Vinbanken så här

Reflektion om ett Sydafrika som leverantör av designade viner a la smaker som vanilj, choklad och kaffe finns i min tanke. Landet har förvisso platsen och tekniken samt såklart, en tillåtande lagstiftning. Beklämmande är dock själva utvecklingen av smaksatta viner som inte kan leda till någon annan plats än bottenskrapet. Vin av den kalibern är något helt annat än ”äkta vara” vill jag påstå. Vet man sedan att den tilltänkta målgruppen är Sydafrikas svarta befolkning är syftet mer beklämmande. Utan att vara moraliserande, men nog finns viktigare insatser att göra för den befolkningsgruppen som ofta lever under mycket svåra betingelser. Alkoholdryck kan knappast vara ett svar på det eller ens en god gärning.

Grodan avstår från att kommentera Elke Jungs språk denna gång (inte en av de starka punkterna; mycket konstigt ibland. Hängivenheten får nog mer poäng) utan låter dig, läsare, helt enkelt fundera på hur ovanstående avsnitt egentligen ska tolkas.

Det är svårt att räkna. Och svårt att göra ett bra jobb.

2011-08-10T10:40:00.000+02:00

Om Anders Enquist på Livets Goda någonsin gick ut gymnasiet så var nog inte matematik hans starka sida. (Vid närmare eftertanke, inte svenska heller. Men kanske var han duktig i gymnastik. Där lär man sig ju att spänna musklerna.)

Läste just om Livets Godas vinpersonlighet 2011 (som de av någon löjlig orsak kallar 'Livets Goda Hall of Fame': "Livets Goda delar ut Livets Goda Hall of Fame"! Vad betyder det?).

Där ser Grodan att Livets Godas medarebetare inkluderar ”flera av världens ledande sommelierer”. Jaså? Kan vi få de namnen tack? Måste vara något Grodan missat.

Vad Grodan vet skriver Andreas Larsson regelbundet om ”vad jag drack härom månaden” (tung journalistik!), men vilka är alla de andra ”flera världsledande sommeliererna”?

Det är visserligen Anna Henning Moberg som skrivit under texten men Grodan har svårt att tro att det är någon annan än Anders Enquist som ligger bakom den fåniga hyperbolen.

Man kan ju också fråga sig vad detta med att ha ”flera av världens ledande sommelierer” som medarbetare i en tidning innebär. Och varför man vill stoltsera med det.

Om Grodan drar en parallell skulle det kunna se ut så här: ”På vår restaurang, som nått upp till gastronomins toppar och nått stjärnstatus i Michelins Guide Rouge, arbetar ett flertal journalister och skribenter i köket”.

Är det något som skulle locka dig att gå på den restaurangen? Inte lockar det Grodan!

Och det illustreras också ganska väl av de texter som Livets Goda publicerar. Det är sällan som man anstränger sig för att skriva bra och innehållsrika texter i den tidningen. Det är ofta som man publicerar mediokra texter, skrivna av personer som (förmodar Grodan) man tror säljer eftersom man tror att de är vinkändisar. (Eller kanske som chefredaktören gillar att frottera sig med?) Men som tyvärr inte kan skriva. Precis på samma sätt som om man satte en journalist i köket. Maten skulle inte bli bra.

Allting har en förklaring!

Men det är klart – det finns ju allkonstnärer som kan göra det mesta bra. Men Livets Goda har nog inte hittat någon sådan.

Om Livets Goda ägnade sig lite mer åt god journalistik (med eller utan sommelierer – kanske helst utan) och lite mindre åt skryt så skulle tidningen bli mycket bättre.

Den hemlige gästen

2011-06-19T11:46:00.000+02:00

Vem är detta?

(Texten är klippt ur en artikel kallad ”FV recenserar recensenterna #1”. Tack för den texten!)

[han är] hedersordförande i sin egenhändigt instiftade Vinskribenternas Förening. En vanlig iakttagelse när det gäller [honom] är att han gillar att sitta på många stolar samtidigt: orreforsglas, dagspress, vinböcker, vinmagasin och "världens enda eu-certifierade tävling i prisvärde". Dessa olika fora ägnar han åt en alltmer besvärande cross-promotion av sig själv och sina varumärken.

[Han] anser sig vara expert på den svenska smaken, och delar ut råd till den genomsnittliga läsaren om vad han/hon bör köpa på Systembolaget, baserat på sin mångåriga "expertis". Sedan många år har vi känslan av att rekommendationerna - ofta med ett lätt beskäftigt tonfall - handlar om vad "du" bör dricka - "blanda med fruktsoda och du får en lättdrink som väcker sinnet utan att tynga omdömet" - snarare än att berätta vad [han] själv uppskattar.

[hans publikation] är beroende av annonser från vinbranschen för sin överlevnad, och annonsörerna är beroende av tidningens goda betyg för sina annonser. Den här omfamningen kan knappast vara gynnsam för tidningens integritet. Man är helt enkelt tvungna att skriva "Bästa Köp" och "Rekommenderas" om industriviner och bag-in-box, även om man kanske innerst inne inte vill det. Och så långt har detta gått, att själva orden blivit kontaminerade.

I en tidning för intresserade läsare är det anmärkningsvärt att man inte utgår från själva vinerna och letar upp dem varhelst de finns, utan nöjer sig med att slaviskt följa Systembolagets utsläpp. Samt att bevaka käpphästen Beställningssortimentet - men, nota bene, bara för de importörer som skickar in gratis varuprover till redaktionen. [Han] vill väldigt gärna ta åt sig äran för Beställningssortimentet, och framhåller ständigt dess fördelar, trots att samma viner bevisligen finns att köpa betydligt billigare från utlandet. Varför skriver han inte om dessa nya möjligheter?

Slutsatsen är att [han] känns omodern och med tiden lär tappa i relevans allteftersom konsumenterna blir mer självständiga

Har du inte förstått vem detta är vid det här laget kan Grodan inte hjälpa dig. Men kanske kan Finare Vinare, som skrev artikeln på sin blogg: FV recenserar recensenterna #1. Läs originalet! Det är ännu mer underhållande. Inklusive kommentarerna.

(Får grodan tillägga att prosan i FVs text är bra mycket mer välformulerad än genomsnittet för vinskribenterna, inklusive [hans egna] texter. För att ha arbetat som journalist i så många år skriver [han] en mycket märklig svenska, vilken ofta är svår att förstå p.g.a. det förvirrande (eller snarare förvirrade) språkbruket.)

Varför skall det krångla till sig just om champagne?

2011-06-17T11:42:00.000+02:00

Nu är det väl inte så ovanligt att det även krånglas till för andra viner. Men kanske är champagne extra drabbat därför att det är så trendigt, och därför attraherar intresse från personer som kanske inte alltid har så mycket talang för att skriva, i synnerhet inte om vin. Eller kanske är det för att champagne är ett lite mer komplicerat vin.

Frågan ställdes av karlgbengtsson i en kommentar till När får de självgoda vad de förtjänar? Med rätta.

Texten som han läst kommer från Winepartners, en vinimportör. (Borde det inte heta Wine Partners?)

Här är lite smakprov på vad Winepartners tror om champagne:

Champagnes Historia

Vin har gjorts i över 7000 år. Kaukasien bidrog till den stora utvecklingen av framställningen och dagens druvsorters framväxt.

Vad kan Kaukasien haft med Champagne att göra?

Områdets centrala läge har inneburit både för- och nackdelar. Nackdelen är alla blodiga slag som utspelats. Det var den mest utsatta platsen under medeltiden. Dessutom kan nämnas 1:a och 2:a världskrigen. Fördelen är att Reims varit landets kulturella centrum tack vare att många kungar krönts där.

Dom Pierre Pérignon kallas ofta för champagnens uppfinnare, men det stämmer inte. Han var benedektinmunk vid klostret Hautvillers och levde mellan 1638-1715. Däremot var han redan under sin levnadstid en känd vinmakare. Hans bidrag till champagnen var att utveckla själva metoden. Som exempel kan nämnas att blanda stilla viner och låta de jäsa en andra gång i flaskor tillslutna med kork och stålgrimma, att använda druvor från gamla stockar eftersom de hade högre koncentration och kvalité, att separera vinerna från de tre olika pressningarna där den första pressningen är bäst, att skapa ett vitt vin av blå druvor och att viner av Chardonnay förblev vita. Frågan är om inte det viktigaste bidraget var cuvéen d v s blandningen av olika druvsorter och lägen. Han uppfann även den traditionellla vertikala champagnepressen som än idag är oöverträffad. Under hans tid började man att använda engelskt glas ”verre anglais” och kork från Spanien. Troligen gjorde han sitt första mousserande vin år 1690.

Du hänger med?

I början av 1800-talet skapades ”le densimetre” av kemisten M Francois. Med den mäter man den kvarvarande sockermängden efter jäsningen. Man kunde på detta sätt undvika exploderande flaskor samt få fram fina små bubblor. 1828 exploderade 80% av flaskorna.

Vinlusen Phylloxera som härjat i hela vinvärlden kom till Champagne 1890. Det blev en stor katastrof för vinodlarna. Lösningen på problemet var att man ympade de europeiska vinstockarna med amerikanska sticklingar och fick då fram resistenta vinstockar som producerade druvor med europeisk smak. Tyvärr blev kvalitén på druvorna sämre efter detta vilket märks än idag.

Jo, varje gång Grodan dricker champagne märker den av hur mycket sämre kvaliteten är idag jämfört med på 1800-talet.

Nåväl, Grodan ska inte plåga dig mer med denna erbarmliga prosa. Men om du vill läsa mer av pekoralet så finns det på Winepartners webbsida med rubriken Champagnes Historia. Det är ett utmärkt exempel på ett sådant inom facklitteraturen.

Det är så illa att man undrar om det är någon som har översatt en text från engelska (det är ju inte ovanligt bland svenska vinskribenter att skapa sina artiklar på det sätter, som till exempel Mikael Mölstad i WoW News eller Kevin Karlsson i ”världens bästa vintidning”), men inte riktigt klarat av översättningen, och heller inte riktigt förstått texten. Letar man på internet så kanske man kan hitta originalet. Grodan har inte letat, men en läsare kanske kan avslöja var texten kommer ifrån?

Men i värsta fall är det kanske så att det faktiskt är ett originalverk, skrivet av någon välmenande men valhänt skribent.

Rosa är även den färg vissa vinskribenter borde få när de rodnar av skam

2011-06-14T12:52:00.001+02:00

Allt om Vin är på sitt sätt en förträfflig tidning – massor med roliga vingrodor att läsa. T.ex. den förra grodan där den oändligt ödmjuke Kronstam skriver om Systembolagets självförhärligande.

Men idag handlar det om rosé. Från att ha varit något vinskribenter skrev ner verkar det ha blivit något vinjournalister känner sig tvingade att hissa till skyarna. Grodan undrar om de verkligen tycker att rosévin är så gott som de skriver eller om de bara fjäskar för konsumenterna. ”Konsumenterna tycker uppenbarligen om det, att döma av försäljningen, så det är bäst att jag hänger med i trenden”?

I Allt om Vin verkar det i alla fall i senaste numret nästan bara vara rosé som gäller. Här är några pärlor ur rosétexterna (i kvalitetsnivå med Perlerose).

Välj rosé när det vita är för mesigt och det röda för kraftigt.

Skriver Bengt-Göran Kronstam, f.d. chefredaktör i Allt om Vin, om rosévinet. Hur trångsynt syn på vita viner och röda viner har man om man generaliserar på det viset?

Nåväl, låt oss gå vidare till nästa roséartikel i samma tidning, skriven av f.d. chefredaktören av Allt om Vin Håkan Larsson.

Jag vill gå så långt som att påstå att upp till hundralappen köper du mer vin för pengarna i en flaska rosé än i vitt eller rött.

Det är ju ett svepande omdöme. Larsson menar alltså att i nästan samtliga fall får du mer karaktär i ett rosévin än i ett rött eller vitt vin, om prislappen ligger under hundra kronor. Svårt att tro på. Tror han verkligen på det själv?

Men det blir bättre:

Förklaringen är bland annat att rosé i viss mån är billigare i framställningen. Det görs för snabb konsumtion och ligger inte länge hos producenten varken på tank eller i flaska, tiden mellan skörd och betalning är kort.

Gäller inte detsamma för de allra flesta röda och vita viner i prisklass under hundra kronor? Är inte de gjorda för snabb konsumtion, levererade så snart som möjligt från producenten till köparen?

Håkan Larsson, vilka röda och vita viner under hundra kronor är det du menar, som har kostsam tillverkningsprocess och som ligger och åldras flera år hos producenten innan de säljs? Larsson, upp till bevis! Eller svamlar du bara?

Det är inte slut på det roliga. Larsson fortsätter:

Och dyr fathantering förekommer nästan aldrig på denna vintyp [=roséviner] (nya ekfat ökar grundpriset på en flaska vin med mellan 10 och 15 kronor).

Med (den outtalade men uppenbara) innebörden att dyr fathantering förekommer på röda och/eller vita viner under hundralappen!

1. Håkan Larsson, kan du nämna ett enda vin som lagras på nya ekfat och som kostar mindre än hundra kronor? Och att sedan påskina att det är något som är vanligt för röda viner under hundralappen är antingen att förleda läsaren, eller att inte reflektera över vad man skriver i texten, eller ett tecken på stor okunskap. Eller räknar Grodan helt fel i sin kalkyl?

2. Ett nytt ekfat kostar runt 6000 kronor och rymmer ungefär 300 flaskor. Det blir 20 kronor per flaska, bara i råvarupris, och väsentligt mer per flaska när det väl kommer på systemhyllan. Hur många viner under hundra får den behandlingen?

Så skriver alltså ”en av Sveriges mest framstående vinskribenter” (som han ödmjukt och opartiskt beskrivs av redaktörskollegan Michael Mölstad på Allt om Vin). Skärpning, Larsson!

(Varför skriver man sådant?)

Faktum är att rosé ofta är besvärligare – inte billigare! – att producera. Det är mycket viktigt t.ex. exakt hur länge skalen får vara med (några timmar för länge kan göra vinet för mörkt och därmed osäljbart), och att vara noga med att stabilisera vinet i slutändan, eftersom man ofta kan ha kvar lite socker i vinet. Klart besvärligare för producenten i många fall.

När får de självgoda vad de förtjänar?

2011-06-05T11:11:00.000+02:00

”För en månad sedan fick jag åter glädjefnatt när Systemet bjöd in vinjournalisterna till vad vi trodde skulle vara en sedvanlig mässa om det heliga monopolets förträfflighet. Istället möttes vi av ett öppet bord där Systemfolket bjöd in till diskussion.”

Bengt-Göran Kronstam, f.d. chefredaktör för Allt om Vin, skriver detta i sin "ledare". Han är uppenbarligen lite trött på att Systembolaget oupphörligen tjatar om hur fantastiskt bra de är: mässande om sin egen förträfflighet.

Fast man kan ju, parentetiskt, undra vad för sorts läggning Kronstam har när han får "glädjefnatt" när han bjuds in till vad han förmodar är en mässa om Systemets förträfflighet.

Längre ner i samma artikel (att kalla det ”ledare” är att använda ett allt för ambitiöst ord med tanke på det banala innehållet dessa ”ledare” oftast har) skriver Kronstam om hur han och Håkan Larsson skrivit ett brev till konkurrensverket och till EU-kommissionen för några år sedan om Systembolaget. Du är ursäktad om du inte känner till det, det är det nog inte många som gör. Men Kronstam menar att det är tack vare detta brev som nu Systembolaget beslutat sig för att bli mer kundinriktade.

Kronstam avslutar sin artikel med

[Vinimportörer och Systembolaget har upptäckt att beställningssortimentet är en guldgruva att ösa ur.] Detta är inget annat än en revolution i Vinsverige. Tacka Allt om Vin För det!

Kronstam menar alltså, i sammanfattning, att beställningssortimentets existens och urval, Systembolagets nya kundinriktning, och att man nu kan göra nätbeställningar är ett resultat av Kronstams, Larssons och Allt om Vins stora och viktiga inflytande.

Man kanske kan återanvända ett citat fån inledningen, men byt ut ”det heliga monopolet” mot något annat:

en sedvanlig mässa om Kronstams och Allt om Vins förträfflighet

Hur stor kan bristen på självkritik och självinsikt bli?

Bubblor på hjärnan? Eller: Bubblor i hjärnan? Vinklubben Tre Kronor slår till igen!

2011-03-21T17:47:00.000+01:00

Vinklubben Tre Kronor tar nog priset på upprepade egendomligheter och felaktigheter. Fast kanske inte. Det finns många konkurrenter!

Deras senaste utskick är i alla fall osedvanligt dumt.

Ta till exempel:

Så när du idag köper en Cremant så beställer du det som fram till helt nyligen var produktnamnet på mousserande vin från Champagne. Äkta vara således.

Vad tänker man när man skriver så?

Och lika underbart (från deras förra utskick):

Inget är ju som en middag med genomgående champagne.

Och rekommenderar därefter ”Louis Bouillot Crémant de Bourgogne Rosé Brut (nr 7781) 109.-“ till maten.

Det var ett läsartips till Grodan. Tack! Tipsaren kommenterar själv det hela med

”Inget är ju som en middag med genomgående champagne.” skriver man i texten. Bara det är ju ett korkat påstående, men i ett stycke om Cremantprovning…

Och det kan Grodan bara hålla med om.

Något oren doft kan komma av fatlagning, jordig, dov, citrus, äpplen och persika.

Tycker för övrigt Vin & Gastronomi om ett av dessa ”toppviner”.

Men för att inte förminska din glädje (eller frustration): här är hela sanningen från Vinklubben Tre Kronor.

Först några ord om ordet Cremant. Det har en språklig betydelse på franska som är ungefär "bubblig" och var det begrepp som användes i distriktet Champagne när man skulle beskriva ett vin som hade bubblor eftersom man tidigare gjorde både stilla vita och röda viner. Cremant var således en ytterligare variant på viner från Champagne, som beskriver den flaska som idag bara kallas för Champagne. Det ursprungliga namnet på vin som genomgått en andra jäsning i flaskan är således Cremant. När Champagne ansökte hos EU på 1970-talet om att få ensamrätt på ordet Champagne för sin produkt ansökte man också om ensamrätt på namnet Cremant. EU meddelade att om man ville ha ensamrätt var man tvungen att välja ett begrepp. En produkt kan enligt EU bara ha ett namn. Man valde då Champagne och ordet Cremant registrerades som gemensamt tillhörigt EU, alltså tillgängligt för alla vinproducenter inom EU som uppfyller de två särkraven att Cremant bara får göras på viner från druvor som handplockats samt att produkten måste ha genomgått en lagring på jäst i flaskan i minst ett år.

Så när du idag köper en Cremant så beställer du det som fram till helt nyligen var produktnamnet på mousserande vin från Champagne. Äkta vara således.

Vi vill direkt säga att det finns en begränsad mängd av vinerna. Vårt råd är att du vandrar till Systembolaget och beställer. Vill du arrangera en vinprovning med riktigt bra cremanter har du en möjlighet att beställa flera av vinerna. De har stor olikhet och passar bra till det ändamålet. Och en Cremant liksom Champagne kan du lagra och vintage cremanterna utvecklas under lagringen.

Men det är underbara produkter till i sammanhanget otroligt bra priser. Ingen tvekan således. Välj ut en eller flera och beställ. Om en vecka kan du ha en trevlig stund. Hitta på något att fira så kan du längta!

Tyvärr kan man ju av det bara dra slutsatsen att Vinklubben Tre Kronor inte är särskilt kunniga på vin, och inte heller på engelska (eller svenska!). De har säkerligen läst i Wikipedia om crémant (stycke tre under rubriken crémant), men inte förstått innebörden i texten.

Eller så har de fått sin inspiration någon annan stans ifrån. Man kan bara undra var!

Jag är störst, bäst och vackrast – Anders Enquists självmål mot vinbloggarna

2011-01-19T23:55:00.000+01:00

Återigen har chefredaktör Anders Enquist i Livets Goda tagit på sig rollen att berätta för världen att han är störst, bäst och vackrast. Han gör det i en ledare (november 2010) där han förlöjligar vinbloggare och hånar dem för att de, enligt Enquist, hävdar att de är störst, bäst och vackrast. Men i stort sett varje argument som han använder mot vinbloggarna kan appliceras med större träffsäkerhet på honom själv. Ironiskt.

Läser man vinbloggarna får man inte det intryck som Enquist ger i sin text. Det verkar vara få, om ens någon, som försöker hävda att de är del av vinskibentetablissemanget. Eller som hävdar att de har stort inflytande.

Så Grodan undrar, vilka bloggar läser du Anders Enquist? Har du läst någon alls?

Här följer en del brottstycken ur Enquists ledare. Faktiskt ganska många brottstycken.

Intressant “debatt” som cirkulerade för någon månad sedan, om vilka som är de viktigaste och mest betydelsefulla inom vinskribentvärlden. På ena sidan stod (står) vinbloggarna och på den andra sidan de ”etablerade” skribenterna som figurerar i vad som vi kallar tryckta, fysiska media.

Men det är ju en gammal debatt inom vinpressen i Sverige, vem som är viktigast/störst/bäst/…, där inte minst Livets Goda historiskt aktivt hävdar sin egen förträfflighet framför andra.

Fast det brukar bloggosfären, och många med dem, idag kalla ”old media”, dvs det gamla sättet att kommunicera med läsare.

Bara att en sådan undersökning [om vinbloggarnas inflytande] kom till stånd, är ett tecken på att vinbloggarna har blivit ett både viktigt och intressant inslag. Det kan vi nog alla instämma i.

Det börjar ju bra. Men sen går det mest utför!

They are here to stay, gilla läget.

Ett exempel på en professionell skribents utmärkta språkbehandling (se längre ner i texten) jämfört med amatörer, som vinbloggare? Både en helt omotiverad halv mening på engelska och sedan ett ganska omotiverat och aningen vulgärt talspråk.

Men det hela har blivit lite som när man var liten och lekte i sandlådan. ”jag är större än dig så jag får sitta här…”-typ.

Det är ju just på sandlådenivå som Enquists språk (och resonemang) oftast befinner sig. Och hans envisa hackande på andra vinjournalister i Sverige är ju också verkligen i sandlådenivå. Så han borde väl känna sig hemma i den sortens argumentation. Enquist är ju utan tvivel en av de skribenter som har störst behov av att hävda sin egen storhet och som är mest känslig för kritik. Ungefär som ett känsligt litet barn som inte tål att bli motsagd. Så på sandlådenivå borde han känna sig hemma. (Skulle möjligen vara Kronstam som har större självhävdelsebehov.)

De gamla etablerade rävarna som tidigare dominerat vinlandskapet är inte ensamma längre. Det är något som dessa herrar (jo, det är oftast herrarna i vinskribenthagen som tuppfäktas mest) har oerhört svårt att acceptera, och hantera. Med resultat i ett emellanåt ganska arrogant, självbelåtet, egocentrerat och oödmjukt beteende (försvarsmekanism…?).

Här blir det ju lite förvirring i bildspråket. Är vi i hagen, där det knappast finns några tuppar, eller är det fråga om tuppfäktning? (Visserligen en detalj, men ändå intressant när det nu är skrivet av en professionell och kompetent vinskribent och journalist. Se vidare nedan.)

”ett emellanåt ganska arrogant, självbelåtet, egocentrerat och oödmjukt beteende” – fyra adjektiv som på ett utmärkt sätt beskriver de flesta av Enquists ledare i Livets Goda.

Men det här ”jag är viktigare eller lika viktig som du”-sandlådeköret, känns aningen barnsligt och mycket egocentrerat, från båda håll.

Om vi bortser från den oortodoxa (snällt uttryckt) meningsbyggnaden, så kan man kanske fråga: vad är det då Enquist ägnar sig åt i denna ledare om inte barnsligheter och egocentricitet?

Jag brukar ju inte vara känd för att fega med åsikter eller ta ställning, men här måste jag försvara båda sidor.

”Jag brukar ju inte vara känd för att … ta ställning”. Jasså, inte? Eller skriver Enquist fortare än han tänker? (Kanske inte så svårt?) Och vi får väl se längre ner i texten hur det är med att ”försvara båda sidor".

Kan alla vinbloggare kalla sig vinskribenter då? Nej, knappast. Men det kan ju inte alla skribenter som jobbar inom papperstyckt media heller kallas, skribenter alltså, vissa är ett skämt.

Det torde ju Enquist onekligen känna till väl. Flera av de skribenter vars texter måste anses vara skämt skriver ju i Enquists Livets Goda. Det har Grodan haft rikliga tillfällen att kommentera.

Dock ställs det i regel fortfarande högre krav på de skribenter som publiceras i trycket media, såvida inte skribenternas chefredaktör tittar allför djupt i vinbuteljen hela tiden.

Kan man av det dra slutsatsen att Enquist har för vana att titta allt för djupt i buteljen för det mesta? Ja, mycket talar för det. (Jodå, Enquist skrev ”allför”.) De krav han ställer på sina skribenter (eller på sig själv) är uppenbarligen inte höga, att döma av vad som publiceras i Livets Goda. Många vinbloggare skriver väsentligt bättre än Enquists skribenter. Både till form och innehåll.

Vinbloggare kan ju faktiskt vem som helts bli.

Gäller inte samma sak för de skribenter som förekommer i tryckta media? Ta t.ex. en titt på vilka som skriver i Livets Goda. Man får i alla fall intrycket att det kan vara vem som helst.

Jag kan ju köra igång en vinbloggarsida som luktar unket som dåligt vin, men vem ska och kan hindra mig? Ingen. Vi som mestadels skriver i fysiskt tryckt media blir ju, med all åsiktsrätt, ifrågasatta av vinbloggare, sommelierer och tyckare på nätet. Vi namnges och blir sågade.

Jag själv till exempel, tillhör den kategorin skribenter (fan, jag vill ju faktiskt egentligen enbart kalla mig vinälskare […]) som många gillar att attackera.

Det är nog ingen fråga om ödmjuk självinsikt, även om det nog ligger närmast sanningen: att Enquist knappast borde ståta med epitetet skribent och än mindre redaktör utan hellre begränsa sig till att vara vindrickare. Det är nog bara lite tyck-lite-synd-om-mig.

Sen har ju Enquist helt fel: en vinbloggare utsätter sig för direkt och offentlig kritik. I stort sett alla vinbloggar har en kommentarsfunktion. Skriver en vinbloggare något dumt så kan läsaren direkt komma med kritik, kritik som dessutom är synlig för alla efterföljande läsare.

Enquist, däremot, med sin överviktiga tidning, riskerar inte alls någon direkt kritik. Enquist vågar inte ens ha en sida med läsarbrev (insändare) där läsarna kan komma till tals. Fegt Enquist! De få gånger något läsarbrev publicerats i Livets Goda har det bara varit från personer som är oändligt berömmande. I själva verket verkar Enquist vara livrädd för läsarkritik.

Så jag klagar inte. Jag är väl en slags självmasochist förmodligen.

Men oj! Hela denna ledare är ju en klagan, så hur kan Anders Enquist säga att han inte klagar?

Sedan skulle Grodan föreslå att Enquist tar och slår upp ordet tautologi (för det tillhör väl knappast Enquists standardvokabulär). ”Självmasochist”...

Många vinbloggare är smått patetiska, rent ut sagt urusla. De vill gärna känna sig viktiga, betydelsefulla och märkvärdiga vilket resulterar i att det blir oerhört genomskinligt och faktiskt också helt utan hjärta.

Det är nästan som om Enquist skrev om sig själv. Patetisk och ofta rent ut sagt urusla texter. Och oerhört mån om att känna sig viktig, betydelsefull och märkvärdig. Med ett behov av att oupphörligen visa upp att ”jag dricker minsann oändligt många dyra och fina viner. Och inte bryr jag mig om vad de kostar för det är vin. Så priset har ingen betydelse!”. Om inte det är grundat i ett behov av att ”känna sig viktigt”, vad är det då? Undrar om han inte märker det? Ironi kanske? (Enquist: slå upp det ordet också när du är på gång!)

Till skillnad från de flesta vinbloggare som gladeligen erkänner att de är amatörer, hävdar dock Enquist att han är professionell både på vin och på journalistik.

Trot den som vill!

Medan andra vinbloggare faktiskt är helt formidabla och skriver helt underbart.

Det var ju trevligt att höra. Och vilka tänker Enquist på då? Jo, Anders Wennerstrand och Alf Tumble. Båda två är skribenter i Livets Goda. Tänk, inte ens när han försöker vara lite positiv mot vinbloggarna kan han låta bli att framhäva Livets Goda som bäst av alla.

Men när ska vinbloggarna själva vara kritiska och börja granska just sig själva?

Först: i vinbloggarna är det faktiskt just det man gör. Det är mycket debatt i bloggarna – till skillnad från i Livets Goda. Sedan: återigen, pratar Enquist om sig själv? När ska Enquist börja vara självkritisk och granska just sig själv och sina skribenter?

Men då måste de också vara beredda att bli ifrågasatta på ett helt annat sätt. Uttrycker du som bloggare att du är en vinskribent/journalist med inflytande, ja då får du fanimej tåla att folk kritiserar dig, att ”tunga namn” inom papperstryckt vinmedia ifrågasätter.

Vilket hot! Och vilken vinbloggare är inte beredd på det? Vinbloggarna ger alla en möjlighet att kritisera dem. Enquist gör inte det. Han ger ingen en chans att komma med kritik mot honom eller mot hans tidning. Och om någon är känslig för kritik så är det nog den store ”chefredaktören” själv. Hur många gånger har förresten Enquist skrivit en kommentar på en blogg och ifrågasatt något? (Undrar om han vet hur man gör?) Kanske en skribent i tryck är för fin för att skriva pa en blogg?

Jag som har varit etablerad i huvudsak inom tryckt media, känner mig inte det minsta hotad av vinbloggare eller det interaktiva mediumet.

Nehej. I så fall, varför skriver Enquist en hel ledare vars enda syfte är att kritisera och förlöjliga vinbloggare? (Undrar förresten om han menar ”mediet”? Eller börjar han bli spirituell?)

Skillnaden med bloggare och tryckt vinmedia är dock att vem som helst kan skapa en vinblogg, vem som helst. När som helst. Men inte vem som helst kan starta en vintidning och samtidigt hålla igång en hemsida som är hyfsat fungerande. Dessa båda delar kostar stora pengar och kräver ledning, sälj, hålla ihop ett antal journalister, jobba under deadlinepress, underhålla social kompetens och så vidare och så vidare.

Det faktum att Enquist startat Livets Goda visar väl med all önskvärd tydlighet att ”vem som helst” kan starta en vintidning, bara man har tillräckligt med pengar. Inte behöver man kunna skriva i alla fall (t.ex. veta att det heter ”skillnaden mellan abc och xyz”). Och knappast heller kunna särskilt mycket om vin.

Problemet för vinbloggare framöver tror jag, är att det kommer gå inflation i vinbloggarsidor. Sedan kan ju alla säga att ”jag är bäst” eller försöka skrika högs, men utbudet kommer att ställa till det.

Har det gått inflation någonstans i vinmedia så är det väl i Livets Godas antal sidor. Och så är vi där igen om ”jag är bäst”. Det finns nog ingen i vinvärlden som har sådant behov av att hela tiden skrika ut till världen att ”jag är bäst” så mycket som Anders Enquist. Tja, det skulle väl kanske vara Bengt-Göran Kronstam i så fall.

I framtiden [gäller för tidningar] kvalitet istället för kvantitet. En exklusivitet, som kommer att uppmärksammas. Den tidning som kan vara aktiv och aktuell på internet med allt vad det innebär och samtidigt ge ut en påkostad fördjupande produkt i tryck, i samarbete med BRA och DUKTIGA vinskribenter och vinbloggare med de allra bästa vinskribentkapaciteterna, kommer att vara en vinnare. Där vill och ska Livets Goda i framtiden vara.

”Kvalitet i stället för kvantitet.” Kan vi hoppas på att det innebär att Livets Goda kommer att minska på sina överviktiga och uppsvullna tidningar, och istället satsa på innehållets kvalitet?

Börjar det bli lite upprepning? Anders Enquists och Livets Godas ”jag är bäst”. Helt OK att hävda kanske? Fast inte OK om en vinbloggare säger så förstås.

Sen får väl Grodan konstatera en del ytterligare saker med tanke på det uttalandet: Ganska många av Livets Godas nuvarande skribenter kommer att få sparken. I framtiden ska ju Enquist kräva att skribenterna är både bra och duktiga (vissa är onekligen duktiga, men många är det inte). Vissa av dem skulle ha svårt att få några läsare alls om de vågade sig på att skriva en vinblogg. På internet kan man inte leva på en egensinnig chefredaktör som framför allt är en duktig annonsförsäljare och som därför har råd att ge ut en tidning med ibland bra men allt för ofta mediokert innehåll.

Och man kommer alltså att bygga om Livets Godas webbsajt. Inte bara var Livets Goda mycket sen med att upptäcka internet, men den satsning man gjort på sin sajt är ju inte så imponerande.

Så till sist Anders (nu talar jag till mig själv igen, en vana som bara blir värre och värre desto äldre jag blir, min fru säger att det beror på allt vin… va?), handen på hjärtat då, vem är det som är viktigast då, vinbloggare eller tryckt vinmedia och dess skribenter?

Hm… Me, myself and I?

Där har vi nog Enquist i ett nötskal.

Det är ändå märkligt att om man nu tycker att frågan är irrelevant, att man ägnar en hel ledare åt det. Om det nu inte bara är en förevändning för att ytterligare en gång säga att Anders Enquist och Livets Goda är bäst.

Samtidigt är det ju ironiskt att ledaren understryker att tryckt media är bättre därför att det finns kvalitetskrav och kompetens där, och att artiklar granskas av en redaktör och av kollegor. Ironiskt därför att Livets Goda är ju en tidning där uppenbarligen chefredaktören inte gör något av detta. Varför är det annars så många mediokra artiklar i Livets Goda? Och dessutom en chefredaktör som inte ens själv klarar av att skriva bra, eller ens hyfsad svenska.

De flesta vinbloggare har för länge sedan lämnat bakom sig sandlådenivån, men det Anders Enquist skriver och producerar är allt för ofta knappt i nivå med en skoltidning på högstadiet.

Den här krönikan av Anders Enquist i Livets goda har även uppmärksammats av Bloggen Billigt Vin i en artikel med den väl valda rubriken ”konstruktioner, hallucinationer & reflektioner”. Där finns det även en hel del intressanta kommentarer.

Vingrodan får egen vinbar!

2011-01-17T14:05:00.000+01:00

Grodans vinbar ligger en trappan ner kan man läsa.

Vingrodan har tydligen trängt ut

gäst DJ´s, cocktails som sprutade ur baren och feststämning på topp

och annat trevligt. Nu är det kanske mindre feststämning?

Men det är nog ändå bättre med vinbar. Mer om Grodans Vinbar här. Vi ses i vinbaren!

Ett hemligt arbetsverktyg i den svenska vinkritikerkåren, eller: Doft av ladugård och fläskiga viognierdruvor

2011-01-03T20:40:00.000+01:00

Ett tips och ett konstruktivt förslag från en läsare:

Läsaren har upprörts över en (bland många) skribent som skriver obegripligt. Han spekulerar i om det kanske förekommer ett hemligt arbetsverktyg i den svenska vinkritikerkåren, som alla (eller i varje fall vissa) använder för att skriva sina provningskommentarer.

Ett exempel han tar upp är denna text av Bengt Göran Kronstam:

"Personligen blir jag inte sällan förtjust av den fläskiga viognierdruvan, men detta klarar smakprovet med en mjukt aromatisk, välgjord och väldesignad smak i torr, frisk, druvtypisk stil"

Bengt Göran Kronstam i DN eller kanske Allt om Vin

Tipsaren kommenterar:

"Blir inte sällan förtjust av" Borde kanske stå förtjust i eller tjusad av? Betyder väl att B-G K gillar den fläskiga viognierdruvan? "Men detta klara smakprovet" eller kanske inte i alla fall? F.ö. kanske det är dags att analysera B-G Ks typiska stil för att skriva väldesignade vinkrönikor.

Det är visserligen lite större variation än Per Bills omdömen men samma klyschor återkommer så ofta att frågan är om han har snabbkommandon för dem.

Onekligen speciellt skrivet. Även Grodan har svårt att riktigt förstå vad Kronstam vill ha sagt. Förstår du?

Detta hemliga vinskribentverktyg, om det nu finns, torde vara något som bygger på denna skapelse av dack.com

Kanske det!

Och om det inte finns så kanske det är en affärsmöjlighet för en händig programmerare.

Nyår – champagne och bubblor som spricker

2011-01-01T20:16:00.000+01:00

En liten champagnehistoria så här precis vid nyår?

Skrivet av Josephine Edelskog som är marknadsförare hos Chris Wine, med andra ord proffs på vin och kommunikation. Hon har även skrivit en bok om champagne: Champagne: din guide till njutning.

Två av duvorna [i champagne] är blå, trots det är drycken i det närmaste färglös! Det beror på att färgämnet, öhninent, sitter precis under druvans skal. Därför avlägsnar man skalet innan pressningen.

-Josephine Edelskog, Provningsskolan (om champagne), Chris Winenews

De måste ha många personer anställda för att skala druvorna innan pressningen! Vore intressant att beskåda: druvskalare i aktion! Och vem har hört talas om, öhh…, det där färgämnet?

Citrus återkommer även i smaken men även en hint av gröna äpplen.

Ett nytt bidrag till grodordlistan. Menar hon kanske antydan?

Men när [Pinot Noir] hamnar i sin optimala miljö anses den av många som druvan nummer ett. Den ger silkeslena druvor från grannkommunen Bourgogne.

Burgunderna anser sig nog ärade av att utses till grannkommun till Champagne. Kommunen Bourgogne! Ungefär som Pariskommunen? (blink, blink, Artberg)

Pinot meunière-druvan är ny för många. Den kännetecknas av de ludna bladen som liknar mjöl, därav namnet meunière som betyder mjölnare.

Det kanske kan vara ett ursäktligt stavfel för vissa amatörskribenter, men när en ”champagneexpert” inte vet skillnaden mellan meunière och meunier är det illa. Dessutom betyder meunière mjölnerska.

Det vore också spännande att se de där bladen som liknar mjöl!

Vid produktion av mousserande vin, icke champagne, har alla länder/distrikt olika restriktioner om vilka druvor som får användas. I vissa fall får vilka druvor som helst användas och de kan även vara inköpta ifrån andra områden/länder.

Förstår du? I Champagne har man alltså inte några restriktioner, eller hur ska man tolka det? Och hur kan man kalla det en ”restriktion” om regeln säger att man får göra vad som helst? Märklig regel i vilket distrikt nu Edelskog refererar till. Kort sagt, man kunde sagt det bättre!

[Dom Perignon] blev mest känd för att uppfinna cuvéen, dvs att göra en blandning av olika druvsorter som odlats på olika jordar och olika lägen. Idag använder sig hela världen av den s k champagnemetoden vilket de även brukar skriva ut på flaskan, Metode de Champagne, även kallad klassiska metoden.

När det var så viktigt att få till en accent på meunière (som dock blev fel) var det ju synd att det inte blev en (korrekt) accent på Pérignon. Och även synd att ’méthode’ blev ’metode’. Återigen kan det vara ursäktliga fel för många, men inte för en champagneexpert. Och cuvée är inte alls en blandning av olika druvsorter från olika jordmåner och lägen. En cuvée är inget annat än en blandning av flera viner, en blandning man gjort i en tank (cuve), även om det ofta kan vara en mycket varierad blandning i Champagne.

Sen är det ju faktiskt i de allra flesta producentregioner förbjudet att använda beteckningen ”champagnemetoden”, bl.a. i hela Europa. Det har ju Champagneodlarna sett till. Så det var länge sedan, mycket länge sedan, som det stod ”méthode champenoise” på flaskorna. Och aldrig har Grodan sett varianten ”Metode de Champagne” på en flaska (ens korrekt stavat). Har någon annan sett det?

Vad ska man då tänka på vid en provning av bubblande drycker?

I och med att drycken innehåller bubblor har man en faktor till att tänka på. Om man vill prova många olika sorter bör man prova dem i olika omgångar med högst fem sorter i varje. Dela då upp dem så rättvist som möjligt. …… Tyvärr har de icke champagnerna svårt att stå sig. Kul kan vara att smyga in en hermelin bland katterna dvs sätta in en icke champagne i champagneflighten och vice versa.

Aj, aj.

Näst steg är glasen, när man har med bubblor att göra är valet av glas ännu viktigare. Vi vill ju att bubblorna ska stanna så länge som möjligt. Glaset bör därför vara kupat och rundas inåt där näsa ska stickas ned. Även botten av glaset bör ha en mittpunkt likt en upp o nedvänd kon dit bubblorna kan söka sig för att sedan sträva uppåt.

En sån rappakalja. ”Rundas inåt där näsa ska stickas ned”! Vilken annan del av glaset bör ”även” ha en upp- och nedvänd (!) kon? Och om nu Josephine Edelskog hittar ett sådant glas kan hon vara förvissad om att bubblorna dessutom försvinner fortare än i ett glas utan denna ”kon”.

Hur bedömer man då det mousserande vinet?

Utseende; Se i glaset hur bubblorna ser ut i glaset. Är de regelbundna? Om du knappt ser några bubblor, var lugn. Glaset har ju kapslat in drycken så de finns där fur sure! Ju mindre, regelbundna bubblor desto bättre dryck.

Först börjar vi med en tautologi (okej, det är ingen riktig tautologi, men det var roligt att säga). Sedan fortsätter vi med, ja Grodan vet faktiskt inte riktigt vad. ”Glaset har ju kapslat in drycken så de finns där for sure”?

Och det allra sista är ju en uttjatad och tveksam ”tumregel” som många pseudokännare slänger ur sig utan att riktigt veta varför. (Och grodan vet inte heller.)

Och varför semikolon?

Färg; kan gå från ljus nästan genomskinlig till ljus gul till gul för att sedan bli gyllene.

Grodan är inte imponerad av interpunktionen (igen), men är i alla fall tacksam att vinet är genomskinligt. Det vore ju tråkigt med en ogenomskinlig, gyllengul champagne! Adjektiv är svårt! (Eller?)

Ju mörkare färg kan tyda på ålder men även på druvsammansättningen, dvs mer andel av de röda druvorna samt om drycken legat på ekfat.

Jo, man kan ju gissa sig till andemeningen, men nog borde det varit: ”En mörkare färg kan tyda på ålder. Det kan också tyda på att vinet innehåller mer röda druvor, eller på att vinet lagrats på ekfat.”

Doft; redan vid doften kan bubblorna spela ett spratt när de för med sig doftaromer allena.

Hursa? Kan Grodan få en förklaring?

Tja, egentligen kanske det är lite orättvist. Det är bra att man skriver en ambitiös artikel om champagne och andra mousserande viner. Speciellt i en gratistidning som Chris Winenews. Artikeln är två sidor lång med mycket text. Mer omfattande och ambitiös än många champagneartiklar i de vintidningar som vi betalar för att läsa.

Men Josephine Edelskog är professionell skribent (och marknadsförare) hos Chris Wine, och har man dessutom specialiserat sig på champagne och skrivit en bok i ämnet, så borde man kunna (och veta!) bättre.

Salig är den okunnige, speciellt om 1972

2010-12-31T11:31:00.001+01:00

Sassicaia var som bekant först ut med att producera kvalitetsviner i kustområdet av Toscana. Historien kan ni ju vid det här laget. ..... När den engelska vintidningen Decanter 1978 arrangerade en blindprovning med flera av de allra yppersta Bordeaux-vinerna årgång 1972 utsågs Sassicaia som bästa vin.

- Anders Enquist, chefredaktör och skribent, Livets Goda

Men med tanke på att 1972 är en stark (mycket stark) kandidat för att utnämnas till århundradets sämsta årgång är det knappast något att yvas över.

Kan det kanske anses vara ett yttrande som säger mer om skribentens kunskaper än om vinets kvalitet?

1972: Cataclysmic. Known to be a poor vintage. A fairly large crop of immature grapes of uneven quality. Avoid.

- Michael Boadbent, Vintage Wine

För mycket (lust?)gas för Sveriges störste och bäste?

2010-12-30T23:33:00.003+01:00

Allas vår skapare av Systembolagets goda urval och den som egenhändigt har sett till att Sverige har ett gott utbud av viner skriver ibland märkliga saker.

”Champagne och andra välgjorda mousserande viner har många gånger en överlägsen lagringspotential, förutsatt att vinet ligger svalt och korken hålls fuktig. Skälet ligger i att det utrymme som finns kvar i flaskan är fyllt av samma koldioxid som finns i de små bubblorna, i stället för det syre som annars får vinet att förvandlas till vinäger.”

- Bengt-Göran Kronstam, i Dagens Nyheter (”Allra bästa festfixaren”), m.fl. av ”Sveriges ledande” vinpublikationer

Låt oss bena ur detta. Till att börja med får man ha en viss flexibilitet i läsningen. ”Skälet ligger i” – vad betyder det? OK, Grodan kan förstå det ändå, men nog heter det ”skälet är” eller kanske ”det beror på”. Men skälet till vad? Till att mousserande viner kan lagras? (Eller om man vill vara omständlig, ”har en överlägsen lagringspotential”.)

Orsaken till att champagne kan lagras länge är alltså att det utrymmet som finns i flaskan är fyllt av koldioxid. Annars skulle vinet bli vinäger. Hur hänger då detta ihop? Nog är det så att när man korkar igen en champagneflaska gör man det på samma sätt som en vanlig vinflaska. Med andra ord är det alltså precis lika mycket luft (eller syre) i en champagneflaska som i en vanlig flaska. Men sen tillkommer det ju en del koldioxid från vätskan i flaskan, viket orsakar trycket. Men det minskar ju inte alls mängden syre i flaskans hals. Alltså, en champagneflaska innehåller i verkligheten lika mycket syre i ”halsen” som en vanlig vinflaska. Faktafel av Kronstam. Eller har Grodan missat något?

Men låt oss gå med på Kronstams resonemang. Han säger sedan att om inte utrymmet vore fyllt med koldioxid så skulle champagnen/vinet bli till vinäger. Då borde ju alla viner som inte har dessa magiska bubblor snabbt bli till vinäger. Har ni märkt det? Inte? Konstigt!

Det här var nog det konstigaste i artikeln, eller i alla fall det som fick Grodan att reagera. Men sen har vi ju flera andra groteska grodor.

Hela artikeln slår nog rekord i klyschor:

- ”Min Gud, jag dricker stjärnor”, påstås Dom Pérignon ha ropat
- Art Buchwalds omskrivning: ”Det smakar som när mitt ben sover.”
- ”I seger förtjänar jag det, i nederlag behöver jag det”, är ett konstaterande som tillskrivs både Napoleon och Churchill.
- ”En magnum är perfekt för två, om bara den ena dricker”
- "champagnen ska vara kall, torr och gratis"

- Bengt-Göran Kronstam, i Dagens Nyheter (”Allra bästa festfixaren”), m.fl. av ”Sveriges ledande” vinpublikationer

Klyschtätheten är imponerande. Det är väl bara det där med att champagne är det enda som kvinnor kan dricka och fortfarande vara vackra som saknas. Men det kanske Bengt-Göran Kronstam inte vågar skriva i dagens jämlika Sverige.

Det kanske helt enkelt är extra lätt att producera artiklar om man bara rapar upp allmängods och uttjatade citat. Har DN ingen redaktör?

Langlois Crémant de Loire Brut (nr 7404, 119 kr) lanserades på Systembolaget i oktober, efter flera lyckosamma år i beställningssortimentet. I denna skattkammare fick vinet möjlighet att mogna ut på ett förtjänstfullt sätt och importören fick därför tillverkaren att hålla på de flaskor som nu finns på Systemet för att uppnå samma mognadsgrad.

- Bengt-Göran Kronstam, i Dagens Nyheter (”Allra bästa festfixaren”), m.fl. av ”Sveriges ledande” vinpublikationer

Förstår du vad Kronstam menar? Då är du lyckligt lottad! ”I denna skattkammare fick vinet möjlighet att mogna ut” (vad gör ett vin när det ”mognar ut” till skillnad från ”mognar”?), betyder det att vinet sålde så dåligt att buteljerna blev liggande och fick några extra år på nacken? Hur kom det sig då att det kom in i det fasta sortimentet dit bara storsäljarna kommer?

Och menar Kronstam att importören sen har sagt åt producenten att ”nu får du lagra vinerna några år extra innan vi köper dem”? Vilken producent skulle gå med på det? (Om det nu inte är så att vinet är så dåligt att ingen annan vill köpa det.) Förbryllande! Det sålde så dåligt i beställningssortimentet att det kom in i det ordinarie, sen övertygade importören producenten att inte sälja vinet omedelbart till Systembolaget utan istället sitta på det några år extra. Logiken är svår att få ihop för Grodan. Men Bengt-Göran Kronstam i Dagens Nyheter och chefredaktör på Allt om Vin kan.

Möjligen kan man vara tacksam för att vi denna gång i alla fall slapp få det påpekat att beställningssortimentet ("skattkammaren"?) existerar uteslutande tack vare Bengt-Göran Kronstams initiativ och ingripande. Utan Kronstam hade vi aldrig haft något beställningssortiment, och ännu mindre det breda urval av viner, som finns idag på Systembolaget. Det brukar ju Kronstam annars sällan underlåta att påpeka. Ödmjukast.

Allra längst når champagnen i magnumbutelj. Skälet är att flaskhalsen är mindre i förhållande till flaskans rymd.

- Bengt-Göran Kronstam, i Dagens Nyheter (”Allra bästa festfixaren”), m.fl. av ”Sveriges ledande” vinpublikationer

Det här hör man nästan till leda av diverse vinskribenter. Först kan väl Grodan konstatera att Kronstams förklaring nog torde vara obegriplig för alla av hans läsare, utom för dem som redan vet vad det handlar om (”flaskhalsen är mindre i förhållande till flaskans rymd”). Sen kan det väl knappast vara många av Kronstams läsare som är intresserade av magnumchampagner. Han riktar ju noga in sig på budgetsegmentet och boxviner i det mesta av vad han skriver.

Av alla uttjatade upprepningar kring denna dryck är den mest missriktade att man ska börja med det godaste och spara budgetskumpan till tolvslaget. Det rådet bör bara följas av dem som tror att njutningen ligger i överflöd. Drick bara så mycket att du har smaklökarna i behåll ända fram till midnatt! Champagne är lika gott före som efter maten – till den med, för den delen.

- Bengt-Göran Kronstam, i Dagens Nyheter (”Allra bästa festfixaren”), m.fl. av ”Sveriges ledande” vinpublikationer

Ta alltså gärna fram din lagrade Krug Grand Cuvée eller din Dom Perignon från åttiotalet vi midnatt på nyårsafton. Uppskattar du den inte till fullo har du helt enkelt druckit för mycket till nyårsmiddagen.

Grodan undrar hur nyårsmiddagen och nyårsfirandet ser ut hemma hos Kronstams! Blir det en aperitif före middagen? Kanske ett glas champagne eller två att börja med? Fisk eller skaldjur till förrätt, med ett gott glas vitt eller två? Något härligt vilt till varmrätt? Med några glas mustigt rött (men i alla fall inte boxvin på nyårsafton!)? Ost? Efterrätt? Med lite gott vin till? Kaffe och cognac? Hur många glas vin mm blir det totalt? Uppåt en flaska per person? Eller dricker kanske Kronstam vatten genomgående för att spara sig till tolvslaget?

Och når klockan slår tolv-midnatt, går Kronstam ut på balkongen (eller Brommaträdgården) för att titta på fyrverkeriet? Pussa sin hustru. (Och grannens.) Och alla andra. Jubla och fira.

Och sen står nog Kronstam därute i Stockholmsvintern och analyserar den exklusiva champagnen, smaklökarna i behåll, in i minsta detalj… För han är ju mer skärpt än någonsin, just vid midnatt på nyårsafton!

Eller hör Bengt-Göran Kronstam till dem som tycker det är viktigt att öppna det dyraste och finaste vid midnatt, just för att visa att man kan och har råd? Ungefär som de bortskämda ungdomar som ”vaskar” champagnen på Sveriges innekrogar… Eller så kanske det har att göra med den uppsjö av champagneflaskor Kronstam har fått av producenter, importörer eller andra, så en Clos du Mesnil mer eller mindre gör nog ingen skillnad i den välfyllda källaren?

Uppfylld av sina egna chimärer?

Kronstam skriver mycket idiotiskt, men det där sista var nog något av det dummaste han skrivit.

Möjligen kan man ju undra hur Sveriges ”främste, mest inflytelserika och mest erfarna” vinskribent kan skriva sådan medioker prosa.

Apropå krior och rättning (i ledet?)

2010-12-20T22:50:00.001+01:00

Grodan har förklarats inkompetent av ArtbergOmVin.

Bloggen Vingrodan har hittat ett bättre fält än kriarättning (för vilket den saknar kompetens): påvisande av svenska vinskribenters textstölder. Utländska vinartiklar översätts rakt av och presenteras som egna!

ArtbergOmvin, december 10

”Art-vem?” kanske du frågar.

Artberg (Hans till förnamn) är en till synes övervintrad socialistromantiker som även skriver om vin på sin webbsida artbergomvin.nu. Och dessutom är han bokligt bildad (synes det)! En riktig (gammal) latinare säkerligen, med tanke på bl.a. ordval. (Minns ni att det fanns en skolform som hette ”latin”? Inte det?)

Förutom att vara en född kverulant (vilket Grodan kan ha en viss sympati för) är han tyvärr i det närmaste illitterat på internet och på kommunikation.

Men han läser dock Vingrodan, vilket uppskattas mycket. Men kommer man med obefogad och ogrundad kritik så får man vara beredd på att Grodan ger igen.

Så om Vingrodan är en inkompetent kriarättare (d.v.s. rättare av skoluppsatser, för dem som inte är hundra år gamla) så är nog Artberg minst lika mycket en inkompetent vinprovare och kommunikatör. Nu är i och för sig mycket av det som skrivs om vin på en inte märkbart högre nivå än många skoluppsatser, så Artberg har en poäng. Men saknar kompetens? Nej, inte alls!

Artberg är uppenbarligen ännu en av dessa som irriterar sig på Vingrodan och använder nedgörande epitet, men som inte klarar av att presentera några konkreta argument. Grodan börjar bli van vid gyttjebrottning…

Men söta, rara så det kan bli hos Tre Kronor

2010-12-20T12:44:00.001+01:00

”Med mousserande viner är det väsentligt att man känner sockerhalten i vinet. Nästan alla mousserande viner har socker tillsatt. Inom EU gäller från 2009 att alla mousserande produkter som använder benämningen Brut ska innehålla minst 5 gram socker per liter och högst 12. Tidigare var den övre gränsen 15 gram, men det har ändrats förra året. Många producenter har glömt att ändra så du måste kolla själv. Vi har naturligtvis koll på de viner vi rekommenderar här.

Sedan är det så enkelt att om sötman stiger upp mot 15 gram per liter så måste du ha någon sötma med i den mat du lagar, annars upplevs vinet sötare än det är.”

Vinklubben Tre Kronor

Vinklubben Tre Kronor är ju inte direkt känd för att vara vederhäftig i sina texter. Å andra sidan har de för vana att koka ihop de mest besynnerliga vin- och matkombinationer.

I citatet ovan börjar de med ett faktafel. Förvisso är övre gränsen för brut 12 gram socker per liter. Men att det skulle finnas en undre gräns vid 5 gram per liter är nog en villfarelse. Kanske har de fått för sig att det ska vara ”ultra brut”, ”brut nature” eller annat under 5 gram. Men detta är ju helt fel. Ingen sådan regel existerar. Brut är 0 till 12 gram. (Men för låga sockerhalter kan andra beteckningar användas som alternativ. Vill Tre Kronor veta mer så finns information på Wikipedia)

Sen kommer de ju med en ganska grov anklagelse som nog skulle få de flesta champagneproducenter (och producenter av andra mousserande viner inom EU) att hoppa högt. Att producenterna inte vet att regeln är maximalt 12 gram per liter för en brut. Och att många producenter därför gör brut med upp till 15 g/l. Vinklubben Tre Kronor torde ha hällt i sig ganska mycket champagne (eller kanske snarare billigare bubbel) för att få till det på det viset. Ganska upprörande och allvarlig anklagelse kan man nog säga: "Många producenter har glömt att ändra så du måste kolla själv". Grodan vill nog se några fakta bakom det påståendet om Grodan inte ska tolka det som ytterligare ett tecken på Tre Kronors okunnighet om vin.

Men med den mat de föreslår så kanske det inte spelar någon roll: stekt lax med bacon, dragon, majonnäs (eller majonäs om Tre Kronor föredrar), dill och russin! Kusligt.

Vinklubben Tre Kronor har nog inte heller förstått att upplevelsen av sötma i vinet är mycket relativ. Den är helt beroende av andra saker, i första hand syran i vinet. Ett vin med 15 gram socker per liter kan smaka torrare än ett med 6 g/l, p.g.a. dess syra. Men det bryr sig förstås inte Tre Kronor om. Eller förstår inte?

Kanske är det ett sätt att försöka slå blå dunster i ögonen på dem som de håller provningar för. ”Ni måste veta sockerhalten, och vi på Tre Kronor kan berätta vad den är!”

Sen är det ju ganska ironiskt att ”Vinklubben” Tre Kronor illustrerar det hela med två viner som inte alls berörs av de regler som de börjar sin text med, ett från Australien och ett från Sydafrika. (De har även med ett tredje vin, från Italien)

Men det finns mer som bara Vinklubben Tre Kronor vet.

”För dig som vill höra något nytt så har den druva som tidigare hette Prosecco upphört att existera inom EU. Efter 2009 har EU beslutat att druvan heter Gerla och numera är det bara ett vin från Venetodistriktet i Italien som heter Prosecco. Ingen verkar ha uppfattat denna förändring, men förr eller senare ändrar väl sig systemhemsidor mm. Och då är du förberedd med senaste nytt och kan bara konstatera att.....där kom dom!”

Druvan upphör att existera. Stackars druva. Och ingen annan än Tre Kronor har uppfattat att så är fallet, uppenbarligen inte ens Systembolaget. Kanske har Tre Kronor missat att det ännu inte finns någon Prosecco från 2010 att köpa. Fram till dess gäller de gamla reglerna.

Det blir bättre: Druvan heter inte alls Gerla. Den heter Glera.

Det är synd att några som verkar ha tagit på sig någon sorts folkbildande mantel, med alla de vinprovningar de har runt om i landet, själva har så lite vinbildning.

Att föra folk bakom ljuset, att slå blå dunster i ögonen: Att äga det man inte äger – en vingård!

2010-12-09T15:35:00.000+01:00

”vi vill slå ett slag för Dina Vingårdars upplevelse att ”hyra en vinrad” och bli delägare i en vingård. En mycket älskad present där 80 procent blivit delägare genom rekommendation. Alla som har besökt någon av våra vingårdar vet vad vi talar om. Känslan att få se sin egen vingård, mötet med dessa underbara människor bakom vinet och till sist men inte minst njuta av det kvalitativa, unika vinet framtaget endast för delägare. Fantastiska upplevelser sammantaget men även var för sig.”

VinOlivs senaste nyhetsbrev till "medlemmar"

Beklämmande vilka lögner man kan hitta i reklamtexter. Vinoliv har redan tidigare uppmärksammats av Grodan för sina underliga texter om vin. Men här är det kanske till och med allvarligare. ”bli delägare i en vingård” säger de i sin reklamtext för Dina Vingårdar.

Dina Vingårdar är annars mest känt som ett sätt att betala dyrt för viner som är av måttlig kvalitet.

”Hyr en vinrad” säger de på Dina Vingårdar, men i själva verket får man ingen vinrad alls. Man betalar bara en hel del pengar och sen får man ”förmånen” att ”få” ett antal flaskor vin varje år. Räknar man ut vad kostnaden blir per flaska är det knappast särskilt förmånligt. Vinerna är oftast av (i bästa fall) mellanklasskvalitet. Och dessutom är du tvungen att själv åka ner och hämta dem. (Eller betala hemtransporten.) I slutändan blir det ett dyrbart sätt att köpa måttligt spännande viner.

Besök ”din vinrad” uppmanar de också - men finns det någon vinrad eller några vinstockar som är just mina? Nej! Jag har ju ändå betalt hyra, enligt Dina Vingårdar, så då borde jag ju ha någon rad som är just min, eller hur? (Grodan kunde ju dessutom ha nöjet av att vältra sig i leran under ”sin egen” vinstock!)

Vinoliv går ännu länger och säger att du blir delägare i en vingård. Det gör förresten även Dina Vingårdar i sitt marknadsföringsmaterial (Dina Vingårdar sätter visserligen ibland delägare inom citationstecken, men det förändrar i praktiken inget. Vinoliv passade dessutom på att sätta ”hyra” inom citationstecken, men ”delägare” utan citationstecken).

Både Vinoliv och Dina Vingårdar använder ordet delägare upprepade gånger i sitt marknadsföringsmaterial.

Har du någonsin drömt om att dricka vin från din egen vingård? Att uppleva atmosfären på en vingård ute på den franska landsbygden? Att vandra bland vinrankor? Att resa mellan pittoreska byar inbäddade i vackert, böljande vinlandskap? Att känna dofter och smaker från det franska köket och njuta av goda viner från din egen vingård?

Hyr din egen vinrad och bli ”delägare” i en fransk vingård. Att hyra en vinrad är både lärorikt och roligt. Genom att hyra en vinrad blir du ”delägare” i en vingård och är välkommen att besöka din vingård så ofta du vill.

Dina Vingårdar

Fantastisk, jag är delägare i en vingård och får till och med tillåtelse att besöka min egendom!

Vinmakaren gör ditt specialvin i en begränsad kvantitet. Ett vin som du i egenskap av delägare har möjlighet att köpa från vingården till ett mycket fördelaktigt pris.

Dina Vingårdar

Ett specialvin gjort bara för mig som delägare. Trot den som vill!

Delägare – då har man väl någon sorts äganderätt? Man kanske får aktier i företaget?

Nej inte alls. Vinoliv, liksom Dina Vingårdar, far med osanning, lögner, bluff och båg.

Här är mer "information" om att hyra en vinrad och om att bli delägare i en vingård från Dina Vingårdar.

Går folk på sådant här trams? Kanske. Kanske inte. Men det blir inte mindre lögn för det.

Som det kan bli med som

2010-11-30T12:48:00.000+01:00

Det är mer eller mindre bra viner som släpps på Systembolaget varje månad. Det är också mer eller mindre bra kommentarer som skrivs om dem. En vinskribent som brukar få många stilpoäng (grodpoäng) är Elke Jung på Vinbanken. Ibland är det svårt att förstå vad hon menar, ibland blir det bara konstigt. Fast det är i alla fall i allmänhet ganska småtrevligt och inte i första hand självförhärligande. (Vilket ju är trevlig omväxling till mycket annat som produceras av diverse vinskribenter). Här är senaste upplagan (i urval):

Nyheterna på Systembolaget den 1 december är lika många som bra. Dilemmat för vinfantaster är med andra ord mer av ett lyxproblem när många bra viner slåss om uppmärksamheten. Möjligen spelar vinernas höga prisnivå in och gör valen självklara. Oavsett högt pris eller inte har det varit mycket svårt att utelämna vin till månadens Topp 10-lista. Ber om överseende med att några producenter fått fler platser som att vissa druvsorter fått stort utrymme. Se det som ett urval direkt från hjärtat av undertecknad.

Först ut är många bra mousserande viner. Budgetköp denna månad är Ferrari Brut från Italienska området Trento. Pinot noirsskumpan André Clouet Brut Millésimé 2002 smakar både generöst av frukt som att den är elegant mineralsnitsig. Komplexa, mogna och balanserade Comtesse Lafond Brut Vintage 1998 är strålande utan övriga kommentarer som att Blanc de Blancs från Deutz 04 och R & L Legras 02 är finfina köp (om än på höghög prisnivå).

Australiensiska rieslingviner kommer alltmer och de är överlag välgjorda, druvtypiska och rena viner där inslag av rök och mer eller mindre uttalad petroleumkaraktär sätter en tydlig stiltyp såväl för druva som ursprungslandet. Peter Lehmann 01, Wigan 03 och Pewsey Vale 04 har alla "ålder" vilket är lika ovanligt (att vi får till Sverige) som festligt och läckert! Alla nya vita viner är bra köp som att producenterna är fantastiska. Svagaste nykomlingen är möjligen Sicilianska Planeta Chardonnay från 08. Vinet uppvisar bättre balans mellan fat och frukt än någonsin tidigare (äntligen!) men smakens mittpartiet gör en tydlig dipp. Om vinet är i tunnel eller s k fas spelar mindre roll när månadens andra nya vita är så mycket bättre. Notera speciellt Kalifornienproducenten Au Bon Climat vars chardonnay 08 är ett vin långt över det vanliga.

Bland de röda kan ni välja fritt efter egna favoriter och utifrån område, stil eller druva. Har genomgående satt godkänd och fynd på alla nykomlingar. Förutom på två. Lite trist är det möjligen att nämna dem och i mitt tycke svagaste valen men det förenklar å andra sidan recensionen. Två för mig helt a-typiska Châteauneuf-du-Paper, Xavier Vins och Domaine Matieu, smakar båda syltigt saftigt av söt frukt. Det är inget "fel" på det men säger mer vilken vinernas generella stil är och som man sedan gillar eller inte. Känn din smak med andra ord. Domaine La Barroche Signature från samma område har å andra sidan alla rätt med bra drag av kryddor som vitpeppar och mörk frukt. "Skolboksnöffen" Domaine de Pegau Cuvée Réservée från 07 är också hur bra som helst. För Italienvinvänner är det redan julafton och förutom Ornellaia 07 hittar ni godingar från producenter som Gaja, Clerico, Bruno Giacosa, Masi, Poliziano och Barone Ricasoli.

Man kan prenumerera på Vinbankens månadsbrev (som tur är är det inte ett månads brev) här: http://www.vinbanken.se

Grodkusin: En fällkniv?

2010-11-25T15:06:00.000+01:00

Det är trevligt att se att det finns andra som irriterar sig på dålig journalistik och misslyckade produktioner. Speciellt i vinbranschen.

Jens Dolk, som skriver om vin i Sveriges andra huvudstadsdrake, har nog inga förutsättningar, och kanske heller inga ambitioner, att konkurrera med Sveriges främste vinskribent och vinjournalist (enligt egen utsago), som skriver i Sveriges första drake (och som dessutom med egna händer skapat beställningssortimentet, men Grodan återkommer till det vid ett annat tillfälle). Jens Dolk är nog långt ifrån så narcissistisk som behövs för att komma upp i den nivån.

Men skriver man i en av Sveriges största morgontidningar borde man i alla fall ha ett visst uns av kompetens och kvalitet. Bra mycket mer än ett uns till och med.

Jens Dolk har nog dock gjort sig mest känd som den vinskribent som ståtar med att prova så få viner som möjligt. Ju färre viner han provar desto bättre vinkritiker är han, enligt egen uppgift.

Nyligen uppträdde han i ett webbteveavsnitt på TV4, ”Nyhetsmorgon – vecka 46: Veckans vintips med Jens Dolk”. Anders Öhman, som skriver om vin och mat på bloggen Öhmans Mat & Vin, har uppmärksammat det. Med all rätt häpnar han över innehållet i videosnutten/teveprogrammet. ”Jens Dolk i rutan: Finn Fem Fel!” är rubriken på Öhmans inlägg. Grodan ska inte återge hela inlägget utan uppmuntrar istället läsaren att gå till originalet (kanske kan vara något för WoW News att ta efter?). Följ bara länken ovan.

Två små smakprov dock:

”mat å vin hänger ihop med smaken” – jo, en djupsinnig insikt av en professionell vinkritiker
”detta är en sherry” – om ett vin som kommer från ett helt annat område men liknar sherry

Läs hela historien här: ”Jens Dolk i rutan: Finn Fem Fel!”

Heja Öhman! Välkommen till groddammen!

Röd Rioja passar till grodyngel?

2010-11-21T20:33:00.002+01:00

Ytterligare ett läsartips (tack! du vill säkert vara anonym…). Dessutom ytterligare en notis om Rioja. De måste vara duktiga på marknadsföring i Rioja eftersom de får så mycket spaltcentimetrar i bloggosfären (i alla fall hos Vingrodan).

Ett pressmeddelande med ovärderlig information från Hero Kommunikation (se mer om Hero i
Tredje statsmakten och oberoende journalistik?). Grodan återger större delen av texten här. Det hela är baserat på en enkätundersökning utförd på uppdrag av Hero Kommunikation, som bland annat sköter marknadsföringen av Riojaviner i Sverige (kommentarer på slutet):

Rödvin - svensk favorit även på sommaren
Vin och politik populära samtalsämnen till sommarvinet

I Sommarsverige är det, trots värmen, det röda vinet som faller de flesta i smaken. Svensken tycker att rödvin går att njuta till det mesta som läggs på grillen. Och till rödvin hör samtal om vin och politik. Det visar en undersökning om vinvanor som vindistriktet DOCa Rioja genomfört bland svenska folket.

Rioja är ett av Sveriges mest populära vindistrikt (1). Det är också, tillsammans med Bordeaux och Champagne, den vinregion som flest personer i Sverige spontant nämner när de tänker på ”vindistrikt” (2). Näst på tur, men bara häften så kända, är vindistrikt som Alsace och Bourgogne.

På sommaren njuter vi helst av vinet på uteplatsen och många tar ett glas vid grillningen.
…
Det röda vinet är den helt dominerande drycken till en traditionell barbecue av nöt, fläskkött eller hamburgare men är även populärast till sommarkycklingen. Var tionde vindrickande person föredrar rödvin (3) framför vitt vin, rosévin eller annan dryck till sin grillade fisk och var sjätte prefererar (4) rödvin till sina rostade grönsaker (5). Många uppger också att de tycker att matig fisk, såsom torskfiskar (6), passar särskilt bra till ett rött vin. Dessutom dricker man gärna rödvin till choklad (7).

I Riojadistriktet dricker man traditionellt sett ofta en röd rioja till fisk och skaldjur (8). Det verkar som att den trenden nu också börjar slå rot i Sverige, säger Ylva Tegnér, Hero Kommunikation som representerar DOCa Rioja i Sverige. (9)

Vin är också ett vanligt samtalsämne för svenskar som gärna också diskuterar det under middagen – bara sju procent gör det inte. Och en politiker är en mycket populär gäst till vinmiddagen (10).

(1) Jasså, verkligen? Grodan undrar hur den mätningen gått till. Sydafrikanska viner säljer ungefär dubbelt så mycket som hela Spanien i Sverige.

(2) Känner ni förresten igen formuleringen från WoW News som Grodan citerade för lite sedan

(3) Nio av tio vill alltså inte ha rött vin, t.ex. Rioja, till fisk…

(4) ”prefererar”? Är det lite dåligt med översättartalangen?

(5) Undrar hur man gör sådana? Skivar gurkan och lägger skivorna i brödrosten? Eller menar man grillade grönsaker?

(6) Nu är ju smaken olika, men ”matig” är väl knappast ett adjektiv som Grodan kommer att tänka på för att beskriva just torsk.

(7) Rödvin till choklad är något som vissa vinskribenter gärna skriver om. Och skriver att det är en utmärkt kombination. Grodan är inte övertygad av det gastronomiska värdet i den kombinationen. Men viktigare, Grodan har svårt att tro på att det är en vin och mat-kombination som många vinkonsumenter gillar.

(8) Att man gärna dricker rött vin till fisk och skaldjur, när rött vin står för kan det vara 90 % av den totala produktionen i området (?), är knappast överraskande. Ungefär som om man skulle säga ”i Sauternes dricker man sött vin till både fisk och kött, så det är verkligen att rekommendera!”.

(9) Verkligen? Måste vara en mikrotrend.

(10) Intressant, eller hur! Undrar just hur undersökningen gått till. Var en av frågorna: ”Vill ni ha en politiker som gäst på middagen? Svar: Ja, nej, kanske.”

I slutändan kan väl Grodan konstatera att man kan hitta mycket underhållande i pressmeddelanden. Och man kan inte tro på enkätundersökningar. (Och Grodan skulle nog inte i första hand söka sig till Hero Kommunikation för att bli mer känd i världen. Definitivt inte heller för deras språktalanger.)

Det var väl ingen jättepadda, utan snarare (som den anonyme tipsaren noterar) ett underhållande grodyngel.

Historiens vingslag (vin-gslag?)

2010-11-15T00:04:00.000+01:00

Tips från en läsare (tack för tipset!) ledde till denna pärla för den som gillar historia.

"Norr om den charmiga och historiska staden Verona, breder sig ett härligt landskap av böljande vinmarker enda bort mot Gardasjöns östra bredd. Förutom de världskända vinerna är Valpolicella området känt för sina många ståtliga villor i Veneziansk stil […]

Det sägs att man redan för 40 miljoner år sedan började producera vin i området men de första klara bevisen som man funnit är från 200-300 år f.Kr. På 1800-talet började man framställa de klassiska vinerna Valpolicella Superiore (idag även Classico) samt dessertvinet Recioto.

Det dröjde ända till 1936 innan man av en slump framställde Amarone vinet för första gången då producenten Villa Mosconi - idag känd som Bertani framställde ett vin baserat på tre lokala druvor nämligen Corvina, Rondinella och Molinara som än idag är de druvor som används vid framställningen av det fantastiska vinet."

www.in-italia.se

Inte illa!

Fast det är ju i alla fall inte skrivet av en vinskribent. Troligen inte i alla fall.

Tredje statsmakten och oberoende journalistik?

2010-11-13T14:05:00.002+01:00

En kort notis kanske mest för att visa att Grodan inte gått under jorden. Även om man kanske borde gå i ide just nu…

WoW News (World of Wine News) är ständigt en källa för fascinerande saker (grodan tvekar inför att säga information). (Se t.ex. denna tidigare notis på Vingrodan om hur det går till när WoW News journalister arbetar.) Wow News är ju numera fusionerat med Allt om Vin så man kan ju kalla det Allt om Vins (”högborgen av svensk vinjournalistik”) nyhetsbrev.

”Kunskap om vin ger status” säger Johan Franco Cereceda i en text nyligen på WoW News. Han berättar om en undersökning av Hero Kommunikation som visar att svenskar tycker om att snobba med vi, om man vill raljera lite. Det hela går ut på att svenskar tycker om att prata om vin och visa att man kan lite om vin. Och att man gärna pratar om vinet runt matbordet. Trevligt förstås!

I texten framgår att Hero Kommunikation arbetar med marknadsföring av Rioja i Sverige. Det är ju bra att det preciseras så att man förstår varför undersökningen i flera avseenden för fram Rioja.

Johan Franco Cereceda avslutar sin artikel med detta:

”[Rioja] är dessutom ett av Sveriges mest populära vindistrikt och det märks framförallt till viltsäsongen, då nästan var fjärde konsument väljer ett vin från Rioja”.

Cereceda skriver detta i sin egenskap av journalist på WoW News. Det är ju onekligen en mycket positiv slutkläm, en ”plugg” om man så vill, för Rioja. Och eftersom det är skrivet av journalisten Cereceda får väl läsaren anta att det är på goda grunder han hyllar Rioja.

Bilden blir kanske lite annan om man får veta Johan Franco Cereceda får betalt för att marknadsföra spanska viner i Sverige (tja, eller har i varje fall fått det tidigare – kanske har hans relationer till spanjorerna förändrats nyligen?). Cereceda var tidigare (är fortfarande?) en av de drivande bakom spanskaviner.se, och skriver för rioja.nu, den svenska sajten om Rioja som drivs av … gissa! … Hero Kommunikation.

Tredje statsmakten och oberoende journalistik?

Grodan undrar.

"Världens bästa vintidning", Världens Viner, är duktig på engelska

2010-07-15T20:20:00.001+02:00

Senast skrev Grodan om Mikael Mölstad som snabbt producerar artiklar (i alla fall en) för World of Wine News genom att översätta texter från Decanter.com och signera med sitt eget namn.

I Sverige kan vi ju numera glädjas åt att ha ”världens bästa vintidning” enligt Gourmand World Cookbook Awards: Världens Viner. Grodan vet inte hur den fransk/engelska juryn bedömer tidningar, men kanske är det så att de inte alls läser texten. Men det gör Grodan.

Grodan kan inte låta bli att verkligen vara nyfiken på hur Gourmand Cookbook Award gör när de bedömer tidningarna – har de verkligen en jury som kan läsa publikationerna på alla de språk som förekommer? Eller bryr de sig inte alls om texten i tidningarna? Det senare verkar väl mest troligt.

Världens viner har diverse olika skribenter i sitt stall: Åke Jacobsson (som även är chefredaktör och ansvarig utgivare), Catarina Hjort af Ornäs ("historienörden"), Jan Rosborn, Ulf Janson (som även är redaktör för den måhända mer vederhäftiga tidningen Munskänken), Per Bill (som även skriver i Dina Viner och som Grodan skrivit om tidigare vid flera tillfällen), Karsten Thurfjell (som även pratar i Sveriges Radios kulturredaktion) - och Kevin Karlsson.

I ett av de senaste numren (Nr 2, 2010) stoltserar Åke Jacobsson på ledarsidan med sin nya utnämning och pris, utdelat av Bo Masser, och på omslaget finns en stor dekal som utropar ”Best in the World, Gourmand World Cookbook Awards”.

Man kan inte undvika att få ökade förväntningar på vad som alltså ska vara världens bästa vintidning. (Men Grodan misstänker att Bo Masser inte läser svenska.)

Det är ju då intressant att läsa lite i tidningen och se vad t.ex. Kevin Karlsson skriver. Kevin Karlsson, en av Världens Viners regelbundna skribenter, skrev nyligen en artikel om Domaine de Reuilly. Eller, nåja, signerade i alla fall en artikel med sitt namn.

Det verkar som om Kevin Karlsson är lika duktig på engelska som Mikael Mölstad.

Här nedan kan du läsa artikelns text, i vänstra kolumnen. Den högra kommer från DenisJamain.com.

Världens Viner, Kevin Karlsson	DenisJamain.com
Både Denis Jamain och hans morfar Camille Rousseau hade samma två brinnande intressen.	Denin Jamin’s maternal Grandfather Camille Rousseau was a man of two passions [the forest and the vineyard]. […] Along with his passion for vines, Denis Jamain has had … an equal passion for the trees.
Under många år var det skogen som kom i första hand för i Camille Rousseau. Utanför byn Vatan i närheten av Reuilly ägde han en rejäl ekskog och tog hand om den.	And for many years he had been running a massive oak forest near Reuilly, in the village of Vatan.
Men vin hade också alltid intresserat honom, och på våren 1935 fick han möjlighet att plantera sina första Sauvignon Blanc-druvor på två hektar mark i Reuilly.	But his lover for the vineyard never left him and in the spring of 1935 he was able to plant his first grapevines of Sauvignon on two hectares in Reuilly.
Vid den tiden var odlingarna i trakten inte precis blomstrande, så att säga, och led fortfarande av Phylloxerans härjningar i slutet av 1800-talet.	Admittedly, at this epoque, the vineyards of Reuilly were far from flourishing [...], they were almost totally destroyed at the end of the 19th century by the Phylloxera virus.
Men munkarna från klostret Royal Abbaye i St Denis hade odlat druvor på sluttningarna i Reuilly sedan 600-talet och marken hade de fått för just det ändamålet av kungen Dagobert.	The monks of the Royal Abbaye of St Denis had cultivated grapevines on the slopes of Reuilly since the 7th century on land given to them by King Dagobert for this purpose.
Elva hektar Sauvignon Bland och fyra dito Pinot Noir återfinns i vingårdarna Les Coignon och Les Pierres Plates där Kimmeridge-leran dominerar. Sedan har man också två hektar Pinot Gris i de mer sandiga vingårdarna Les Chatillons och Les Conges.	The 11 hectares of Sauvignon and the 4 hectares of Pinot Noire are planted on the vineyards of Les Coignon and Les Pierrer Plates in limestone-clay. The 2 hectares of Pinot Gris are planted on the vineyards of Les Chatillons and Les Conges in soil of gravely-sand.
Ingen av gårdarna ligger längre än två kilometer från själva vineriet, och där arbetar totalt fem personer – tre i vingårdarna, en vinmakare och en marknadsförare.	The winery is never more than 2 kms away from each vineyard. Five people work permanently for the Domaine; three in the vineyards one in the winery and one for the commercialization.
Till en början sysslade Denis Jamain med annat än vin, men minnet av promenaderna tillsammans med morfar både i vingårdarna och i ekskogarna hade satt sina spår, och när det under 1990-talet dök upp en chans att utöka odlingarna, tvekade han inte en sekund.	In the first part of his professional life, winemaking was not Denis’ primary activity. Nevertheless, his grandfather’s passion for the vineyard was instilled in him from an early age as they roamed through the vines together. In the early 1990’s, when the opportunity arose to purchase some additional parcels […] he did not hesitate one single second.
25 kilometer från Reuilly äger familjen fortfarande ekskogar och en av Denis stora fröjder är när han en gång om året får välja ut några 200-åriga ekar som sedan förvandlas till ekfat som kommer att innehålla hans egen Pinot Noir. [Kanske lite slarvigt att översätta "15 kms" till "25 kilometer", tycker Grodan]	[Denis] has the good fortune to be able to manage his family’s oak forest just 15 kms from Reuilly. For him one of the most privileged moment of the year is the day for choosing a few two-hundred year old oaks that will be made into the barrels to age his Pinot Noir.
	Hela texten finns att läsa här: denisjamain.com

Uppenbarligen är Världens Viner och Kevin Karlsson lika duktiga på engelska som Mikael Mölstad på WOW News.

Att Världens Viner blivit utnämnd till ”världens bästa vintidning” har till och med uppmärksammats av WOW News Pro. Där skriver man ”Vinjournalistiken i Sverige har högt renommé, inte minst internationellt. Inte bara för skribenters integritet, utan också för…”

Grodan kan inte låta bli att undra om det är korrekturfel. Skulle det ha stått ”men dock inte för sin integritet”? Eller kanske inte. Det är ju trots allt Mikael Mölstads publikation, som Grodan skrev om i början av detta inlägg, som hyllar integriteten. (Däremot kan grodan inte tala om vad svenska vinjournalister mer är kända för eftersom det är förunnat betalande prenumeranter. Men kanske kan Grodan hitta det i någon engelsk originaltext?)

"Världens bästa vintidning", tja det vore väl bättre att priset gick till dem som verkligen skrev artiklarna?

Var finns yrkeshedern?

Tabelleringsövning

2010-06-26T22:54:00.003+02:00

För att göra förra inlägget lite mer lättförståeligt har Grodan gjort om det till en tabell. Inte helt lyckat, det blev ett obegripligt stort mellanrum före tabellen. Grodan är uppenbarligen inte expert på htmlkod. Men läs det ändå. Märklig läsning skriven (?) av en av Sveriges ledande vinjournalister.

Man kan kanske i alla fall konstatera att Mikael Mölstad är hyfsat duktig på engelska.

Den rafflande historien om bordeauxprimörerna! [eller] Var är Mikael Mölstad?

2010-06-14T22:45:00.024+02:00

För det mesta brukar ju grodan skriva om språkbehandling, faktafel och andra konstigheer. Idag får grodan göra en utvikning in på ett annat område: vem är vem, och vem gör vad?

Mikael Mölstad är grundare av World of Wine News, ett nyhetsbrev om vin, som han nyligen sålde till tidningen Allt om Vin. Han kvarstår dock som redaktör och skribent (?) i WOW News. (Frågetecknet får sin förklaring nedan.)

Till saken: nyligen skrev Mölstad om primörerna i Bordeaux. Nedan återger Grodan hela Mikael Mölstads artikel (http://www.wownews.se/?a=7720).

Grodan hoppas att Mölstad inte tar illa upp att hela texten återges här.

Grodan kan inte låta bli att även återge några citat från en artikel på Decanter.com (http://www.decanter.com/news/news.php?id=298717). Här följer hela texten från World of Wine News. Decanters artikel är däremot längre än vad som Grodan återger här.

(Artikeln i WOW News är signerad “MM”. Grodan gissar förstås att det är signaturen för Mölstad, utan att veta det säkert.)

(~~Beklagar avståndet nedan. Texten fortsätter längre ner.~~)

De första stora vinslotten i Bordeaux börjar nu bjudas ut på vinbörsen i London, London International Vintners Exchange (Liv-ex).
Många vinhandlare är nu rasande på den höga prisnivån medan andra bara skakar uppgivet på huvudet. - Mikael Mölstad, WOW News	The 'short-selling' of Chateau Lafite 2009 on Liv-ex has outraged some wine merchants, leaving others in the industry shrugging their shoulders. - Adam Lechmere, Decanter.com
De höga priserna är delvis en spekulation eftersom slotten inte släppt sina 09:or än. Affärena genomförs som ”short-selling” vilket på svenska kallas ”blankning” och innebär att säljarna inte har vinerna än – men lovar leverera till det fastställda priset på ett fastställt datum.
En låda Ch. Lafite 2009 erbjuds nu för 11 750 pund (ca 140 000 kr). Några köp genomfördes dock inte på denna nivå – dock på en något lägre: 10 000 pund (ca 120 000 kr eller 10 000 kr per flaska). - Mikael Mölstad, World of Wine News	The latest vintage of Lafite is being offered on the trading platform for £11,750 a case. The actual sale has gone through for £10,000. - Adam Lechmere, Decanter.com
Flera vinhandlare menar att Liv-ex short-selling-handel för viner driver upp priserna och lockar de stora vinslotten att ta ut ännu högre priser när vinerna släpps. - Mikael Mölstad, WOW News	Merchants consider that short-selling of wine is irresponsible because it encourages the chateaux to increase their prices. - Adam Lechmere, Decanter.com
Vinhandlaren Sam Gleave från Bordeaux Index fördömer Liv-ex och deras ”blankningshandel" med viner helt. Han kallar den ”hänsynslös”, enligt Decanter.com. - Mikael Mölstad, WOW News	Wine merchants like Sam Gleave of Bordeaux Index and Oliver East of Farr Vintners condemn the selling of a wine that is not yet offered by the chateau as 'reckless' and 'a disgrace'. - Adam Lechmere, Decanter.com
Berry Brothers vin-chef Simon Staples uttrycker sig mer modest men är även han mycket missbelåten med att Liv-ex tillåts hålla på med denna typ av börshandel. - Mikael Mölstad, WOW News	Berry Brothers' wine director Simon Staples conceded that such a move was 'inevitable' but he said he was 'disappointed' Liv-ex should be allowing such trades. - Adam Lechmere, Decanter.com
På Liv-ex tar man det hela med ro och menar att short-selling är vedertaget i all annan börshandel – varför skulle viner vara ett undantag. Liv-ex menar tvärtemot att short-selling är nödvändig för att visa potentialen i priserna för de stora vinerna i världen. - Mikael Mölstad, WOW News	Liv-ex remains unrepentant. This sort of trading 'would not raise an eyebrow' outside the wine trade, it says on its blog, adding that it is vital for 'price discovery' in most markets. - Adam Lechmere, Decanter.com
Till saken hör att just Lafite och deras andravin Carruades de Lafite var 2-3 gånger högre än för andra Premier Cru-slott. Ch. Lafite har blivit extremt hajpat beroende på enormt intresse från Asien. - Mikael Mölstad, WOW News	[Ch Lafite and Carruades] prices are expected to go very high indeed this year because of both wines' popularity in China. -- The whole circus surrounding Lafite and Carruades has become so crazy, and this is just another sign of it.' - Adam Lechmere, Decanter.com
Corinne Mentzelopoulos på Ch. Margaux anser att de short-selling-priserna på Lafite-vinerna är ”intressanta nyheter”. Margaux lanserar sina 2009 års viner i slutet av juni. - Mikael Mölstad, WOW News	Corinne Mentzelopoulos of Chateau Margaux said she had not been aware of the Lafite trade but found it 'very interesting.' Margaux will release its 2009 before the end of June. - Adam Lechmere, Decanter.com

Inte spåret av referens till den som av allt att döma har skrivit artikeln (Adam Lechmere och Decanter), bortsett från en kort referens vid ett av intervjuvcitaten.

Ganska fascinerande parallelläsning. Nog förefaller detta Grodan att vara ett fall av upphovsrättsintrång, eller i lekmannatermer, text-stöld. Och att föra läsarna bakom ljuset.

Eller kan det vara så att WOW News har ett återpubliceringsavtal med Decanter?

Så här står det på Decanters sajt:

You are entitled to access … the [Decanter] material for your own personal, non-commercial use provided that you do not:

-remove any notices relating to the ownership of copyright or other Intellectual Property Rights

- modify, translate, reverse engineer, reproduce, decompile, disassemble (except as expressly permitted by law) or create derivative works of any of the IPC Material

Grodan vet inte. Vad tror du?

Trä kronor

2010-04-30T18:08:00.003+02:00

En alldeles ypperlig källa för underhållande läsning är “Vinklubben Tre Kronor”

Henkell Brut 2007 (nr 82157) 89.-

Är ett tyskt torrt (Brut) mousserande vin som ligger i beställningssortimentet och är alldeles väldigt prisvärt. Tillverkat på icke tyska druvor, Pinot Noir, Chardonnay och Chenin Blanc. Fin levande mousse och mycket lång och behaglig smak. Prova och gör coctailen från Hemminways bar i hotel Ritz i Paris. Lägg hallon i vodka i ca 2 veckor. Ta sedan två hallon och lägg i champagneglaset och täck dem med lite av vodkan som bären legat i. Fyll glaset med Henkell Brut och simsalabim har du en svagt rosa perfekt starter.

Våra recept (alla med vintips) hittar du på hemsidan

www.trekronorvin.se

Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta. Grodan får ofta intrycket av att det är en blind som leder en döv. Skribenten verkar systematiskt inte kunna mycket om vare sig vin eller språk.

Ogjord beskärning

2009-12-26T11:01:00.005+01:00

Grodan har fått intrycket att tidningen Livets Goda har specialiserat sig på genren ”skoluppsatsen ’så var Mitt Sommarlov’”.

De flesta artiklar verkar bestå av ”jag tog flyget från Arlanda, reste hit, reste dit, stannade här, stannade där” följt av ”jag provade ditten och jag provade datten, och så hade vi skoj runt middagsbordet, med alla andra inbjudna, så provade jag lite mer, och så bjöd de lite mer, och så ett vin till, hej och hå” följt av ”och så åkte vi hem och resan var slut”.

Grodan doppar tårna i en underhållande artikel om, tja, jag tror det handlar om italienska viner:

Vinmakaren Paolo Trappolino hälsar oss välkomna till gården som består av vineri, lagringskällare, vinsantaia (där druvor för Vin Santo torkas), frantoio (olivoljepressen), turistshop, kontor, gästrum och restaurang och tar oss med ut bland rankorna där han berättar om farmen som innehar 8 hektar vingårdar planterade med Prugnolo Gentile på Albarello-beskurna rankor (traditionella, fristående plantor), vilket inte är så vanligt i Toscana, i ett system man kallar Settonce, där busken har 2-3 grenar på ena sidan plantan, uppbundna vid en påle, med samma avstånd mellan alla plantor där 1 ranka alltid befinner sig i mitten av 6 andra.

Susanne Berglund Krantz, Livets Goda

Punkt.

97 ord. 638 tecken. Lix = 128. En mening.

Vidare är någon hektar planterade med gamla, lokala Montepulcianosorter samt ett experimentellt läge planterat med sangiovesedruvor på 6 olika rotstockar, i cirkelform, vilket innebär att exponeringen blir 360 grader och densiteten varierar från 2000-8500 rankor per hektar, och alltså kan ge svar på hur många rankor som är idealiskt per hektar.

Susanne Berglund Krantz, Livets Goda

Endast 51 ord och 346 tecken.

Besök och provning avslutas med lunch i det panoramiska rummet som vetter åt alla vädersträck med hänförande vy över vingårdarna, en utsökt måltid bestående av delikata antipastiser följt av huvudrättens lokala kalvkött, grillat med husets färska örter. En härlig uppsluppen stämning råder och de välskapta rätterna sköljs ned med 2007 Sabazio Rosso di Montepulciano; vilket till 85 procent består av Sangiovese lagrat 4 månader i ekfat – ungdomlig, härligt frisk och fruktintensiv med avrundad tanninstruktur. Höjdpunkten blir 2004 Vino Nobile di Montepulciano Riserva Santa Pia, vilken enbart består av Sangiovese från vingården Santa Pia, lagrad 15 månader i ek samt ytterligare 18 månader i flaska och en perfekt balansgång med toner av marinerad, grillad, spansk, röd paprika med frisk syra, silkeslena tanniner, eteriskt avslut och lång eftersmak med distinktion.

Susanne Berglund Krantz, Livets Goda

Ibland är det så att grodan undrar om skrivmaskinen saknar punkt och komma. Eller om det kanske är ransonering på de eftersökta tecknen?

Kan man få önska sig (det är ju trots allt juletider) lite fler punkt och komma (framför allt punkt!), lite rakare meningsbyggnad och kortare ord? Då skulle det också bli lättare att undvika genusfel och syftningsfel.

Kort sagt: Skriv enklare! Skriv bättre! Snälla Berglund Krantz!

Det skulle glädja ett grodhjärta.

Lix

Lix, eller läsbarhetsindex, är ett mått på hur lätt, eller svår, en text är att läsa. Ju högre lix, desto svårare att läsa, och förstå, texten. Lix beräknas utgående från hur många ord texten innehåller, antalet punkter i texten och antalet långa ord (mer än 6 bokstäver). Den exakta lixformeln finns här. En lixkalkylator finns här.

Tolkning, lixtal:

24 - Mycket lätt - Barn- och ungdomsböcker
25 – 34 – Lätt - Skönlitteratur för vuxna
35 – 44 – Medel - Dags- och veckopress
45 – 54 – Svår - Officiella skrivelser, populärvetenskapliga artiklar
55 & uppåt - Mycket svår - Facklitteratur, avhandlingar, läroböcker, lagtexter

Blendande språkbehandling

2009-12-18T09:07:00.004+01:00

Nu får vi så vi storknar. I två korta blogginlägg av Lars Torstenson får vi en överdos av prosa av klart blendad kvalitet.

Vid sidan om [vin1] och [vin2] har jag under hösten för den svenska marknaden även blendat [vin3].

När jag var i Navarra för att blenda [vin4] i november visste jag att vinet skulle ut i butikerna drygt två och en halv månad senare. Det gav utrymme för möjligheten att blenda och planera den övriga förberedelseprocessen.

Blendade till det här vinet när jag var i Chile i augusti.

Sedan själva bledningsögonblicket har allt gått i en rasande fart.

Lars Torstenson, Vinifierat.se

Varför?

Ingen regel utan undantag. T.ex. den att journalister alltid är skickliga på språkbehandling. Ibland blir det som Torstenson skriver en blend av något som antagligen är menat att vara ”modernt” och språkliga parasiter. Men den språkblenden blir ofta mest förvirrande. Det blir ibland som om man blendat en tonårings talspråk med en googleöversatt engelsk text. Vare sig hackat eller malet utan kanske … blendat? Men inte en blendanden prosa.

Se för övrigt grodordlistan.

Man ska aldrig säga aldrig

2009-12-13T17:40:00.008+01:00

För en tid sen fick Vingrodan några uppskattande kommentarer från den store vinskribenten Michel Jamais, som jag repeterar här för er som inte minns:

”Kan inte annat än att hålla med i stort sett alla [kommentatorer] som "hoppar på" Gnällgrodan! Hans eget språk är på inget sätt bättre eller mer korrekt än någon annans - det formligen skriker av både skriv- och språkfel på DEN EGNA BLOGGEN, vilket kraftigt underminerar allt som skulle vara trovärdigt i kritiken. För min del är VINGRODAN en tråkig och misslyckad person som inte finner annat nöje och annan glädje i livet än att hacka på andra. Något av eget skapande och värde verkar inte finnas.”

Michel Jamais, på Vingrodans blogg

Då börjar vi:

Lösryckta anklagelser

Jamais menar att Vingrodan skriver dåligt. Att Vingrodans blogg skriker av både skriv- och språkfel. Nåväl, Jamais, upp till bevis eller är det bara skrävel? Peka på det överflöd av skriv- och språkfel (vad är skillnaden förresten?). Inte något enstaka, ingen är ofelbar, men det överflöd av dålig svenska eller faktafel som du uppenbarligen hittar på Grodans blogg. Ser fram emot det, så att man får lära sig något nytt! Var nu inte bara en posör, Jamais, utan kom till saken och visa vad du går för! Kom med konkreta exempel!

Personangrepp

Grodan är, tycker Michel Jamais, en tråkig och misslyckad person, vars enda nöje i livet är att hacka på andra, och som inte klarar av något eget skapande. Hur kan nu Jamais veta det? Vi har ju aldrig träffats, så vitt Grodan vet. Kom gärna med faktakorrigeringar, eller korrekt kritik, men avstå helst från infantila personangrepp. Det är ett billigt argumentationstrick som bara de som inte har några bra och verkliga argument att komma med brukar ta till.

Kasta sten i glashus?

Eller är det så att den enda som har rätt att kritisera andra är Jamais själv? När andra är kritiska så är det bara gnälligt och inskränkt? Är det så att det bara är Jamais som får skälla på sådant som han tycker är fel eller dåligt (vilket är mer regel än undantag i Jamais krönikor t.ex.) och som får kalla andra kretiner? Men andra får inte? När Jamais kritiserar är det kanske kreativ litteratur…

Till saken

Så låt oss till exempel ta en av Michel Jamais krönikor i Livets Goda (där Jamais överflödande prosa är mest förekommande). Där är Jamais verkligen framme och viftar med rött kort för sådant som han tycker är uselt och fel.

Låt oss ta en titt:

Vinvärlden är full av bullshit!

Michel Jamais, Livets Goda

”Bullshit”? Är det så att Jamais inte vågar använda svenska och säga skitsnack? Blir det allt för fult när man skriver ”skitsnack”? Det är klart att i Sverige så låter ju inte “bullshit” lika fult som det egentligen är, eftersom det inte är ett svenskt ord. För på engelska är det verkligen inget rumsrent ord. Men om då Jamais inte vågar använda det riktigt fula ordet skitprat så kunde han ju använda struntprat istället. Eller något annat lämpligt. Istället för att försöka vara vulgär-fin-trendig-kvasisofisitikerad och använda ”bullshit”.

Låt oss då se på några av de sakerna som Jamais ondgör sig över som ”bullshit”.

Vinvärlden är till bredden fylld av verkliga experter inom olika ämnen och andra experter, så kallade vinkännare. […] Det är alltså en hel del skitprat (ser man på, där kom det i alla fall!) i branschen. […] Här är ett axplock av spännande åsikter och fakta – och bullshit!

Bullshit #1: ”Vi har perfekta väldränerade jordar”

Det är den första stora högen med skitprat. Jamais menar att det är ett vanligt ”skitprat” bland vinkännare, men att det är just ”skitprat” därför att det finns många jordar som inte behöver vara väldränerade. Men är argumentet inte lite mer än lovligt enfaldigt. Knappast lovordar ”vinkännare” de väldränerade jordarna i Australien eller i Grekland, därför att där är problemet det motsatta. Men i t.ex. Bordeaux kan det vara viktigt att ha en väldränerad jord. Och allt detta vet förstås Jamais.

Bullshit #2: ”Vinet tar inte alls smak av jorden”

Det är skitprat därför att för Jamais är det självklart att vinet tar smak av jorden, alltså är motsatsen skitprat. Jag undrar hur många olika jordar Jamais verkligen smakat på. Eller är det så att Jamais menar att vinet smakar annorlunda beroende på vilken jord det växt (och m.a.o. inte direkt tar smak av jorden)? Det är ju något som de flesta är överens om idag (även om det finns några amerikaner och australiensare som inte håller med) så det är ju inte så mycket att hänga ut som skitprat. Fast Jamais säger sig hitta fina nyanser i många viners smak av kalksten, krita, ostronskal, skifferrök (skifferrök?) och vulkaniskt grus. Undrar hur sånt smakar.

Bullshit #3: ”Vi gör bättre viner genom att kraftigt dra ner skördeuttagen”

Nu förnekar dock inte Jamais att det kan bidra till högre kvalitet om man begränsar avkastningen i vingården. Däremot kommer Jamais med en revolutionerande nyhet: ”den enda relevanta enheten mäts i gram druvor per stock” (språklig parentes, Jamais: det bör heta ”den enda relevanta MåTTenheten ÄR gram druvor per stock”). Detta leder Jamais till att konstatera att ett skördeuttag på 65 hl/ha i Bordeaux har samma kvalitetseffekt som 25 hl/ha i Napa Valley, eftersom man i det första fallet har 10 000 stockar per ha och i det andra har 4000 per ha. (Var i Bordeaux gör man förresten 65 hl/ha med 10 000 stockar/ha?) Tänk vad man kan lära sig av Jamais…

Bullshit #4 och #5:

”Idag har vinerna högre alkoholhalt på grund av det varmare klimatet”

”Vinet andas genom korken”

Tja, det kanske räcker med detta för idag. Jamais flödar ut över två sidor om allt detta skitprat, som i själva verket inte är något skitprat alls utan seriösa debattämnen där det inte nödvändigtvis är någon som har rätt eller fel.

Fast Jamais vet nog bättre.

Håll er på mattan!

2009-12-05T20:39:00.004+01:00

"Ibland har jag svårt att förstå den makt som vissa vinskribenter har, och även den ibland svidande kritik skribenterna ofta får utstå. Makten kan man möjligen förstå, bra omdömen säljer ju mer vin än tveksamma eller dåliga. Men kritiken då? Ja, den kommer i regel från konsumenter som enligt egen utsago och självförtroende – baserat på genuina kunskaper eller bara luft – anser sig ha bättre kunskap och förmåga att bedöma vin än vad vinskribenten har. Det är bland annat därför ett ökat antal bloggande amatörer har fått luft under vingarna. Deras kritik mot det etablerade vinskrivandet vet emellanåt inga gränser, trots att många av dem knappt provar en tiondel så mycket vin per år som de professionella gör."

Michel Jamais, professionell vinskribent, Livets Goda (ironiskt nog i artikeln ”Den ende vinskribenten?”)

Nej, håll er (oss?) på mattan vinbloggare!

Nu-pratar-vi-viner

2009-12-01T14:31:00.005+01:00

Ur måndsbrevet från Vinbanken:

”Toppchampagner som flera bra till helt okej viner i rimlig prisklass som de riktiga värstingarna pockar på vinälskarens uppmärksamhet. De senare som väl mer hör till sällanköpen för många men som 'häpp' är så roliga och eftertraktade som smakupplevelser.”

”ovanligt sällantillfälle att prova blanc de noirs”

”Ett enda frågetecken ger jag till Paul Bara Spécial Club Grand Cru 2002 som idag är återhållen och sluten, vilket vinet självklart tar sig igenom men priset är höga 595 kr och det kan sättas i direkt relation till andra champagner. Valet är ditt, mitt är den tveksammas för prisvärdhet. En roséskumpa av skönaste snitt avslutar bubbelvinsgruppen och det är mineralstringenta och bäriga André Clouet Brut Rosé för 319 kr.”

”De vita vinerna är få till antalet men alla förutom ett enda, Mc Guigan Family Tree Semillon, håller måttet. Vad anledningen är till den mer än skumma smaken är ren spekulation men den kittlande känslan i munnen kommer förmodligen av att vinet är hyfsat nybuteljerat. När det lugnat sig, tar några månader, lär det smaka mycket bättre förutsatt att nybuteljering är den pärlande anledningen.”

”Landsvis rödvinspresentation måste bara börja med Italien i december och först ut är Ornellaia 2006! Ohotad av konkurrenter som Sassicaia, granne och tillika toppvin av världsklass från Bolgheri i Toscana, står smaken hos Ornellaia i en klass för sig om ni frågar mig.”

”Fratelli Speris Amarone 2005 är god och fluffig i stilen vilket kan charma många, bättre fokus har då Allegrinis Amarone 2005 som ger oss mer av ’now we are talking’.”

"mandelkörsbärsmakande ... grymt bra örtsmakande ... ännu knutet stramsyrlig..."

Elke Jung, Vinbanken.se

Nog blir Grodan lite konfunderad. Ett riktigt smaskig ’now we are talking’-vin? Visst, gärna ett uttrycksfullt språk, men ibland tappar Grodan greppet om meningen.

Om du vill läsa mer i samma stil så kan du prenumerera på Vinbankens månadsbrev här.

Varför använda varför som därför när man kan använda därför som därför?

2009-11-29T22:46:00.004+01:00

Man boer waerna om det goda och enkla spraoket.

”2008 beskriver Laurent som ett svårt år med mycket regn i början av september, följt av varmt och torrt väder, varför det gick att göra bra viner förutsatt selektering av druvmaterialet.”

Magnus Waern, Världens Viner

Förslag: ”2008 beskriver Laurent som ett svårt år med mycket regn i början av september. Det följdes av varmt och torrt väder. Men det gick ändå att göra bra viner om man var noga med sorteringen och urvalet av druvor.

Och vidare:

”Efter ett tag blev det allt för mycket att fokusera på varför konsultandet drogs ner för att kunna ägna det egna vinet mer tid och 1994 startades även en negociantverksamhet.”

Magnus Waern, Världens Viner

Förslag: ”Efter ett tag blev det allt för mycket olika saker att ägna sig åt. Då drog han ner på sin konsultverksamhet, för att kunna ägna mer tid åt sitt eget vin. 1994 startade han även en negociantverksamhet.”

”La Louvée kommer från en annan vingård med mer lera, varför vinet blir mer koncentrerat och kraftfullt.”

Magnus Waern, Världens Viner

Förslag: ”La Louvée kommer från en annan vingård med mer lera. Därför blir det vinet mer koncentrerat och kraftfullt.”

Visst, det är inget fel med att använda varför som därför. Heller inget fel med att ha många bisatser eller flera huvudsatser. Omvänd ordföljd är även det korrekt, liksom passiva verb. Men mycket mer svårläst än rak ordföljd och aktiva verb.

Skriver man för att bli läst, så kanske man ska ägna en tanke åt den som läser. Gör det så enkelt som möjligt för honom. Utan att göra avkall på innehållet förstås. Varför ska man göra texten mer komplicerad i onödan, om man kan säga samma sak på ett enklare och mer rättframt sätt?

Miljövänligt?

2009-11-22T11:52:00.002+01:00

Det är mycket prat om att vara miljövänlig på ett eller annat sätt i dessa dagar. Grodan är ju inte riktigt en slamkrypare (ägnar snarare sina dagar åt att leta slamkrypare), men lever ändå bättre i friska vatten.

Det finns en del vinproducenter, ofta i Nya Världen, men även i Gamla Världen, som förpackar sina viner i tjocka och tunga buteljer. En tom ”prestigevinflaska” med en elegant formgivning kan ibland väga mer än en vanlig flaska full med vin.

Fler och fler tycker att detta är ett okynne.

Det går åt mer råvaror – slöseri med resurser.

Det krävs mer energi och orsakar mer utsläpp som driver på den globala uppvärmningen.

Bannor borde de kanske få dessa flaskpornografer.

Varför gör då producenterna på detta sätt? Varför använder de överdimensionerade skrytflaskor?

Säkerligen därför att de tror att det imponerar på konsumenten.

Säkerligen för att de hoppas på att vindrickaren ska tro att det är ett bättre vin i flaskan.

Men blir vinet bättre därför att det är i en överdimensionerad flaska? Nej.

Åter då till vingrodorna:

Är det samma orsaker som gör att så många vinjournalister och vinskribenter skriver så illa?

Använder långa, komplicerade och ofta felaktigt använda ord…

Skriver slingrig byråkratsvenska som gör texten halvt obegriplig…

Använder utländska ord (inte ens låneord) när det finns utmärkta svenska ord...

Är det samma tankar som med skrytflaskorna, man tror att det imponerar på en enfaldig vindrickare / läsare? Ett försök att vilseleda konsumenten / läsaren och få honom att tro att ett tunt innehåll (i flaskan / i artikeln) i själva verket har mer djup än vad det har? (En konsument / läsare som inte är enfaldigt genomskådar ju lätt ett sånt fusk.)

Eller är det helt enkelt så att de är dåliga på att göra sitt jobb och inte kan bättre?

Flyg och far

2009-11-11T18:59:00.004+01:00

Grodord: flight

Provningen är uppdelad i två flighter: den första är viner som betraktas som ”traditionalister” och den andra flighten kan anses som ”modernister”.
Mikael Sevä, Livets Goda

Varför kan man inte säga ”omgång”, ”avdelning”, ”delmoment” eller något annat lämpligt, när man menar det? Varför måste man ta till ett engelskt ord, flight, som för övrigt bland annat betyder just ”omgång”?

Kan någon förklara varför detta ”flight” förekommer så flitigt?

Nu är ju Mikael Sevä bara en representant för en hel uppsjö (jättesjö) av språkmisshandlare som använder ”flight”. Är det (återigen?) så att man tror att det låter finare med ”flight” än med omgång, eller att man förmodas vara mer och bättre vinexpert om man använder ord man läst i utländska tidningar?

~~Provningen är uppdelad i två omgångar: den första är viner som betraktas som ”traditionalister” och den andra omgången kan anses som ”modernister”.~~

(Grodtack till den läsare som för en tid sedan tipsade om detta ord.)

Uppdatering (se kommentar):

Provningen är uppdelad i två omgångar: den första med viner som betraktas som traditionella och den andra omgången med viner som anses moderna.

Varför ska man komplicera texten mer än nödvandigt?

Det går lika bra med selleri

2009-11-06T09:51:00.005+01:00

Flera pärlor i detta mästerstycke från några som kallar sig Vinoliv. Ett utdrag:

Vad händer nu på vingården? De långa skotten på vinstockarna skärs ner och sparas till bränsle. Gödslingen avslutas och jorden plöjs upp mot vinstockarna för att skydda dem mot kommande köldnätter. Även i källaren är det full aktivitet. Den malolaktiska jäsningen brukar avslutas i november. Därefter förbereds det vin som skall ligga i fat för tappning på ekfat. Vin från tidigare år, som ska buteljeras, tappas om och filtreras med vispad äggvita och grovt salt. Denna blandning drar till sig partiklar som sjunker till botten. Filtreringen är traditionell och kallas soutirage. Vissa vinmakare väljer dock att inte filtrera, då de anser att det finns risk att smak försvinner i denna process.
- Vinolivs medlemsbrev

Undrar om det går bra med flingsalt?

Undrar varför man ska ge sig på att skriva om sånt som man uppenbarligen inte vet mycket om? Det är så många fel att man tappar räkningen.

Får du förtroende för dem som kunniga på vin och annat så kan du bli medlem i deras klubb…

Grodteskt

2009-06-05T09:22:00.003+02:00

Kanske inte så mycket en groda i dess rätta bemärkelse, men ändå ganska underhållande:

I Vinklubben Tre Kronors (en organisation som Grodan kan rekommendera för mycket underhållande läsning - initierade och välvalda vin- och matanalyser…) senaste nyhetsbrev ger de lite rekommendationer på ”bra” mat- och vinkombinationer.

De rubricerar det visserligen ”En vin&mat kombination som får dig att häpna” och det är väl i och för sig mer korrekt än min beskrivning i meningen ovan.

De går ut löst med:

”Vi serverade Matjessill, som fått lite djupare smaker efter cognacsmarinering. Med tillbehören potatis, hackad rödlök, hackat hårdkokt ägg och brynt smör. Till det drack vi en torr Gewurtztraminer från producenten Bestheim; […] Vi ljuger inte om vi säger att flera hundra vinprovare bestämde sig för att servera just den kombinationen. Har du aldrig provat det så var beredd på en positiv överraskning. Både den lilla marineringen i cognac och serveringen av vinet kommer att göra succé när du bjuder på det. Det passar så alldeles osannolikt bra. Måste bara provas.”

Sen avslutar de måltiden med:

"Som dessert på provningen dukade vi fram mogen rumstempererad Cambozola. Vi hade en klick äppelmos som toppats med tunna mandelskivor till. Det serverades med en halvsöt Gewurtztraminer[…] Ett litet glas räcker fint till osten. Det passar i alla händelser alldeles mitt i prick. Det var uppfattningen bland våra provare."

Det får mig onekligen att häpna, och till och med bli förstummad. (Och även från grodperspektiv så lyckades de ju trassla till det en hel del med språket.)

Jag vet inget om vinerna men jag är inte övertygad. Cambozola med äppelmos och mandel – skulle nog behövas en hela renat för att lyckas få ner det.

Grodteskt.

Rörd men inte skakad - en lagom blandning

2009-04-27T10:04:00.005+02:00

En gång för länge sedan skrev grodan om det otäcka grodordet “blend” (använt av dem som inte vet att det heter blandning på svenska får man förmoda).

Grodan fick mothugg av en läsare, som dock inte ville (eller visste hur man skulle) kommentera direkt i bloggen. Men kommentaren var så lysande (dum ska man väl inte säga, så låt mig kalla den) feltänkt så jag måste dela med mig av den ändå.

Så här skriver kommentatorn:

”EN enda sak vill jag invända mot (förutom knepigheten med att skriva inlägg...): fördömandet av ordet "blend" (i stället för "blandning"). Är du känslig för språkets RYTM är enstaviga ord ovärderliga. Här bjuder engelskan fler - och "blend" är ju både lättstavat och etablerat.”

Jaha. Jag antar att det innebär att om jag tycker att ett visst ord är för långt så hittar jag på ett nytt eller tar ett kortare från ett annat språk.

Även om man bortser från att det i samtliga fall när ordet används i vinsammanhang knappast handlar om rytm (”vinet är en klassisk blend av Cabernet och Merlot” – är det så mycket bättre, rytmiskt, än ”vinet är gjort på en blandning av Cabernet och Merlot”?) så är ju resonemanget befängt: ”passar inte det svenska ordet - det känns som om ordet har lite för många stavelser - så tar jag ett från ett annat språk”!

(Det är ju lite just det som är skrivandets konst – att kunna sätta ihop ord så att det blir en bra helhet, inom språkets ramar. Knappast bygger bra skrivande på att man, om man misslyckas att få till det på svenska, så kan man hugga till med ett utländskt ord för att rytmen, melodin, eller något annat blir ”bättre”.)

Dock har samme pedantiske läsare kommit med ett helt berättigat påpekande, som jag citerar i sin helhet.

” "I hans senaste DN-snutt berättar han om hans urval av det absolut sämsta som finns på Systemet." Ett fel på invandrarnivå, skribenten kan inte skilja på "hans" och "sin" ("sin" syftar som du vet på subjektet i satsen, "hans" på någon annan; för att det ska bli KRONSTAMS snutt och urval måste alltså "hans" ersättas av "sin" resp "sitt").

Ett annat kul fel på samma blogg var när skribenten för att skona någons ömma tår lovade ta på sig silkesvantar. Om han nu inte gick på händerna vore det som du ju inser lämpligare med filttofflor...

Hälsn/XXXX

PS. Vågar du citera det här?”

Jovisst, helt berättigat påpekande. Visst var det slarvigt med sitt och hans. Men jag förstår inte det där med tårna och vantarna. Nog gör det mindre ont på någons tår om jag klämmer lite på dem med silkesvantar än om jag slår med en slägga? En som är så känslig för rytmik borde väl ändå begripa sig på språkbilder.

Så grodan är rörd av all uppmärksamhet, men knappast skakad. Och inte heller blendad.

PS: En liten underhållande kommentarväxling i snutten om champagnetillverkning

Vedervärdiga viner, grodpaus

2009-04-21T10:33:00.006+02:00

Skräp är skräp

Det här får bli en liten avstickare från grodandet. Bengt Göran Kronstam, Sveriges självutnämnde vinpåve, vinfrälsare och vinguru, har säkert gjort sig förtjänt av att vara med här vid ett flertal tillfällen, men det får bli med en riktig groda någon annan gång.

Den oförbätterlige taktikern

Nu får han istället vara med för att han som omväxling säger att skräp är skräp. Är ju trevlig omväxling. Kanske är det ett smart taktiskt grepp så att ingen ska kunna säga om honom att han aldrig kritiserar usla viner? Kan man vara så förslagen?

I sin
hans
senaste DN-snutt berättar han om sitt ~~hans~~ urval av det absolut sämsta som finns på Systemet.

Se och våndas:

En groda trots allt

Men det är ett litet grodigt inslag i det hela. Kronstamsnutten finns på YouTube, men DN har begärt att YouTube inte gör den s.k. embed-koden tillgänglig ("Embedding disabled by request"). DN vågar alltså inte låta andra visa deras videos på andra siter. Fegt och protektionistiskt tycker grodan. Inte riktigt i rätt YouTube-anda.

Och ett litet PS:

I senaste Allt om Vin lär Kronstam ha skrivit om beställningssortimentet och hur han själv nästan helt på egen hand har introducerat det i Sverige. Grodan har inte sett den tidningen, men skulle vara nyfiken att läsa historien. Så om någon har en möjlighet att skicka ett mejl med den fantastiska historien vore det intressant…

En rolig fortsättning på champagnetillverkning

2009-04-12T17:14:00.004+02:00

”I samband med jäsningen [i flaska av champagne] bildas också en fällning, en lie. Det traditionella sättet att bli av med denna är att sätta flaskorna i en ställning vars bas steg för steg breddas så att buteljernas lutning ändras så att de till slut står i princip upp och ner.”

-Lars Torstenson, vintillverkare och författare av boken Odla och tillverka vin (i boken)

Jag skulle gärna vilja se dessa källararbetare som ilar runt och lyfter pupitrarna och breddar deras bas, för att ändra deras lutning, varje dag.

Dels kan man ju tycka att en person med sån erfarenhet (men man undrar ju!?), inte borde skriva sånt här.

Och sen är ju det tråkiga att det kan finnas folk som faktiskt tror att det är sant.

Men han kanske aldrig kom till Champagne.

Rolig läsning var det i alla fall.

Har det blivit lite för mycket (eller för lite) likör?

2009-04-11T15:34:00.003+02:00

Påskgrodägg:

”[champagnemetoden] går till så att vinet först jäser en gång i tank eller fat, varefter det buteljeras och får jäsa en andra gång på buteljen. Det är då den berömda moussen skapas. Den andra jäsningen fås till stånd genom ett så kallat dosage då en dos liqueur d’expedition tillsätts buteljen. Denna tillsats får enligt lag endast bestå av saccharos, druvmust, delvis jäst druvmust, koncentrerad must, vin samt eventuellt lite vindestillat. Moussen, som egentligen är koldioxid, bildas som en biprodukt vid jäsningen, som nu sker på butelj.”

-Lars Torstenson, vintillverkare och författare av boken Odla och tillverka vin

Få till det om ni kan.

Tur att Torstenson aldrig gett sig på att försöka göra mousserande vin.

(Andra upplagan av sin bok kallar han ju faktiskt ”Odla och tillverka vin”. Kanske läser han Vingrodan?)

Hur man blir champagneexpert på nolltid. Eller: Är det en sydsluttning?

2009-03-28T00:07:00.005+01:00

Det var ju kul det här med engelska, så här kommer ett bidrag som väl inte riktigt kan klassas som en språkgroda, men som ändå var ganska fascinerande. Och grodor kan ju vara annat än språkliga.

“If you want to learn more about champagne in a short time, then a serious tasting is probably the best way. To improve your skills, apply some structure to the tasting procedure.

The most important questions to think of are:
Has the champagne been made by a grower or a house?
How has the wine been vinified?
What is the composition of the grapes?
What vintage is it? […]
[T]ry to guess who made the champagne.”
- Richard Juhlin, Champagne Guide

Alltså skriven av hela Sveriges champagnediva, svenske världskändis, vinguru, vinomslagspojke (en champagnepuss kanske man kan få? demi-sec?) mm.

Välgörande fritt från språkliga klavertramp, men hur är det med tanken?

Låter som ett toppentips för nybörjaren för att snabbt förstå sig på champagne, eller hur? Ja, smarkar det som en småodlare eller ett ”hus” månde? Kan det vara lite malolaktisk jäsning, eller kanske bara en 20% av hela cuvéen? Känns det inte som om det vore lite petit méslier?

Är det så att när folk blir så engagerade och omvälvda av sitt ämne och sin egen kunskap (eller person?) så begriper de sig inte på ”vanligt folk” längre?

Inspirationen flödar. Vinet flödar. Eller var det tvärt om?

2009-03-27T10:47:00.003+01:00

Grodpris till dagens bästa annons:

Helsida från det finska bolaget Philipson & Söderberg (som nu visst heter philipsonsöderberg?):

När gav du din man en … sist?
- philipsonsöderberg

(Fast de hade tappat frågetecknet.)

…med en stor bild på en kartong med vinpåse med texten George Duboeuf Beaujolais tvärs över. En helsida. Inget annat än det.

När gav du din man en George Duboeuf sist?
- philipsonsöderberg

Undrar hur "mannen" uppskattar Georg Oxe?

Men seriöst – man kanske skulle instifta Grodpriset för sämsta vinannons? Det finns ju kalkonpriset. Finns många kandidater.

Att servera gott vin

2009-03-26T09:05:00.009+01:00

"Words and images serving the good wine"

"Swedish Winewriters Association was established in 1990 as a non-profit forum for Sweden’s seriously working winejournalists and winewriters.

Our approximately 70 members are working for a good Swedish beverage culture, journalistic ambition, active and independent consumer information, integrity and ethics.

The Swedish Winewriters Association also works as a meeting place for the beverage trade through an associated membership for other actors in this field.

We are united of a love to wine as an expression of culture and we contribute to a strong increase of interest in wine with focus on the experience, not the intoxication.

Most welcome to our website – and cheers!"

-Håkan Larsson, Chairman, Swedish Winewriters

”Våra cirka 70 medlemmar står för […] journalistisk ambition […]”

Tydligen ingår inte att skriva bra prosa i detta. I alla fall ~~fal~~ inte på utrikiska.

Lite pinsamt kan man ju tycka.

Kanske kan man säga "to want but not to can". Undrar om det skulle gå hem bland Vinskribenterna?

Men det är ju klart att det är trevligt att vilja visa upp sig för utlandet, men det är synd när det blir så fel. Speciellt när man är förmodat professionell kommunikatör.

Håkan Larsson är ordförande i Sveriges Vinskribenters Förening, de s.k. Vinskribenterna. De har, förmodar jag, ambitionen att vara en organisation som sammanför de som har som yrke att skriva om vin, eller i alla fall som anser sig vara professionella inom gebitet vinjournalistik, dvs experter på att skriva och experter på vin. Kan ju vara bra att veta.

Men det kanske var en Googleöversättning?

Bäst att kolla.

Så här blev det:

Words and images of the good wine service

Sweden Vinskribenters Association was formed in 1990 as a voluntary forum for the serious work vinjournalister and writers.

Our 70 members represent good Swedish drinking culture, journalistic ambition, active and independent consumer information, privacy and ethics.

The association also serves as a meeting place for the industry through an associate membership for other players.

We are united by a love of wine and cultural contribution to a growing Swedish vinintresse focusing on experience, not intoxicating. Welcome to our website - and cheers!

-Håkan Larsson, Chairman Vinskribent Erna (med Google Translate)

Inte riktigt samma trots allt. Fast vissa av felen försvann ju faktiskt i den versionen. Kan det vara ett argument för den automatiserade, mekaniska vinprovaren?

Grodord: vinmakning

2009-03-24T19:40:00.005+01:00

Visst är det bekvämt. Man läser något på engelska och så hastigt och lustigt tillverkar man ett passande (?) ord på svenska.

Tänker man sig inte för är det lätt hänt. Tänker man sig inte för när man går över gatan blir man lätt överkörd. Tänker man sig inte för när man skriver om vin blir man lätt påhoppad av Vingrodan. Klafs, klafs.

Tillbaks till "vinmakning" (med dess aningen mindre obehagliga syskon "vinmakare").

Vad är det för fel på "vintillverkning"?

Tycker man att det är för plebejiskt och inte förmedlar magin i "makning"? (Eller går tillverkning så långsamt att man vill framhäva att det går i sakta mak?)

”Vinmakning” beskriver ju inget annat än hur man tillverkar vin.

Behöver jag klacka mina skor så går jag till skomakaren. Undrar om han är utbildad i skomakning?

Idag behöver man ju för det mesta bara byta ett batteri, så sällan behöver man någon som är kunnig i urmakning.

Eller de busiga barnen hos grannen som ägnar sig allt för mycket åt bråkmakning.

Den som borde vetat bättre är förstås über-vinmakaren (nej, så får vingrodan inte skriva, så låt mig istället kalla honom urmodern till grodordet vinmakning):

Lars Torstenson: Vinmakning. Bok publicerad på Förlags AB Wiken, Höganäs 1993.

Han är (var?) ju trots allt journalist så han borde veta hur man skriver bra och rätt.

Knappast preskriberat om än gammalt (1993). Dessutom återfallsförbrytare vill jag minnas.

1894 utkom (tror man) första upplagan av Tysk-Svensk Ordbok av Carl Auerbach. Där visste man att översätta ”mache” med ”tillverkning”. Det är trist när kunskap faller i glömska.

Nu är inte Grodan den första att uppmärksamma ordet. Redan 2002 skrev den uppenbarligen mycket liberala (läs artikeln) tidningen Svenska Dagbladet om ordet.

Och inte heller är Torstensson ensam, tyvärr, utan i gott sällskap:

"Datoriserad vinmakning"
- Vinklubben.se

"EU-regler om ekologisk vinmakning"
- BKWine.com

"'Vinmakning' i ny skepnad" (Jotack, gärna)
- wownews.se

(Och dessa webbsidor kommer Grodan nog ha skäl att återkomma till.)

Gå tillbaks till gå

2009-03-22T22:02:00.001+01:00

Elke Jung Holm, som ofta har trevliga saker att säga, är ibland inte den allra mest klarskrivande och stilsäkra.

”Mums! Så skulle man med enkla ord sammanfatta kvaliteten på de nya majvinerna. Bästa rådet är därför att gå tillbaka till sig själv samt till den stil och typ av vin man tycker bäst om. Automatiskt utesluts vissa viner medan andra direkt känns mer lockande.”

- Elke Jung Holm, Vinbanken

Jag undrar vad det betyder. Det enda jag begriper är att man ska dricka de viner man tycker smakar gott. Nytänkande.

Grillad groda? (Eller: ”Hur man snabbt förvandlas från 'lite småkul ibland' till perfid”)

2009-02-25T10:49:00.004+01:00

Så här illa (?) kan det gå för Grodan när han ger sig på någon bloggrymden. Ajabaja. Ujujuj.

Man får väl ta sig ett glas jos, eller kanske ett glas gräsig sauvignon blanc (plastgräsig om den är lite artificiell), för att chilla-out (chillouta?).

Helst i plastglas, annars kanske det blir mer klirr. (Fast inte i kassan.) Men man kan ju laga med lite tejp.

"Riedel the riddle"

2009-02-24T22:25:00.002+01:00

Beklagar rubriken, men jag kunde inte hejda mig.

Det var ju varierade synpunkter på det nyliga inlägget om Jens Dolk och Riedelglas…

Tyvärr missade ju de flesta poängen om varför man skriver en sådan artikel (som Dolk skrivit).

Några tyckte Grodan var en gnällspik. (korrekt)

Andra tyckte Grodan var vansinnig som inte insett att Riedelglas är bäst. (fel)

Det går inte att lägga videos i kommentarer så det får bli ett nytt inlägg.

Den här videon är en snutt med Maximilian Riedel som förklarar hur deras olika glasserier fungerar. Intressant. Värt att notera är att det han visar endast är varianter av ett och samma glas. Med andra ord, den mängd glas han har framför sig skiljer sig egentligen huvudsakligen bara i frågan om hur de står på bordet.

Sen finns det en hel mängd olika glas för olika sorters vin. Enligt Riedel.

I nästa video svarar Maximilian Riedel på frågan ”Men vad bör jag ha för glas hemma då? Och hur många?”.

Oh, inte alls farligt. Det räcker med sisådär fem olika glas: champagneglas, sauvignon blanc-glas, chardonnay-glas, pinot noir-glas och cabernet-glas. Och av varje glas bör man ha åtta eller kanske sexton... Och om jag sen även tycker om rhoneviner, eller varför inte Chianti, Barolo, ...... då tillkommer det ju en del ytterligare. Men lågt räknat så behöver du i alla fall hundra till hundrafemtio glas. Som bas. Så bra.

Så bra.

För Riedel.

Ta fram räknedosan. Klirr i kassan. För Riedel. Skaffa ny lägenhet. Ta lån på banken.

Tänkte ni på vad han sa i början? ”Vi har ett antal hundra olika glas i sortimentet”…

Visst är Riedelglas bra, men med risk för att häda (igen): det finns inte bara en gud. Det finns andra lika bra. Och bättre. Och billigare. (Men, som sagt, även dyrare och sämre.)

Men om jag bortser från att Grodan tycker att det här endast är relevant för glasnördar, så måste jag komma med en lite seriös kommentar.

Till champagne, använd inte en sån där smal och hög ”flûte”. Använd ett riktigt vinglas, så smakar det bättre. Mycket bättre.

Och om det nu finns nån läsare kvar som inte spruckit av upprördhet över mitt hädande av Riedel, så återgå till kärnfrågan. Hur kan Jens Dolk skriva en sån reklamartikel? Eller hur kan Svenska Dagbladet/Tasteline tillåta sig att publicera den? Redaktörer är inte vad de var förr…

Dagens reklamsida eller knivskarp kritik? (Och dagens bredsida?)

2009-02-23T14:01:00.006+01:00

Dagens reklamsida. Nej visst ja, det var en journalistisk artikel…

"För bara en vecka sedan var jag nämligen på en mycket spännande provning arrangerad av den världsberömda glastillverkaren Riedel. Och även då fanns ett plastglas med i leken."

"Riedel har gjort sig kända för att producera mycket specifika vinglas."

”Smala glas med höjd och snävare avslutning gör att vinets primära dofter upplevs starkast; vinets fruktighet och söta toner accentueras. Dessa glas passar bäst till vita, rena viner med tydlig fruktighet, till exempel en riesling eller en sauvignon blanc. Fylligare vita viner, till exempel en chardonnay från Nya Världen eller Bourgogne, gör sig bättre i ett glas som är vidare och har en bredare öppning. Här kommer de sekundära dofterna, till exempel från ett vin som jäst och lagrats på ekfat, bättre till sin rätt. Detta kan man se i Riedels glasserie.”

”Även smaken påverkas av glasets form. Anledningen är på vilket sätt som munnen, och därigenom tungan, tar emot vinet.”

”Ett smalare glas gör att vinet träffar mer av tungspetsen och att fruktigheten, sötman därför upplevs starkare. Ett bredare glas träffar tungans sidor bättre och förstärker bland annat smaken av syra i vinet. Glas med smalare öppning stöter i näsan och får oss att böja huvudet mer bakåt när vi dricker. Detta gör att vinet rinner fortare in i munnen och träffar bakre delen av tungan och där sitter ”smaklökarna” för bitterhet.”

- Jens Dolk, Svenska Dagblandet och Tasteline.se (smaksnöret?)

Om jag inte visste bättre skull jag trott att citaten var från en reklambroschyr för Riedel, glastillverkaren.

Nu är det iställen en artikel skriven av en (kritiskt tänkande?) journalist, Jens Dolk, i Svenska Dagbladet & Tasteline, sitt namn till trots.

Visst är det viktigt att ha hyfsat bra glas till sitt vin, men man ska ju inte göra det löjligt eller till en hel vetenskap.

Jag skulle nästa kunna slå vad om att texten i Riedels marknadsföringsmaterial beskriver i nästan identiska ordalag hur ”ett smalare glas gör att vinet träffar mer av tungspetsen” osv. Eller kanske det var Riedels försäljare, som säkert ledde provningen Dolk var bjuden på, som berättade det. Knappast är det Dolk som har kommit fram till det i alla fall.

Speciellt som varje gång man läser en artikel om en ”glasprovning” hör man samma ramsa (tramsa?). Om hur vinet störtar in i munnen i olika vinklar osv. Tänk, att alla journalisterna som bjuds på glasprovning av Riedel (med Riedelglas jämförda med t.ex. plastglas...) plötsligt får samma förståelse av lutningar och vinklar, tungspetsar och tungsidor osv. För nästan varje gång är det samma sak.

Tänk att det är så lätt för en smart marknadsförare att få journalister att skriva som de (marknadsföraren) vill. Och en bjudlunch kostar säkert långt mindre än en annons i Svenska Dagbladet.

Vad ska man dra för slutsats av Dolks artikel? Att man nog bör gå åstad och köpa ett vinglas för Bordeaux, ett för Bourgogne, ett för unga Nyavärldenviner, ett för Chablis osv. Det är ju det Dolk antyder. Det är ju vansinne. Utom för Riedel som säkert slickar sig om munnen. Vore intressant att veta vad Dolk själv gjort. Har han dragit konsekvensen av sina nyvunna kunskaper och investerat i sådär 150 glas av olika sorter? För man måste ju även kunna erbjuda sina gäster bra vinglas.

För övrigt är många andra vinglas minst lika bra som Riedelglas. Och billigare.

Men sen är det ju det här med svenskar – helt plötsligt så finns det bara en sak som är ”rätt”. Nu är det Riedelglas. Har man inte Riedelglas så fattar man ju inte det här med vin. Eller hur? Ha, du har Speigellau! (Och nämn inte Älghult eller Orrefors!) Du måste va en tönt, som säkert inte ens vet skillnaden mellan Bordeaux och Bourgogne. Inga Riedelglas, va! Precis som för en tid sedan när den enda tänkbara korkskruven var en Laguiole. (Va, har ni redan glömt bort den epoken?)

Men visst. Det är absolut viktigt med vilket glas man använder. Och säkert märkte Jens Dolk skillnad mellan glasen i provningen. Men kunde man inte förvänta sig lite mer än att repetera en marknadsföringstrudelutt från Riedel i texten?

Det finns ju all anledning att skriva en artikel om att glas är viktigt. Man kan t.ex. beskriva hur glaset bör se ut för att det ska fungera bäst för vin och ge läsarna råd hur de väljer glas. Och skriva om nackdelar och fördelar med olika glas. Och kanske till och med tipsa om lite olika glastillverkare som gör bra glas. Men om man nu ger sig på att skriva en ~~glas artikel~~ glasartikel, varför nöjer man sig då med att göra det till grotesk textreklam och enfaldig panegyrik för Riedel? (Tack, Nettare e Egioia.) Riedel är säkert nöjda.

Borde det inte medföra visst ansvar inför läsarna när man skriver i Svenska Dagbladet? Ett ansvar som innebär att man i alla fall försöker att skriva något seriöst? Och inte bara reklampluggar...

Eller är det så att skribenten är rädd för att stöta sig med Riedel, eller med deras svenska importör, som även råkar vara en av Sveriges ledande vinimportörer av kvalitetsvin (Vinunic, med Vingruppen m.fl. diverse dotterbolag)? Eller, bäva månde världen, om man till och med kanske var lite kritisk till försäljarens inövade argument. Kanske blir man inte bjuden nästa gång om man inte ”levererar” artikeln? Eller t.o.m. vågar vara lite kritisk. Och det vore ju trist att inte få komma på nästa Vinuniclunch. Då är det ju än värre.

Faktum är, med den lismande attityd gentemot Riedel som de flesta svenska vinskribenter har (Jens Dolk är ingalunda den enda), så väljer jag hellre ett annat glas än Riedel.

(Parallelerna med "Malin" finns ju även där, för er som läst här tidigare. Ingen Midsummer Cellars Cabernet för mig!)

Men går ni på det så finns de här.

Eller kanske här: då kan du få dig till livs lite om hur glasen tillverkas ”med metoder som utvecklades vid Kristi födelse” och mer om vinklar och tungspetsar (känns det bekant? De har väl också läst säljmaterialet antar jag).

Plastgräs i bloggrymden

2009-02-22T15:15:00.006+01:00

BilligtVin oroade sig för att Grodan skulle börja hoppa på (vilket passande uttryck!) svenska vinbloggare. (Se även tidigare inlägg här.)

Nu händer det.

Fast med en viss behärskning.

Nettare e Gioia ~~Egioia~~ (Net... vadå?) skriver om ”Malin” som spammar svenska vinbloggar med kommentarer om ett enastående vin hon druckit (Midsummer Cellars Cabernet Sauvignon). Helt uppenbart falska blogginlägg, säkerligen genererade av importören (Anderson Wine International) som i sin enfald tror att han kan lura bloggrymden till att dricka mer av sitt vin. Nog så sant skrivet av Anders~~"Anders"~~.

[Skrivet något senare: Och här är, enligt uppgift, upplösningen. Tydligen ingen skugga över "Andersson Wines International".]

Nu till saken. Rubriken (och terminologin) Nettare e Gioia ~~Egioia~~ använder om "Malin" är ”Astroturfing alert”. Varför? När man lika gärna kan säga att den vedervärdiga Malin plastgräsar i bloggrymden, om man nu vill plagiera terminologin. Eller hitta på ett ännu bättre svenskt ord?

Någon som har ett förslag?

(Men NeG får extra pluspoäng av grodan för att han beskrev Malins prosa som panegyrik. Förnämligt.)

(För Frankofilen kan man väl tillägga att ”Malin” är allt annat än ”malin”. Eller hur?)

Terrior, terroirius, terroirissimus

2009-02-21T11:21:00.006+01:00

Det finns en olycklig tendens hos vissa skribenter: De skriver en artikel på ett ämne som är en aning tekniskt och ofta missförstått av vindrickare. Ambitionen är (får man anta) att förklara för lekmannen vad detta tekniska ämne innebär. Det olyckliga är att författaren totalt misslyckas, antingen på grund av okunskap och okunnighet om ämnet (det verkar vara vanligt) eller på grund av att det är dåligt skrivet. Eller både och.

Grodan skrev tidigare om ett sånt exempel: Biodynami och ekologisk vintillverkning, där resultatet blev tämligen förvirrat.

Här har vi ett till exempel:

Terrior, terroirius, terroirissimus

”Terroir” är inte alltid lätt att förstå, så en artikel som förklarar är ju välkommen. (Av Leo Olsson, i tidningen/reklambladet Vinfo.)

”I Europa finns också flera områden som är världsberömda för sin terroir och sina särpräglade viner. Det mest kända exemplet är naturligtvis Champagne i Frankrike, som är ett av de nordligaste vinområdena, men som å andra sidan ger druvor med en exceptionellt hög syra.”

Om jag skulle välja ett område i Europa som inte präglas av terroir-tänkande och terroirviner, så hade jag nog valt Champagne. Hur kan man få det till terroirviner? (Sen undrar jag hur författaren tänker: vinerna får ”exceptionellt hög syra” trots att de växer nordligt?)

”Ett av de mest extrema exemplen på terroir är det område i sydvästra Spanien med en kritvit, kalkrik jord, den så kallade albarizan, som är växtplats för druvor som används till sherry.”

Näst bästa exempel på terroirviner – sherry?! Om man ska komma på något sämre exempel på terroir än Champagne, så är det nog sherry… (Ja författaren lyckas att totalt misslyckas.)

Eller är det kanske så att författaren blandar ihop äpplen och päron? Menar han i själva verket jordmån? En väldigt speciell och ovanlig jordmån är likvärdigt med terroir? Grodan läser på ett annat ställe i artikeln:

”Någon exakt definition av terroir finns dock inte. Det finns de som menar att det bara handlar om jordmånen. Men den gängse uppfattningen är ändå att det avser alla faktorer som påverkar växtmiljön i området.”

Nehej, så var det alltså inte. (Sen kan man ju diskutera om detta är korrekt. Många anser ju att även t.ex. traditioner och vintillverkning har med terroir att göra. Inte endast växtmiljön alltså.)

Fast jag tror nog att han i själva verket är totalt förvirrad (okunnig?) om terroir. Artikel inleds med:

”I Rhônedalen i södra Frankrike är jordmånen mager och stenig. I vissa områden, som till exempel Châteauneuf-du-Pape, är marken täckt med ett så djupt lager av knytnävsstora stenar, så kallade galets, att knappast någon växtlighet trivs – utom vinrankor. Châteauneuf-du-Pape är ett exempel på en väldigt speciell terroir.”

Här verkar han ju i alla fall mena att terroir är jordmån.

Vidare:

”’– Terroir är ett kvalitetsbegrepp. Ett bra vin ska ha en tydlig terroirkaraktär och präglas av sitt geografiska ursprung’, konstaterar Lennart Grimsholm på Granqvist Vinagentur.”

Men nu är vi väl helt ute och reser? Ett ”terroirvin” kan inte vara dåligt? Ett bra vin är definitionsmässigt ett terroirvin?

”En av de viktigaste terroirfaktorerna är klimatet. Förhållandet mellan temperatur, antalet soltimmar och nederbörd måste vara rätt för att druvorna ska mogna i lagom takt.”

”Terroirfaktorerna väger tyngst i Europa, där klimatet är mer växlingsrikt och ger större effekter på kvaliteten än druvsorten.”

- Leo Olsson, Vinfo, samtliga citat

Författaren förväxlar inte bara terroir och jordmån, uppenbarligen förväxlar han också terroir och kvalitet. Bra klimat är terroir?

Kan man ge sig på en gissning. Tidningsredaktören har uppdragit åt skribenten att skriva om terroir: ”intervjua en av försäljarna hos vinimportören så kan han förklara för dig vad terroir är”. Vips far reportern iväg och pratar med vinimportören. Och resultatet blir en salig röra av terroir, jordmån, kvalitetsfaktorer, klimat, vinproducenter mm som knappast gör någon klokare. Synd.

Det roligaste var nog trots allt att ta fram sherry som det främsta exemplet på terroirvin! LOL

Den slutgiltiga ironin är att det är skrivet av en reklambyrå som heter Koncis. Knappast.

(Och för att visa på grodans icke-ofelbarhet har han valt en titel på skomakarlatin.)

Förflugna ord: förskingra inte mina klenoder

2009-02-17T09:26:00.004+01:00

Michel Jamais gillar att skälla på Systembolaget, speciellt i sin krönika i Livets Goda:

"Men efter år av kritik har Anitra Steen inte åstadkommit särskilt mycket som verkligen har lyft Systembolaget. Hon är helt enkelt en klenod från en tid vi alla vill glömma så fort som möjligt. Typ Berlinmuren."

"Det är hög tid att vi förskingrar varje liten tanke på att Systembolagets chef ska ta det slutgiltiga alkoholpolitiska ansvaret."

-Michel Jamais, Livets Goda

Artikeln handlar trots allt om att kvalitet och väl (eller inte så väl) utfört arbete. Och det är väl saker som även borde vara relevant för en journalist.

Fick i alla fall mig att dra på smilbanden.

Så går det upp, så går det ner – om trädandar, häxor och annat obskyrt

2009-02-15T23:39:00.004+01:00

Om druvan albariño:

"Det tjocka skalet bidrar också till att skapa viner med bra alkoholhalt (i jämförelse till många av dagens viner är alkoholhalten fortfarande moderat), det för att förhållandet mellan skal och kärnor är högt till vattnet. Likaså är druvans syranivå hög och smaken blir därmed sammanfattningsvis tydlig."

Begriper du? Inte jag. Och om jag kanske kan gissa mig till vad som menas så förstår jag det inte ändå.

Intressant koncept: “smaken är sammanfattningsvis tydlig”. Fast det var ju bara en sidokommentar. Vad betydern resten?

(Lite längre ner i artikeln, vid provningkommentarerna, står för övrigt: ”Druvans låga syrahalt gjorde sig gällande i provningen. . .”!?)

Vidare:

"Vinerna fatlagras ibland men den nypåkomna ektrenden är redan i avtagande, idag görs vinerna med allt mindre ekinblandning, om någon alls."

Hmmm, så är trenden upp eller ner? Kanske oförändrad.

Lite senare:

"Priserna har följt efterfrågan och vinerna kostar jämförelsevis mycket på en prismässigt budgetinriktad hemmamarknad. Utomlands är prisnivån också hög vilket snarare beror på snäv tillgänglighet och de små volymerna."

Vadå?

Och om de vingårdarna som blir allt mindre pga uppdelningar vid arv:

"I förlängningen innebär det att det blir svårare att få fram volymer, här inte menat som budgetkvalitetsvin utan volym som är avgörande för en rimlig och framför allt möjlig export."

??? Budgetkvalitetsvin? En rimlig export? En möjlig export? Eller till och med en "rimlig och möjlig export"?

Och så kommer slutklämen:

"Om det är vidskepelse, folklore, personlig övertygelse eller religiös tro må vara osagt men folket i Galicien är därtill (därtill?) mycket traditionsbundna. Festivaler, myter och bemärkelsedagar uppmärksammas under året i en skön mix mellan helgon, sjöfarare, emigranter, häxor, vin eller till ära för naturen."

-Elke Jung, om Albariño, Livets Goda (samtliga citat) (Livets Groda?)

Är det fler än jag som kände sig lite snopna när det bara var ”traditionsbundna” som var klon efter hela den uppbyggnaden?

Grodan får oneklig lust att besöka Galicien för att se detta besynnerliga folk i verkligheten. Och prova dessa syrliga viner med låg syra.

Hur stor blir Räkningen?

2009-02-14T11:10:00.003+01:00

Även om det börjar bli lite upprepning (men det kanske ligger i just denna saks natur) så är det så strålande att Räkningen kommer med igen.

"96921 2007 Chignin-Bergeron, Domaine Jean Vullien
Ett ungt, fräscht och fruktigt vin från Savoie, med ren, fräsch frukt,
bra syra ...

96607 2007 Hunters Riesling, Hunter's Wines
Ett ungt, fräscht och fruktigt vin från Marlborough, med ren, fräsch frukt, bra syra ...

96676 2007 Erdener Treppchen Riesling Spätlese, Dr Loosen
Doften är ung, fräsch och fruktig med ren, fräsch frukt, blommor och mineraler. Smaken är ung, fräsch och fruktig med ren, fräsch frukt, läcker syra ... Ett ungt, fräscht och fruktigt vin från Mosel...

96608 2007 De Martino Legado Reserva Syrah Carignan, De Martino Winery
Ett ungt, fräscht och fruktigt vin från Valle del Choapa, med ren, fräsch frukt, bra syra...

96666 2006 Tradition, Clos Saint Jean
Doften är ung, fräsch och fruktig med söta bär, blommor och vanilj. Smaken är ung, fräsch och fruktig... Ett ungt, fräscht och fruktigt vin från Châteauneuf-du-Pape...

96885 2006 Pin Monferatto Rosso, La Spinetta
Doften är ung, fräsch och fruktig med... Smaken är torr, frisk och fruktig med ren, fräsch frukt, bra syra... Ett torrt, friskt och fruktigt ...

96436 2006 Só Syrah, Bacalhôa
Ett ungt, fräscht och fruktigt vin från Terras do Sado..."

-Per Bill, nyhetsbrevet Dina Viner om nya viner i februari

Grodord: fine wine

2009-02-13T15:12:00.004+01:00

Enquist i Livets Goda får stå med hundhuvudet även här. men det är kanske orättvist, för det finns så många som missbrukar de här orden. Kanske till och med de mest missbrukade grodorden i Vinsverige (Sverige?).

”Systembolaget ska fortsätta att köpa in fine wines i samma kvantiteter oavsett kris eller icke-kris.”

- Anders Enquist, chefredaktör, Livets Goda, i ledaren, apropå att Systembolaget planerar lansera färre dyra viner

(Parentetiskt: Argumentet i sig är väl märkligt? Finns det en förutbestämd volym av lyxviner som Systembolaget ska (!) köpa in. Ska Bolaget inte ta hänsyn till kundernas efterfrågan? Jag förstår inte alls. Men Enquist kanske faktiskt tycker att Systembolaget bör strunta i vad svenska konsumenter vill ha för viner och hur de handlar. Kanske borde Systembolaget regelbundet höra med Livets Goda om deras (SBs) lyxvininköp är på korrekt nivå? "Icke-kris"?)

En annan storgroda är förstås ”tidningen” Fine Wine, en utpräglat lokal svensk tidning:

”Fine wine magazine. Inspirerande vinkunskap och människor bakom drycken!”

- Ove Canemyr, chefredaktör, Fine Wine Magazine

Och så kan jag ju lägga till bloggen ”om det goda i livet”: www.finewines.se

Märkligt detta.

Blir det bättre om man säger det på utrikiska? Var det inte Gunnar Sträng (kommer ni ihåg?) som sa ”varför använda utländska ord när det finns en adekvat inhemsk vokabulär”? Eller är det en myt?

Men det finns massor, massor fler grodsyndare med "fine wine".

Tror ovanstående grodor att vinerna blir bättre bara för att man kallar det ”fine wines”? Varför inte använda ord som t.ex. kvalitetsvin, lyxvin, rara viner (rara är ju en svensk samlarterm, inte i första hand för vin, ganska ansträngt, men ändå korrekt) eller något annat lämpligt. Men man ska nog undvika "fina viner". "Fina"?

”Systembolaget ska fortsätta att köpa in kvalitetsvin”
Tidningen Kvalitetsvin; Tidningen Goda Viner (trots allt bättre än Dina Viner. I den är det ganska få viner som faktiskt är eller blir Mina Viner);…
osv

Men det kanske låter urtöntigt och oattraktivt?

Häng med i svängarna. Hej vad det går.

2009-02-12T13:08:00.005+01:00

”Med strålande framgångar […] tillika störtande motgångar som världskrig, revolution och börskrasch i bagaget, har champagnefirman Louis Roederer skapat sig en plats bland de absolut främsta”

En strålande prestation. Men… har inte andra vinproducenter drabbats av samma motgångar?

”Årsproduktionen uppgår till ungefär 3 miljoner buteljer vilka är tillverkade av druvor från 214 egna hektar vingårdar, som distribueras i 80 länder, och inkluderera produkterna Brut Premier, Brut Vintage, Brut Rosé, Blanc de Blanc och Cristal.”

Jag är nyfiken på t.ex. hur distributionen av vingårdarna går till.

(Parentetiskt förbryllas jag av en annan sak: Så vitt jag vet är Roederer en fransk firma, och så vitt jag vet tillverkas champagne i Frankrike. Ett av de viner som Roederer tillverkar kallas Brut Millésimé, dvs Brut med årgång på svenska. Det är ett mysterium för mig varför man då ”översätter” den cuvéen till svenska som Brut Vintage. Kan någon godhjärtad läsare förklara för mig?) Nåväl.

Vidare i texten:

”[efter Louis Roederer] tog hans son, Louis Roederer II, över och stegrade tillväxten än mer, som år 1870 uppgick till 2,5 miljoner buteljer!”

Imponerande, eller hur? En tillväxt på två och en halv miljoner flaskor. Undrar om det var år-till-år.

”Nämnas bör att den ryska smaken efterfrågade hög sötma, och Cristal innehöll därför 150 gram socker per liter vid den tiden (jämfört med dagens dosage på 9 gram per liter), vilket innebar att när den ryska revolutionen satte punkt för denna lyxiga leverans av kristallomgärdad champagne, blev resultatet resulterande en källare fylld av buteljer med alltför söt champagne som var svår att avyttra för övriga exportmarknader.”

- Susanne Berglund-Krantz, Livets Goda (samtliga citat)

Ja just det, sätta punkt.

Är det så att man idag inte behöver ta hänsyn till satsbyggnad, bisatser respektive huvudsatser, interpunktion, syftningar och konjunktioner och liknande saker som gör en mening begriplig?

Jag läste för en tid sedan om en engelsk undersökning där man kommit fram till att det inte var så viktigt att stava rätt. Läsaren kände utan problem igen orden, bara rätt bokstäver var med i ungefär rätt ordning. Stavade man ”läsrare” så vra det ändå uppenbrat vad man mednae.

Är det kanske så med meningar också? Det spelar ingen särskild roll hur man syftar och hur man sammanlänkar satser, bara ungefär rätt ord är med i ungefär rätt ordning. Man förstår ändå. Liksom.

Schyssta prylar schyssta stilar super-duper schyssta bilar
Liksom i princip asså om ja säger liksom vet du
Liksom i princip asså om ja säger liksom vet du
Liksom i princip asså om ja säger liksom vet du
Liksom i princip asså om ja säger liksom vet du
Liksom liksom alltså alltså liksom alltså liksom alltså alltså alltså liksom liksom alltså liksom allabadam

- Povel Ramel, Jag Diggar Dej

Eller:

Ryssarna föredrog mycket söta champagner, och därför innehöll Cristal på den tiden 150 gram socker per liter. Idag har den endast 9 gram. Den ryska revolutionen ledde till att alla Roederers kunder i Ryssland försvann. Då stod champagnehuset där med ett stort lager av mycket söt champagne som ingen annan marknad ville ha.

- Vingrodan

Kortis (snabbis) för alla hjärtans dag: dating med Dolk

2009-02-11T11:00:00.007+01:00

[rik skörd idag!]

Dolk kanske ägnar sig åt "match making" idag?

”Matcha romantiska middagen med champange”

-Jens Dolk, Tasteline.se

Men kanske ska jag inte skylla på Dolk. Kanske är det Tastelines (Svenska Dagbladets) rubrikskrivare som grodar sig, för även Mikael Mölstad verkar synda:

Lär dig matcha mat och vin

- Mikael Mölstad, Tasteline.se

och

Matcha Vinets smak till maten

Lär dig matcha vin till maten

Som vore det en tävling eller en kamp mellan maten och vinet.

Tröttsamt.

Läs grodordlistan.

En redaktörs andra uppgift är att kunna skriva. Väl?

2009-02-11T09:30:00.003+01:00

Lite längre ner i Anders Enquists ledare:

”en tysk pinot kan aldrig bli detsamma som en burgundisk motsvarighet” […] en kalifornisk pinot kan aldrig heller bli detsamma som en burgundisk motsvarighet […] Eller tvärt om om man nu önskar. Och detta kommer alltid fram med lite ålder i vinet.

I sina ungdoms dagar kan skillnaderna vara svåra att härleda.”

- Anders Enquist, chefredaktör, Livets Goda

Enquists ungdoms dagar har nog passerat så han borde ju med andra ord kunna härleda (härleda? Menar han möjligen identifiera? Eller helt enkelt "märka"? Låter kanske inte tillräckligt tjusig.) skillnaderna utan problem.

Visst kan det vara svårt med pronomen ibland, men sånt ska väl en redaktör städa i journalisternas hastigt hopkomna texter? Och inte ens stod det ”i sin ungdoms dagar”... Till och med MS Words stavningskontroll klarar av att inte göra ett sånt misstag.

En redaktörs första uppgift är att kunna läsa. Väl?

2009-02-10T14:19:00.006+01:00

Man kan ha många kul underrubriker till detta:

”Att kasta sten i glashus”
”Den som är oskyldig kastar första stenen”
”Tomma tunnor skramlar mest”
...

Livet Goda är en tidning med mycket grodroligt (och som dessutom gillar att skälla på andra, och andras fel, inte minst andra vinskribenter och tidningar). I senaste numret har man överträffat sig själv.

Chefredaktör Anders Enquist börjar sin ledare (och ägnar en stor del av den) i senaste numret av Livets Goda med att läxa upp Systembolaget så det ryker:

”Läser i Svenska Dagbladet hur Systembolaget yttrar sig om champagne [...] ’nånstans är det ändå så att champagne är något strå vassare. Festen blir roligare och folk blir lite gladare av champagne. Men sen är ju frågan om der verkligen är värt så pass mycket mer pengar’.

Systembolaget är ett monopol, en statlig institution, och som ett sådant företag i en sådan icke konkurrensutsatt ställning så ska man överhuvudtaget inte yttra sig om huruvida champagne ’verkligen är värt så pass mycket mer pengar’ eller inte. Systembolaget ska knipa käft med sina åsikter om prisvärdhet.”

- Anders Enquist, chefredaktör, Livets Goda

Enquist tar verkligen till storsläggan för att drämma till Systembolaget och dess upprörande betende och uttalande i Svenska Dagbladet. Läs artikeln här.

Visst är det upprörande om Systembolaget börjar ha synpunkter (officiellt) om olika vindistrikts prisvärdhet jämfört med andra.

Nu är det ju bara ett problem med detta.

Enquist har tydligen inte läst artikeln (ordentligt). Detta alldeles otroligt upprörande citat kommer inte från Systembolaget utan det är Jens Dolk (SvDs egen vinskribent) som har yttrat sig.

Kan Enquist läsa innantill?

Inte en groda utan en riktig bamsepadda!

Budgetjournalistik?

2009-02-03T21:06:00.002+01:00

Om Renato Ratti Barolo

“Den intressanta historien kring Renato Ratti startar 1965 när unge Renato återvänder från Brasilien (!) där han jobbat med att utveckla Cinzanos lokala vintillverkning. Åter i Piemonte köper han genast en vingård i den berömda byn La Morra. Vinet som döps till Marcenasco, blir firmans första Barolo Cru och även regionens första vingårdsbetecknade Barolo. När önologen Massimo Martinelli börjar hos Renato Ratti (1969) utvecklas firmans stil och kvalitet markant. De kortar ned fatlagringen med fruktigare viner som resultat. Idén anammas bl.a. även av Angelo Gaja och under 70-talet i Piemonte ses detta som revolutionerande eftersom normen var att lagra Barolovinerna uppåt 10 år innan buteljering ”

- Nyhetsbrevet Dina Viner, nyhetsredaktör Carl Solander annonserar ny Barolo från Renato Ratti

Därefter:

”Den intressanta historien kring legendarska Piemonte-producenten Renato Ratti startar 1965 när unge Renato återvänder från Brasilien där han jobbat med att utveckla Cinzanos lokala vintillverkning. Åter i Piemonte köper han genast en vingård tillhörande den klassiska byn La Morra. Vinet, som döps till Marcenasco, blir firmans och hela regionens första vingårdsbetecknade Barolo. När enologen Massimo Martinelli börjar hos Renato Ratti (1969) utvecklas firmans stil och kvalitet markant. De kortar ned fatlagringen med fruktigare viner som resultat. Idéen anammads även av Angelo Gaja och i regionen under 70-talet var detta revolutionerande eftersom normen var att lagra Barolovinerna uppåt 10 år innan buteljering.”

- Vinovativa, importör av Renato Ratti, på sin webbsajt

Om Ben Riach whisky

” Den skotska whiskyindustrin upplevde en våldsam expansion under 1890-talet och en mängd nya destillerier startades.Denna snabba expansion följdes dock snart av en lika snabb nedgång ochmängder av destillerier fick stänga. Bland de som drabbades var BenRiach, öppnat så sent som 1898 och stängt igen redan år 1900.Det lades då i malpåse i väntan på bättre tider, och öppnades inte igen förrän 1965. Sedan produktionen återupptogs har BenRiach varit en populär ingrediens i många blended scotch whiskies,men trots de senaste årens maltwhisky-boom har BenRiach varit svår att få tag på som single malt.Nu är BenRiach dock åter tillgänglig i en buteljering direkt från destilleriet.Detta har blivit möjligt då destilleriet år 2004 köptes av en grupp affärsmän under ledning av BillyWalker, en man med mycket lång erfarenhet av whiskybranschen."

- Dina Viner om lanseringen av några BenRiach-flaskor

Därefter:

”Den skotska whiskyindustrin upplevde en våldsam expansion under 1890-talet och en mängd nya destillerier startades. Denna snabba expansion följdes dock snart av en lika snabb nedgång och mängder av destillerier fick stänga. Bland de som drabbades var BenRiach, öppnat så sent som 1898 och stängt igen redan år 1900. Det lades då i malpåse i väntan på bättre tider, och öppnades inte igen förrän 1965. Sedan produktionen återupptogs har BenRiach varit en populär ingrediens i många blended scotch whiskies, men trots de senaste årens maltwhisky-boom har BenRiach varit svår att få tag på som single malt. Nu är BenRiach dock åter tillgänglig i en buteljering direkt från destilleriet. Detta har blivit möjligt då destilleriet år 2004 köptes av en grupp affärsmän under ledning av Billy Walker, en man med mycket lång erfarenhet av whiskybranschen.”

- Nigab, importör av BenRiach, på sin webbsajt

Om Jean Vullien Chignin-Bergeron Savoie 2007

”Vingårdarna i Savoie ligger beläget mellan 250-500 meters höjd vid alpsluttningarna, öster om Rhônedalen och söder om Genévesjön.Här tillverkar man mestadels vita viner under appellationen Vin de Savoie. De vanligaste vita druvorna är Jacquère, Chasselas och Altesse. Klimatet är semikontinentalt med många soltimmar under sommar och höst och ger mogna druvor. I Savoie odlas druvor på cirka 2000 hektar mark och man producerar cirka 125.000 hektoliter vin/år. Av dessa är 75% vita, 20% röda och 5% rosé.

- Dina Viners nyhetsbrev

Därefter:

”Vingårdarna i området Savoie är beläget mellan 250-500 meters höjd vid alpsluttningarna, öster om Rhônedalen och söder om Genévesjön. Här tillverkar man mestadels vita viner under appellationen Vin de Savoie. De vanligaste vita druvorna är Jacquère, Chasselas och Altesse. Klimatet är semikontinentalt med många soltimmar under sommar och höst och ger mogna druvor. I området odlas druvor på cirka 2000 hektar mark och man producerar cirka 125.000 hektoliter vin/år. Av dessa är 75% vita, 20% röda och 5% rosé.”

- Vinia, importör av Jean Vullien, på sin webbsajt

Och så vidare.

(Dina viner har ju till och med korrigerat ett språkfel i Vinias text! Fast tyvärr blev det ju fel även i den korrigerade versionen: Vinia: ”Vingårdarna […] är beläget...”. Men jisses. Dina Viner: ”Vingårdarna […] ligger beläget...”. Kanske bättre, men fel ändå. Antingen borde det väl vara ”vingårdarna ligger belägna”. Men varför krångla till det med finsvenska? Blir vinet godare då? Varför inte skriva, kort och gott, ”vingårdarna […] ligger mellan…”)

Kanske i och för sig inget konstigt, men ändå…

Man kan prenumerera på Dina Viner för 594 kronor.

Jag undrar varför.

Grodord: matcha

2009-02-01T15:56:00.002+01:00

”vinets friska syra med liten sötma perfekt matchar de asiatiska inslagen”

- Tegnér Hermansson, Grapevine nyhetsbrev

Matcha? Jag trodde att det hette ”passar till”, eller kanske ”passar bra till” (en subtil skillnad), eller ”kontrasterar och harmonierar med”, eller…

Men ”matchar”?

Extrapoäng i grodligan för att vinet i fråga är Black Tower (”halvtorrt, fruktigt vin med lätt aromatisk smak”). Jag har svårt att tro att det ”matchar” något över huvud taget. Fast det har ju fått ”guldmedalj i Mondus Vini – en av världens största vintävlingar”. Och så säljs det för humana 179 kronor för tre liter (nej, förlåt, 3000 ml på Systembolagska). Fast om det är humant kan ju diskuteras. Kanske borde det i stället anses inhumant?

(Möjligen kan jag tänka mig “matcha” på svenska om det rör sig om en situation där två tävlande ställs upp mot varandra i en tävling. ”Lance Armstrong matchades mot Carlos Sastre”. Men poängen i Tegnér Hermanssons text är kanske just det? Att smaklökarna får sig en dust med vinet?)

“Guilt by association”

2009-01-31T11:16:00.005+01:00

Jag beklagar, jag vet inte vad “guilt by association” heter på svenska. Det är en sorts logiska felslut, eller en teknik för att smutskasta på ett falskt sätt.

Så här säger Wikipedia:

“An association fallacy is an inductive formal fallacy of the type hasty generalization or red herring which asserts that qualities of one thing are inherently qualities of another, merely by an irrelevant association.”

Se det så här: “A är uppenbart fel. A är också associerad med B. Alltså är B fel.” Vips så har man utan grund visat att B är fel.

Vad har detta nu med vin och vinskriveri att göra?

Jo:

Det här är slutklämmen i artikeln ”Biodynamiska metoder är rent kvacksalveri!” (en intervju med Ulf Sjödin). Artikeln handlar om en presentation av biodynamik av Nicolas Joly och en provninga av biodynamiska viner gjorda av Joly, där bl.a. Sjödin (och skribenten, och minst en knäppgök) deltog:

”Ulf hörde en kommentar under provningen av Nicolas Jolys viner som menade (red. anm.: Vad menade vinerna?) att man kunde köra bil efter att ha druckit dessa viner. Undersförestått att alkoholen inte påverkade på ett farligt sätt. Detta är inte ett harmlöst påstående, menar Ulf. Det skall dock påpekas att det inte var Nicolas Joly som fällde detta uttalande.”

- Anders Levander, Livets Goda

Det är alltså slutklämmen i artikeln - de avslutande meningarna, som skribenten lämnar läsarna med. Jovisst, skribenten tillstår ju att det inte var Joly som sa det. Men vad försöker skribenten ge för intryck till läsaren? Hur har skribenten konstruerat artikeln? Vad är skribentens tanke?

Någon deltagare på provningen säger en så enfaldig och uppenbarligen felaktig sak som att man inte blir alkoholpåverkad av biodynamiskt gjorda viner. Vips använder skribenten det till att kasta ett löjets skimmer över både Nicolas Joly och över biodynamiska viner.

(För att återknyta till illustrationen i början: En knäppgök säger att en viss sorts alkohol inte gör en påverkad – ett uppenbart felaktigt påstående. Knäppgöken är intresserad av biodynamiskt vin och deltar i provningen av biodynamiska viner från Nicolas Joly. Alltså är idén med biodynamik felaktig och Nicolas Joly en knäppgök.)

Vad annat kan skribenten ha tänkt med en sån avslutning på artikeln? (Om han tänkt.)

Och det är slutet på dagens logiklektion, ”guilt by association”.

Vin är UFF UFF UFF

2009-01-30T09:54:00.003+01:00

"2007 Grosses Gewächs Riesling Dellchen Weingut Dönnhoff

Doften är ung, fräsch och fruktig med fräsch frukt … Smaken är ung, fräsch och fruktig med fräsch frukt … Ett ungt fräscht och fruktigt vin…

2007 Grosses Gewächs Riesling Hermansnshöhle Weingut Dönnhoff

Doften är ung, fräsch och fruktig … Smaken är ung, fräsch och fruktig med fräsch frukt … Ett ungt fräscht och fruktigt vin…

2007 Grosses Gewächs Riesling Felsenberg Weingut Dönnhoff

Doften är ung, fräsch och fruktig med komplex aromatisk (!) frukt… Smaken är ung, fräsch och fruktig med fräsch frukt … Ett ungt fräscht och fruktigt vin…

2007 Grosses Gewächs Riesling Halenberg Weingut Emrich-Schönleber

Doften är ung, fräsch och fruktig… Smaken är ung, fräsch och fruktig med krispig (!), fräsch frukt … Ett ungt fräscht och fruktigt vin…

2007 Grosses Gewächs Riesling Burgberg Schlossgut Diel

Doften är ung, fräsch och fruktig… Smaken är ung, fräsch och fruktig med ren (!), fräsch frukt … Ett ungt fräscht och fruktigt vin…"

- Per Bill, om Grosses Gewächs från Nahe, Livets Goda #35

OK, jag fuskar lite. Varje provningskommentar är lite längre. Jag har klippt ner dem och endast behållit det väsentliga.

Hela artikeln innehåller 21 stycken viner. Jag besparar er resten. Ni kan nog ana hur deras karaktär är.

Kanske kan man dra slutsatsen att Per Bill tycker att VIN doftar, smakar och är ungt, fräscht och fruktigt. I stort sett alltid.

Jag hoppas han har inprogrammerat en funktionstangent med UFF så att han slipper skriva alla de där meningslösa orden varje gång. Hoppas också att han får betalt per ord, så tjänar det i alla fall till någon nytta med det tröttsamma upprepandet. I alla fall för skribenten. För mig leder det ju bara till att jag inte får den ringaste förståelse av hur vinerna är. Synd att slösa spaltcentimetrar på sånt.

Kanske borde tidningen Livets Goda anställa en redaktör som redigerar...?

Vingrodan moderniserar och renoverar

2009-01-29T20:01:00.001+01:00

Nu kan du prenumerera på blogginlägg på Svenska Vingrodor. Fyll i dit email i rutan i högerkolumnen. En tjänst från FeedBurner. Grodan lämnar aldrig ut ditt email till någon annan.

Vin med sug?

2009-01-29T18:19:00.003+01:00

"Och där kommer dom!"

Fast man undrar vad marknadsföraren för Gato Negro fått för hjärnblödning för att åstadkomma ett sånt här pekoral.

Det suger...

Eller hur?

Grodord: sippa

2009-01-28T11:47:00.005+01:00

”Ett vin som jag kommer sippa på under kvällen är”

- Tove Lind, på VinVin.se

Nu är ju inte Tove särskilt ensam om att använda detta gräsliga ord. Det florerar ju i allsköns vintexter, speciellt i sådana där skribenten vill verka extra ”hip”, extra folklig, extra lättläst, extra ”inne” etc.

Men fult är det ändå.

Visst förstår man att det kommer från engelskans ”sip” och betyder smutta på. Men varför skriver syndaren då inte just ”smutta på” istället?

Obegripligt.

Tove får dessutom extrapoäng i texten för detta:

”Jag har bidragit med mina do’s and don’t’s och det känns som det kan bli…”

Och bonus blir det även för mediet, vinvin.se. Varförvarför? Hadehade manman hjärnhjärnbristbrist justjust denden dagendagen??

Jag avslutar med att citera Svenska Akademiens Ordbok (finns även på internet för den som inte står ut med böcker), i något förkortad version:

sipp, adj.

1) tillgjort fin; överdrivet korrekt, affekterad i sitt sätt; kokett; prudentlig, sirlig, nätt, fin.

2) tillgjort sedesam, pryd; äv. i överförd anv., om min, egenskap o. d.

Passande för skribenten?

Grodord: fruktdrivet

2009-01-20T09:43:00.008+01:00

Dagens grodord: “fruktdrivet”.

Man kan ju gissa vad det ska betyda, men jag är inte säker. Menar man ”ett vin som domineras av frukten”? Eller ”ett vin som har en bra och balanserad fruktighet”? Eller är det något annat? Kanske helt enkelt "fruktigt" eller "mycket fruktigt"???

Inte vet jag.

Ganska fult ord. Och dessutom är det ett ord som inte finns.

Några syndare:

Clive Michelsen (Malmo Wine Academy) som dessutom får pris för Sveriges mest skräckinjagande, oanvändbara och förvirrade provningsprotokoll.
Ulrika Karlsson och Camilla Settlin i Aftonbladet
Helena Marstrander i TV4
Vinovativa
m.fl m.fl.

Varför kan man inte helt enkelt skriva vad man menar istället för att hitta på konstiga, konstruerade ord?

Per Bill igen igen igen igen igen igen igen

2009-01-19T09:51:00.003+01:00

I ett nummer av Dina Viner (och jag understryker att det är ett helt annat nummer än det grodan skrivit om tidigare, och helt andra viner förstås!) tipsar Per Bill om månadens superfynd och ger oss sina provningskommentarer:

97645 1999 Blanc de Blancs. Pol Roger
Doften är ung, fräsch och fruktig med generös frukt[…]. Smaken är ung, fräsch och fruktig med solmogen, aromatisk frukt, bra balans, bra syra […] En ung, fräsch och fruktig champagne med lätt, elegant frukt, bra syra […]

96554 2007 Pouilly Fumé Henri Bourgeois
Doften är ung, fräsch och fruktig med ung, fräsch frukt, […]. Smaken är torr, frisk och fruktig med ren, fräsch frukt, bra syra […]. Ett torrt, friskt och fruktigt vin från Pouilly Fumé, med ren, fräsch frukt, bra syra och lång, elegant eftersmak.

96244 2007 Cloudy Bay Sauvignon Blanc
Doften är ung, fräsch och fruktig […]. Smaken är ung, fräsch och fruktig med ren, fräsch frukt, bra syra […]. Ett ungt, fräscht och fruktigt vin från Marlborough, med ren, fräsch frukt, bra syra och lång, elegant eftersmak.

97522 2007 Würzburger Stein Riesling Kabinett Trocken, Juliusspital
Doften är ung, fräsch och fruktig med ren, fräsch frukt, […]. Smaken är ung, fräsch och fruktig med fräsch frukt, bra syra […]. Ett ungt, fräscht och fruktigt vin från Franken, med ren, fräsch frukt, bra syra[…].

99161 2005 Cabernet Franc Reserva, Viu Manent
Ett ungt, fräscht och fruktigt vin […]

97892 2006 Volnay 1er Cru Clos de la Bousse d'Or,
Domaine de la Pousse d'Or
Doften är ung, fräsch och fruktig […]. Smaken är ung, fräsch och fruktig med solmogen, fräsch frukt, bra syra […]. Ett ungt, fräscht och fruktigt vin från Volnay Premier Cru, med generös, fräsch frukt, bra syra och lång, elegant eftersmak.

97870 2006 Crozes Hermitage, Alain Graillot
Doften är ung, fräsch och fruktig […]. Smaken är torr (hoppsan!! misstag i arbetet?), frisk och fruktig med ren, solmogen frukt, […]. Ett torrt, friskt och fruktigt vin från Crozes-Hermitage, med stram, fräsch frukt, bra syra [...]

96450 2007 Barbera d'Alba, Prunotto
Ett ungt, fräscht och fruktigt vin […]

98871 2005 Brancaia Il Blu, La Brancaia
Doften är ung, fräsch och fruktig […]. Smaken är ung, fräsch och fruktig med solmogen, generös frukt, […]

- Per Bill, Dina Viner

Nej då, jag hittar inte på. Jag har bara förkortat kommentarerna en aning för att framhäva den rika karaktären. Nu vet jag vad jag ska köpa.

Numret fortsätter med diverse champagner. Jag kan utan att avslöja för mycket tipsa om att de är unga, fräscha och fruktiga med ung, fräsch, fruktig smak och ung, fräsch, fruktig syra…

Ur Dina Viner, ”The leading Swedish wine magazine” (enligt Dina Viner). För facila 594 kronor tio gånger om året. "The leader of the pack"? Då kanske man borde packa sig och rätta sig.

Grodordlista - blend

2009-01-18T18:13:00.005+01:00

Jag tror det är dags att börja med en ordlista, låt mig kalla den grodordlista. Den kommer att innehålla ord som är onödiga eller dumma, felaktiga, inte svenska, missbrukade, bastarder,... och som nog inte borde användas.

Idag:

”blend” = blandning

Många är detta ords syndare. Dagens exempel:

”Vinet är en blend av huvudsakligen Cabernet Sauvignon och Syrah”

- Helena Marstrander i TV4

Borde vara: ”vinet är en blandning av…” eller hellre ”vinet är gjort på en blandning av…”, eller varför inte helt enklet ”vinet är gjort på…”

Varför säger man "blend"?

Biodynami förklarad! - en odlingsmetodik, med vissa specifika synsätt, applicerad av en viss kategorityp

2009-01-16T09:19:00.005+01:00

Livets Godas chefredaktör skriver i ledaren om en artikel om biodynami inne i tidningen:

”Läs Anders Levanders intressanta artikel i ämnet!”

- Anders Enquist, chefredaktör Livets Goda

Så man bläddrar förväntansfullt dit.

Och där kan man läsa:

”Jag kan inte påstå att jag är expert på olika odlingsmetoder för druvor som används vid vintillverkning.”

Det börjar ju bra i denna intressanta artikel. Författaren understryker att han inte vet vad han pratar om…

”Det råder stor förvirring i vinvärlden om vad som är vad. Samma termer används till olika metoder eller olika termer används till samma sak.”

Det blir bättre och bättre. Kanske ska vi få allt förklarat?

”För att tillverka ett kvalitetsvin krävs ett gediget arbete i vinmarken och konstgödsel är ju som bekant inte förenligt med kvalitetsviner. Det är idag endast industriellt tillverkade viner som använder sig av denna metod eller har detta synsätt i sin tillverkning”

”Som bekant”? ”Endast industriellt tillverkade viner”? "Har detta synsätt(?)"? Det är nog ganska rejält långt från sanningen. Faktafel, så att säga. Eller, för att vara kortfattad, koncis och korrekt, och med föredömligt enkelt språk: Det är fel.

”För att kunna kvalificeras som ekologisk mark för druvodling, måste den ekologiska vinmarken separeras från övriga områden, där kemiska preparat har brukats. Vingården måste ha vilat från främmande kemikalier i minst tre år och icke giftiga och naturvänliga medel måste ha använts. Dessutom får inte vinerna ha varit i kontakt med dessa medel från jäsning till buteljering.”

Helt klart, eller hur? Men vad betyder egentligen den sista meningen? (Eller de andra?) Jag undrar om författaren har en tidigare karriär bakom sig som skribent av svensk författningssamling eller liknade lättsam prosa?

Slutklämmen i artikeln:

”[Nicolas Joly, en biodynamikguru, högst omtvistad] har författat ett antal böcker för såväl odlare som konsumenter. Jag har endast övergripligt läst en av hans böcker vilken inte är lättläst för en rationell och lätt kritisk person”

- Anders Levander, om biodynami, Livets Goda #35

”Lätt kritisk”, kanske det. Självkritisk? Njae…

Hade det kanske inte varit en god idé om författaren hade satt sig in i ämnet innan han skrev en artikel om det?

Vi selekterar; de rätta druvorna som äter, insekticider; långsamt; när rätt är rätt

2009-01-15T09:57:00.004+01:00

”Inga insekticider används vilket leder till att goda insekter lockas till måltid av onda insekter, som kan attackera rankorna. Arbetet i vingården och källaren följer en precis månkalender för att rätt hantering ska ske vid rätt tidpunkt
…
Egendomens låga skördeuttag bestäms vid beskärningsarbetet vilket innebär att exakt antal knoppar sparas som ger det antal klasar man eftersträvar. Efteråt rör man inte rankan, vare sig det gäller lövplock; eftersom man eftersträvar fotosyntetisk mognad, eller grönskörd; eftersom klasarnas antal redan är reglerat; druvorna får växa helt naturligt. Skörden sker för hand i långsamt tempoför att noggrant kunna selektera de allra bästa druvorna i vingården.”

- Susanne Berglund-Krantz om Chateau le Puy, Livets Goda #35

Vem äter vem?

Jag ser framför mig skördearbetarna som i sakta mak skrider framåt och vänder och vrider, och kanske provsmakar, på varje liten druva.

Och det är förstås bäst att inte röra rankan (Rör ej!) för då mognar den ju inte fotosyntetiskt. Mognar fotosyntetiskt?

Men i det stora hela… uj, uj, uj.

Och vilken nytänkande interpunktion!

Två grodord

2009-01-15T09:50:00.002+01:00

Idag kommer två nya grodord:

insekticid = insektsbekämpningsmedel, ev. bekämpningsmedel

selektering = urval (både kortare och bättre)

(Jfr annat inlägg idag.)

Tänk, tänk, miljötänk

2009-01-14T09:52:00.004+01:00

Om Paul Jaboulet:

"Jaboulet är signum för enastående Hermitage och har skapat kultvinet “La Chapelle” som i utgör flaggskepp för appellationen. Numera applicerar Jaboulet så kallad "sustainable agriculture", ett miljötänk med fokus på ringa artificiella metoder och ett naturligt omhändertagande av vår miljö."

Ulrika Karlsson, Livets Goda #35

???
-

Good morning wine lovers

2009-01-13T10:13:00.003+01:00

Bengt Frithiofsson i TV4.

”Bäst före 31 oktober”? Bäst före passerat.

”211 spänn. Det är bara att köpa!”

Är det en självparodi? Vem vet?

Hur man blir en självständig individ

2009-01-11T16:48:00.006+01:00

"Visste Du att livsmedlet vin är det mest exellenta att använda när man vill utveckla sin sinnesförnimmelseanalysförmåga? Om jag kan lära mig att öppna upp mina sinnen, det vill säga syn, doft, känsel, hörsel och smak för livet och genom dessa registrera skeende i min omgivning så blir jag en mer självständig individ.

Vin är så kul att använda för att träna sina sinnen och för att förstå vad livets lusta består av. Det är när sinnet stämmer möte med tidigare erfarenheter och kunskaper som jag förstår vad som är gott och mindre angenämt för mig."

- Carl Jan Granqvist, i inbjudan till att bli medlem i hans vinklubb

"Sinnesförnimmelseanalysförmåga"?

Ungt, fräscht och fruktigt; Ungt, fräscht och fruktigt; Ungt, fräscht och fruktigt; Ungt, fräscht och fruktigt;

2009-01-11T15:07:00.003+01:00

Per Bill provar mousserande viner i Dina Viner:

"7359 NV Jacob's Creek Chardonnay Pinot Noir, Orlando
Ett ungt, fräscht och fruktigt mousserande vin med torr, fräsch frukt,
bra syra…

7748 2007 Carrington Vintage Brut, Orlando
Ett ungt, fräscht och fruktigt mousserande vin med ren, bussig frukt…

7688 NV Crémant de Bourgogne Perle de Vigne, Louis Bouillot
Ett ungt, fräscht och fruktigt mousserande vin med ren, fräsch frukt…

7685 NV Crémant de Bourgogne Brut, Geisweiler
Ett ungt, fräscht och fruktigt mousserande vin…

7410 NV Crémant d'Alsace Dopff Brut, Dopff au Moulin
Ett ungt, fräscht och fruktigt mousserande vin med ren, äpplig frukt, bra syra…

7567 2004 Rotari Brut Riserva, Mezzacorona
Ett ungt, fräscht och fruktigt mousserande vin från Trentino, med torr, fräsch frukt, bra syra…

7715 NV Riserva, Cinzano
Ett ungt, fräscht och fruktigt mousserande vin med ren, aromatisk frukt...

2102 NV Prosecco di Valdobbiadene, Antonini Ceresa
Ett ungt, fräscht och fruktigt mousserande vin med ren, fräsch frukt, bra syra...

7486 NV Prosecco la Robínía Extra Dry, Antonini Ceresa
Ett ungt, fräscht och fruktigt mousserande vin med ren, fräsch frukt, bra syra..."

-Per Bill, Dina Viner

Och så vidare, i fyra sidor ytterligare.

Nu vet jag precis vad jag ska välja!

Dessa förnämliga råd får man för facila 594 kronor per år. Tio fräscha nummer!

(Jag erkänner: jag tog bort några ord i slutet på varje provningskommentar, men ändå. Nog en ”ung, fräsch, fruktig”-täthet av sällan skådat slag.)

När framtiden ligger bakom en

2009-01-11T14:19:00.004+01:00

Apropå L’Avenir Stellenbosch Classic 2006:

”När Michel Laroche I slutet av 2005 köpte L’Avenir var det många I branschen som sorgset skakade på huvudet och sa: “Ja, det var L’Avenir det, synd på så lovande vingårdar.” ”

- Johan Edström

Det är kanske inget konstigt att man tycker att Michel Laroche inte är den mest spännande nya ägaren till en vingård, och att L’Avenir i och med uppköpet riskerar att producera mer och mer internationaliserade och likriktade viner. (Michel Laroche är ju oerhört framgångsrik och skicklig, men gör kanske inte världens mest originella och intressanta viner.)

Det underliga är snarare att det är Johan Edström som sprider den uppfattningen (även om han själv visserligen inte säger att han håller med) eftersom han är ansvarig för vin hos vinimportören Philipson & Söderberg, och skriver detta i en informationstext inför lanseringen av L’Avenir i Sverige.

Jag diggar really verkligen confusad copywrajting

2009-01-08T16:45:00.001+01:00

Vi börjar faktiskt med något som inte har särskilt mycket med vin att göra, bortsett från att det också handlar om hälsa. Men det var så dråpligt att jag inte kan låta bli:

2009! Dags att förändra ditt liv, vad du äter, träningsvanorna (från 0,3 till 3 gånger i veckan?), klädstil, ja...you name it, ambitionerna kan lätt bli skyhöga när vi väl sätter igång. Och so far so good kanske, men hur lätt är det egentligen att leva och göra? Inte särskilt, tycker i alla fall vi på 4good, som tar hjälp av fyra sköna kropp&själ-inspiratörer som coachar oss till det goda livet!

Kom och få praktiska tips från eldsjälen och mat-smarta Sanna Ehdin, bli kroppsklok med Malin Berghagen och ta del av alla de goda skälen att må bra i själen av livsinspiratören My Södergren. Vi får också lyssna till coola må-brabutiken Blueberry's grundare Ulrika Holm, ta del av deras filosofi och inspireras till wellbeing. Kom och tanka energi med oss och get some food for the soul på Rival den 2 februari!

Som vanligt minglar vi med liksinnade powerchicas i pausen, sippar på vin och ekologisk frukt. Du kan köpa föreläsarnas böcker till 4good-priser och besöka härliga utställare på plats. Vi satsar dessutom på stuffade goodiebags och utlottningar.

–Catharina Hansson, ”Leva” / 4good nyhetsbrev.

Om 4good. Från deras site:

4good skapades 2004 för att tillfredställa det växande behovet hos kvinnor att finna inspiration, utveckling och balans i livet. Vi är själva kvinnor som befinner oss i vardagspusslandets tidsålder. Vi har lång och mångsidig erfarenhet av kommunikation och marknadsföring.

”Lång erfarenhet av kommunikation”, jo jag tackar. Nog den bästa piece av confusad copywrajting jag diggat på ages.

Eller har jag helt missförstått. Är det ett skämt?